Häftigaste konsten någonsin!

Var på Christian Larsen galleri idag, för att titta på en utställning med Robert Mapplethorpe. Och det var fina bilder, jag gillar honom – men jag blev ännu mer fängslad av några enstaka konstverk av Christian-Pontus Andersson. Extremt annorlunda, både läskigt och märkligt tilltalande. Här går det att titta på hans människoliknande dockor och uppstoppade djur i underliga samspel

Elin Lucassi!

Jag sitter djupt försjunken i Elin Lucassis debutseriealbum. Alltid kul när någon i ens bekantskapskrets blir med bok 🙂

Dagens DN

Jag är hemma förkyld, så jag orkar bara ägna mig åt helt meningslösa saker, som att print screena från DN.se…

dron

Väldigt fint vokalrim och snygg assonans i den här rubriken! Härligt rytm. Men, ett förslag på förbättring:

dron2

fem

Det är det jag alltid har trott. Kjöller är helt enkelt bitter och avundsjuk.

herman

Det är lätt att känna igen en rasbiolog. Någonting med skallformen, bettet och blicken…

strage

Ibland älskar jag verkligen Strage <3

Bokbild – HBTQ-serie-tips!

”Adrian and the tree of secrets”, av Hubert och Marie Caillou. Ganska speciellt tecknad om den första förbjudna förälskelsen. En vän tipsade och jag köpte in till bibblan. Gissa vem som stod först i kön…?

10914096_378481975647189_490798614_n

Bokbilder

Njuter för fullt av Fröding! Mycket intressanta tankar – och enormt mycket språkglädje!

Ser mycket fram emot att börja på denna!

Jag önskar att många följde Jaques Werups exempel och samlade sina favoritdikter. En spännande poesiresa genom olika författarskap – och Werups eget.

Katter, poesi med mera – 3 bokbilder

Jag tycker förresten om att Prousts ”På spaning” står bredvid Pullman trilogi ”Den mörka materian” och Radcliffes ”Udolphos mysterier” – i min egen bokhylla, åtminstone! Föreställer mig att de trivs tillsammans. Här med allvarlig katt!

Jag tycker mycket om Kjell Espmarks dikter om tid, släkt och minnen. Allvarligt och tillbakalutat.

Apropå Fröding, vars samlade dikter jag är halvvägs igenom – det här förblir nog för evigt min Fröding-favvo!

 

Snoppen och snippan…

Jag har inte sett hela programmet, bara den här video-trailern. Jag vill inte vara en av de personer som kommer med reaktioner som upphovspersonen kallar extrema. Jag blir inte ens särskilt upprörd. Men jag blir lite trött.

Kom igen, snoppen förknippas med blått, har hatt och mustasch. Snippan förknippas med lila, har långa ögonfransar som hon gärna klipper med och har antingen rouge eller rodnar ständigt. Det är uppenbart att deras visuella intryck bygger på väl ingrodda könsroller.

Snippan är gullig, snoppen är cool – både i bemärkelsen kall och häftig. (Sången är dock noga med att snippan är väldigt häftig.)

Och jag längtar verkligen efter den dag då vi, även till barn, kan säga att DET SPELAR INGEN ROLL VAD DU HAR MELLAN BENEN. DU ÄR INTE FLICKA BARA FÖR ATT DU FÖDS MED SNIPPA. DU ÄR INTE POJKE BARA FÖR ATT DU FÖDS MED SNOPP.

DU BEHÖVER INTE VARA PÅ ETT VISST SÄTT FÖR ATT DU HAR EN VISS KROPP OCH DU ”ÄR” INTE NÅGONTING BARA FÖR ATT DU HAR EN VISS SORT KROPP.

DET ÄR BARA DU SOM, TIDS NOG, KOMMER ATT KUNNA KOMMA FRAM TILL VEM DU FAKTISKT ÄR OCH HUR DU VILL VARA.

Det var allt för Tekoppens klagokanal ikväll. /Tekoppen

Kärleken som inte vågar yppa sitt namn

Känner du till frasen ”the love that dare not speak it’s name”? Jag har känt till den länge, men trott att det var Oscar Wilde som myntade den. I själva verket kommer orden ur en dikt av Lord Alfred Douglas, också kallad Bosie, som var Wildes älskare.

Här är hela dikten. Den är ganska lång, men väldigt läsvärd!

[IMAGE]

I dreamed I stood upon a little hill,
And at my feet there lay a ground, that seemed
Like a waste garden, flowering at its will
With buds and blossoms. There were pools that dreamed
Black and unruffled; there were white lilies
A few, and crocuses, and violets
Purple or pale, snake-like fritillaries
Scarce seen for the rank grass, and through green nets
Blue eyes of shy peryenche winked in the sun.
And there were curious flowers, before unknown,
Flowers that were stained with moonlight, or with shades
Of Nature’s willful moods; and here a one
That had drunk in the transitory tone
Of one brief moment in a sunset; blades
Of grass that in an hundred springs had been
Slowly but exquisitely nurtured by the stars,
And watered with the scented dew long cupped
In lilies, that for rays of sun had seen
Only God’s glory, for never a sunrise mars
The luminous air of Heaven. Beyond, abrupt,
A grey stone wall. o’ergrown with velvet moss
Uprose; and gazing I stood long, all mazed
To see a place so strange, so sweet, so fair.
And as I stood and marvelled, lo! across
The garden came a youth; one hand he raised
To shield him from the sun, his wind-tossed hair
Was twined with flowers, and in his hand he bore
A purple bunch of bursting grapes, his eyes
Were clear as crystal, naked all was he,
White as the snow on pathless mountains frore,
Red were his lips as red wine-spilith that dyes
A marble floor, his brow chalcedony.
And he came near me, with his lips uncurled
And kind, and caught my hand and kissed my mouth,
And gave me grapes to eat, and said, ‘Sweet friend,
Come I will show thee shadows of the world
And images of life. See from the South
Comes the pale pageant that hath never an end.’
And lo! within the garden of my dream
I saw two walking on a shining plain
Of golden light. The one did joyous seem
And fair and blooming, and a sweet refrain
Came from his lips; he sang of pretty maids
And joyous love of comely girl and boy,
His eyes were bright, and ‘mid the dancing blades
Of golden grass his feet did trip for joy;
And in his hand he held an ivory lute
With strings of gold that were as maidens’ hair,
And sang with voice as tuneful as a flute,
And round his neck three chains of roses were.
But he that was his comrade walked aside;
He was full sad and sweet, and his large eyes
Were strange with wondrous brightness, staring wide
With gazing; and he sighed with many sighs
That moved me, and his cheeks were wan and white
Like pallid lilies, and his lips were red
Like poppies, and his hands he clenched tight,
And yet again unclenched, and his head
Was wreathed with moon-flowers pale as lips of death.
A purple robe he wore, o’erwrought in gold
With the device of a great snake, whose breath
Was fiery flame: which when I did behold
I fell a-weeping, and I cried, ‘Sweet youth,
Tell me why, sad and sighing, thou dost rove
These pleasent realms? I pray thee speak me sooth
What is thy name?’ He said, ‘My name is Love.’
Then straight the first did turn himself to me
And cried, ‘He lieth, for his name is Shame,
But I am Love, and I was wont to be
Alone in this fair garden, till he came
Unasked by night; I am true Love, I fill
The hearts of boy and girl with mutual flame.’
Then sighing, said the other, ‘Have thy will,
I am the love that dare not speak its name.’

Poesiklassiker på internet

Äldre böcker är fria från upphovsrätten och finns därför lätt att få tag i på nätet. Min favorit är poesi, som är lättare att läsa på skärm än tjocka klassiker. Nyligen har jag läst Edgar Allen Poes ”The Raven” på nätet och blivit väldigt förtjust i denna räta, välrimmade, hemska saga.

IMG_2355[1]

Som en del av min fascination inför Oscar Wilde har jag också läst den ännu hemskare ”Ballad of Reading Gaol”, som han skrev efter sin tid i fängelse. Den skildrar en dömdsdömd man, men också de övriga fångarnas ångest och plågor. Allt på mycket vacker språk, förstås – för det är ju Wilde vi talar om!

IMG_2354[1]

Nu ska jag ta itu med Gunnar Björlings samlade verk, som tillhandahålls via Litteraturbanken. Vilken enorm rikedom därute! Dessutom bjuder Youtube på en del inspelningar dikter. Vem har till exempel inte längtat efter att få höra T. S. Eliots ”The Wasteland” (och slippa läsa den…)?

Har du några tips på klassiker i e-form?