En instagrammad Skåne-resa

Jag har under veckan varit på en resa till släkten i Ängelholm. Med mig hade jag hunden Diva…

På vift med vovve #divathedog #sommariskåne #vovvepåvift

…och min mamma, som passade på att äta frukost på fönsterbrädan,

Fönsterfrukost #semesterkänsla #minmammaärrebell

Jag beundrade utsikten i Billinge, där min mormors syster bor…

Vyn i Billinge, där min mormors syster bor #landskapskonst

…och de slitna fiskestugorna i Skälderviken.

Skälderviken #vidhavet #slitencharm

Jag botaniserade bland hyllorna på Ängelholms antikvariat, som var så rörigt att min bibliotekariesjäl plågades, men jag hittade i alla fall de här antologierna där Bengt Martin bidrar med porrnoveller i sann 70-talsanda!

Det lokala antikvariatet var rörigt på ett sätt som får min bibliotekariesjäl att plågas. Men jag hittade i alla fall ett par antologier i serien Kärlek, där Bengt Martin bidrog med porrnoveller i sann sjuttiotalsanda 😁 #antikvariat #antikvariskt #antikvariskaböcker #bengtmartin

I antikvitetsaffären Fyndet lyckades jag motstå en välbevarad familjebibel med Dorés illustrationer, men slog till på den här snygga samlingsutgåvan med Agnes von Krusenstjernas romansvit “Fattigadel”. 60 spänn, jämfört med nästan 600 i nätbokhandeln. Det kallar jag ett kap!

Jag lyckades motstå en välbehållen familjebibel med Dorés illustrationer - men inte den här estetiskt tilltalande samlingsutgåvan av Agnes von Krusenstjernas "Fattigadel". #klassiker #bokköp #fattigadel #agnesvonkrusenstjerna

Med mig som lektyr hade jag Deborah Levys “Things I don’t Want to Know”, som en del av läsningen inför min bok-om-böcker-om-skrivande. Levys korta text var en av de mest intressanta titlarna jag stött på under arbetets gång. Om hur uppväxten i Sydafrika under apertheidtiden har påverkat henne som person och författare.

Av alla böcker om skrivande jag läst i år (eftersom jag skriver en bok om böcker om skrivande...) är det här en av de mest intressanta :) Om att fly från sin egen uppväxt i Sydafrikas apartheid, tills den kommer ikapp i skrivandet. Har någon läst Levys romaner? #skrivetomskrivande #deborahlevy #läslycka

Under tredje dagen var det så pass bra väder att jag njöt av min badpremiär, med pistasch- och snickersglass efteråt.

Första varma skånedagen = badpremiär och glass #svensksommar

Jag smög omkring en stund på Ängelholms stadsbibliotek och fastnade särskilt för Sword Princess Amaltea, från Natalia Batistas manga-album, som prydde väggen vid Mangahyllan.

Sword Princess Amaltea från Natalia Batistas mangaalbum på Ängelholms bibliotek 😍 #bibliotekarieturist #svenskmanga #swordprincessamaltea #nataliabatista

Nu är jag hemma och kelar med den här grisen, innan det bär av igen på tisdag.

Är hemma hos det här kelmonstret igen ❤ #katter #catsofinstagram

Jag hann inte med alltför mycket skrivande i Ängelholm, eftersom jag träffade släktingar en stor del av tiden, men i Malexander ska jag nog kunna få mer gjort. Och innan jag och sambon åker ska jag skriva två recensioner, så jag får återvända till mitt Word-dokument nu…

Trevlig sommar! /Tekoppen

Samtal om translitteratur på Pride

Om du är i stan under Stockholm Pride finns det många intressanta programpunkter – bland annat fredag 4 augusti 12.00-12.45, när jag och Sam Holmqvist pratar om translitteratur under rubriken “Transböcker goes boom!” Vi kommer att beröra både historisk translitteratur och samtida, med inslag av såväl boktips som debatt och mer djuplodande samtal. Mer info finns i programmet.

Sam doktorerade i våras och hens avhandling heter “Transformationer. 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C.J.L. Almqvist och Aurora Ljungstedt”. Läs den här eller köp den i närmaste bokhandel.

Snygg är den också:

Bildresultat för transformationer sam

4 lyssningsvärda författarsommarprat

Fyra mycket lyssningsvärda författarsommarprat 😄 #sommarip1 #sommarprat #sommarpratare #författare

Negra Efendić, Ann-Helén Laestadius, Malin Persson Giolito och Linda Boström Knausgård har haft sommarprat som jag har fått ut någonting av att lyssna på – i dubbel bemärkelse. Det har varit en njutning att lyssna och jag har fått med mig någonting när programmet tagit slut. Efendić, Leastadius och Boström Knausgård har varit smärtsamma, men också vackra. Persson Giolito hade en humor som knockade mig.

Jag ser fram emot resten av de sommarpratande författarna i år, särskilt Johannes Anyuru (14 juli) och Evin Ahmad (27 juli).

Fotograferad

Jag har länge velat ha fler bilder på mig själv som jag kan använda fritt. En gammal bekant sedan LitteraturMagazinet-tiden, Vesna Prekopic, ville öva sig på porträttfoto – och testa sin nya kamera. Efter första fotorundan har jag de här sex porträtten och Vesna har fortfarande inte tröttnat, så det blir ännu fler senare… Lyxigt!

Sebastian Lönnlöv juni 2017 -1Sebastian Lönnlöv juni 2017 -2Sebastian Lönnlöv juni 2017 -3Sebastian Lönnlöv juni 2017 -4Sebastian Lönnlöv juni 2017 -6

"Varg" av Maria Küchen

Maria Küchen är kanske inte främst känd som poet, men hon är en väldigt läsvärd sådan, med diktsamlingar som “Om grundämnen” (1998), “Hos ljudmålaren” (1989), “De försvunnas namn” (2001) och “Rosariet, det marina” (2015).

“Varg” är rent definitionsmässigt ingen bok, utan en skrift som ingår i Trombones serie Svavel, “en handgjord, småskalig och alltid sextonsidig skriftserie” som ofta, men inte bara, bjuder på poesi. Formatet är A6, sidorna är osprättade och det går att prenumerera. Läs mer på Trombones sida.

Nog om formatet och över till själva texten i Maria Küchens “Varg”, som är en prosalyrisk betraktelse över människan, vargen och hunden. Det vilda och det tämjda, i oss, i djuren och i naturen. Och samtidigt en dikt om att dikta. En alldeles utmärkt poetisk munsbit i väntan på nästa diktsamling av Küchen.

Jag har tidigare läst Petra Mölstads skrift i Svavel-serien, “Omloppstid”, som jag också varmt kan rekommendera. Och själv har jag just tecknat en prenumeration på Svavel…

/Tekoppen

Bildresultat för maria küchen ellerströmsBildresultat för svavel ellerströms

Att göra: döda mina älsklingar

De senaste dagarna har jag jobbat ganska intensivt med mitt manus – är ensam hemma sedan i måndags och har till och med drömt om boken på nätterna… Jag har kommit en bra bit, men problemet har blivit att texten börjar svämma över sina teckenbräddar trots att en hel del finns kvar att skriva, så nu har jag fått börja “döda mina älsklingar” (eller mörda, som citatet löd från början, innan någon mildrade det) samtidigt som jag skriver nytt.

Fast idag har jag tagit det lite lugnare med skrivandet och gjort annat istället. Städat köket med en ljudbok i bakgrunden, lagat svamprisotto, gått en långpromenad och svängt förbi en loppis där jag förstås köpte några böcker också… Jag har skrivit en hel del också. Men jag kände att jag klev in i texten lite väl mycket. Får se vad jag drömmer om inatt…

Manuset har blivit för bångstyrigt och hotar att svämma över sina bräddar, så idag blir det en blandning: nyskriv och döda älsklingar #skrivande #skrivetomskrivande #bokpågång #dödadinaälsklingar #textdisciplin

Recension: "Lyrik och röster" av Knuts Skujenieks

knuts-skujineks

Det finns mycket av värde i Knuts Skujenieks debutdiktsamling “Lyrik och röster” från 1978, som nu har översatts till svenska av Juris Kronbergs. Vissa metaforer är rent av svindlande. Men: den är lite för lång…

Läs recensionen

"Ett litet hål i mörkret" av Ingrid Olsson

Calles farmor hamnar på sjukhus och visar sig ha lungcancer. Det påverkar hela hans liv, särskilt eftersom sorgen över pappans plötsliga död kommer upp till ytan igen. Samtidigt pågår livet som vanligt – gymnasiet, fotandet, det nyväckta intresset för en granne, lillebrorsans besatthet av att kunna allt, verkligen allt om marsvin.

“Ett litet hål i mörkret” är skriven i korta stycken, med poetisk täthet och inte ett enda onödigt ord. En bok som fick mig att läsa långsamt, att uppskatta språket och att gå genom de svåra händelserna tillsammans med Calle, att gråta när det var som värst.

En oerhört väl utförd ungdomsroman. Ett konstverk och en angelägen berättelse.

Bildresultat för ingrid olsson hål i mörkret

"Gruppen" av Mary McCarthy

I korthet: en av mina häftigaste läsupplevelser på väldigt länge! Sådär att jag inte kan sluta tänka på den, mentalt vistas i den. En stor, rik och hemsk roman som gör sig väldigt bra i Lo Kauppis ljudboksinläsning.

Vad jag gillar med “Gruppen”:

Att berättarperspektivet är så splittrat, att det samtidigt beskriver de åtta karaktärerna (Kay, Libby, Lakey, Pokey, Dottie, Priss, Noreen, Helena) inifrån och utifrån. Hur de själva ser sig och hur andra ser dem – dömande, alltid dömande. Och därmed: att ingen framställs som helt igenom sympatisk. Att alla blottas med sina svagheter.

Att den är så välskriven och väl komponerad. Från den övergripande strukturen, med alla olika personer och så lång tidsperiod, ner på meningarnas och detaljernas nivå. Jag är förvånad över att det går så smidigt att läsa, trots storleken på persongalleriet.

Aspekterna av kön och klass. Privilegierade unga kvinnor på 1930-talet som tar examen från Vassar, en privatskola med hög status. På grund av depressionen behöver vissa av dem jobba – och ser det som en frihet. Men yrkeslivet är inte gjort för dem och välkomnar dem inte så som de har trott. De flesta fastnar i samma mönster som sina mammor, tänker kanske inte likadant, men lever i stort sett samma liv.

Scenen när Dottie bestämmer sig för att bli av med oskulden, som åtminstone delvis ska ha förklarat bokens försäljningssiffror – det var en explicit scen för sin tid. Och fortfarande en ovanligt rak, detaljerad sexscen.

Tiden – alla detaljer. Allt om barnuppfostran, design, preventivmedel… allt som då var nytt och fräscht och banbrytande, men som när boken kom ut 1963 redan var skåpmat, eller föråldrat.

Mentalsjukhusskildringen!

Den lesbiska twisten i slutet…

Bildresultat för gruppen mccarthy