Virginia Woolf är verkligen en lysande essäist! “Kvinnor” blev utläst på stranden, “Böcker” blev jag klar med häromdagen. Nu har jag gått över till hennes egna samlingar och på originalspråk: “Common Reader I-II” som jag har i en fin utgåva från femtiotalet. Hennes röst framträder ännu tydligare i det brittiskt engelska, men innehållet och språksäkerheten är lika starka även på svenska. Fint att hennes essäer förhoppningsvis når fler genom att översättas och tematiseras. Det är de verkligen värda. Woolf är den första essäist jag helt och fullt har fallit pladask för.
Hur ställer du dig till essäer? Har du läst Woolfs sådana? /Tekoppen