Jag har begått min första understreckare! Den finns att läsa här och handlar om persikans kulturhistoria – ett ämne som visade sig vara ännu mer spännande än vad jag först trodde.
Reportage om transberättelser
Den här våren har jag bland annat skrivit ett reportage om transberättelser, där serietecknaren Olivia Skoglund och författaren Ylva Karlsson deltar med sina perspektiv. Olivia Skoglund har under våren debuterat med seriealbumet “Nästan i mål. En komisk transition” och Ylva Karlsson, som har många barn- och ungdomsböcker bakom sig, har skrivit kapitelboken “Månen, varelsen och jag”.
Efter många Rowling-kompletteringar och andra vändor är texten äntligen ute i världen! Här finns den.
Nio bokmontage
För ett par månader sedan började jag göra “bokmontage”, av omslag och författarfoton eller genrebilder, för att göra mina instagram-inlägg om böcker som jag lyssnat på lite roligare. Det har varit rolig och är definitivt något jag kommer att fortsätta med framöver. Här är de första nio bokmontagen, inklusive kort omdöme:
I början var jag fullkomligt bländad av Amanda Svenssons “Ett system så magnifikt att det bländar”. Och jag förstår intrigsnåren mer när jag läser att Svensson inspirerats av logiken i såpor. Men jag tycker inte att bygget håller hela vägen i mål, även om jag är väldigt glad att jag läste.
Foto (med öppen licens): Thomas Griggs, hämtat från Unsplash
Marie Auberts första roman “Vuxna människor”, översatt från norska av Cilla Naumann, utspelar sig i en sommarstuga i en norsk fjord. Huvudpersonen är barnlös och evigt singel. Hennes syster har inte bara sambo och bonusbarn, utan är också gravid. Kammarspelet tätnar ytterligare när deras mamma och styvpappa anländer.
Aubert skriver fram en klaustrofobisk stämning och skruvar upp känslorna i sina scener till ett lika vidrigt som underbart maxläge, utan att lämna realismen eller tappa kontrollen. Berättaren är inte så mycket opåtliglig som obehaglig – men det är ju ännu bättre!
Jag ser fram emot att också sätta tänderna i novellsamlingen “Får jag följa med dig hem”, som just översatts.
Foto (med öppen licens): Seth Kane, hämtat från Unsplash
Jag tyckte mycket om Nina Lykkes “Nej och åter nej”, men “Nästa! En läkarroman” är inte ens i närheten av lika bra. Elin är en medelålders allmänläkare, som varit otrogen med sitt ex och blivit utkastad från villan där hon bott med sin man och de nu vuxna barnen.
Oförmögen att ta itu med den nya situationen sover hon på jobbet, för långa inre konversationer med skelettet Tage (!) och har ännu svårare än vanligt att stå ut med patienternas allt högre krav på henne. Det är emellanåt riktigt roligt – men också lite väl bittert och stillastående.
Foto (med öppen licens): Mathew Schwartz, hämtat från Unsplash
Jag tycker verkligen om språket i Sofia Stenströms “Magic love pixie”, och själva berättelsen – om moderskärlek och modersdöd, mänsklig ensamhet och vägran att inlemma sig i vanligheten, kroppslighet och gränslös (ibland även destruktiv) sexualitet – är verkligen inte kattskit. Snarare kattguld och kristaller. Men slutet… det kom lite hastigt och sydde inte riktigt ihop säcken.
Foto (med öppen licens): Dan Farrell, hämtat från Unsplash
Helene Rådbergs “Mammajournalerna” är en väldigt välskriven (själv)biografisk bok, med fokus på mammans självmord och liv. Materialet är minnen, brev och bilder, men också intervjuer. Fram växer en komplex berättelse: om hopp och drömmar, tristess och depression, äktenskap och skilsmässor, psykiatri och kvinnovillkor – och Sandviken. Läs!
Författarfoto: Johanna Arnström
“Årsboken” av Sven Olov Karlsson rymmer tolv lågmälda, läsvärda noveller om nu, då och dystopisk nära framtid. Varsamt utmejlsat och välskrivet, med särskild blick för arbete, utanförskap och drivkrafter.
Foto (med öppen licens): Dana DeVolk, hämtat från Unsplash
Lotte Möllers “Bin och människor” är småputtrig och genuint trevlig, men lite rörig. De stora miljöfrågorna kring binas – och vår – framtid saknas nästan helt. Det är i och för sig ett villkor för att boken ska kunna vara just trevlig, men känns också en smula märkligt i längden.
Foto (med öppen licens): Boris Smokrovic, hämtat från Unsplash
Ulrika Knutsons “Den besvärliga Elin Wägner” är intressant, eftersom Wägner är det – men den känns blek jämfört med till exempel Anna-Karin Palms Lagerlöf-biografi.
Knutson lägger stor vikt vid Wägners privatliv, på ett bitvis nästan skvallrigt sätt, samtidigt som hon inte riktigt verkar vilja beröra hennes kristna tro. Detta trots att Wägners “besvärliga” sidor annars är väl representerade.
Sammanhanget och tiden är Knutson å andra sidan helt rätt person att skildra!
Jag blev väldigt fängslad av Lydia Sandgrens “Samlade verk”, redan innan något spänningsmoment hade introducerats. Jag ville bara fortsätta vistas i boken och tyckte om hur mycket plats allt fick ta, det väldigt oforcerade berättarsättet. Men under den sista tredjedelen hade jag svårt att hålla intresset uppe, trots att det är då spänningen stiger, och jag tyckte nog mer om berättelsens då än dess nu. Hur som: en ovanligt mogen debutroman!
Författarfoto: Emelie Asplund
Essätips
Silas Aliki har skrivit en både ilsken, uppgiven och väldigt hoppfull essä, publicerad hos Kontext Press: “Våra berättelser ska inte avbrytas.” Om befintliga transskildringar – och om att skriva transberättelser. Läs!
Själv bär jag framför allt med mig de här citaten, i mitt eget skrivande framöver:
“Hur får jag bort deras blickar från min kropp? Hur får jag bort deras blickar från mina texter?”
“Jag vet inte varför jag förväntas ha förtroendet att ge mina texter till sådana ögon.”
“Jag försöker skriva bortom alla dessa klyschor. Det är svårt, när jag vet att mina texter kommer att läsas av människor som känner sig trygga. Det finns en aura av naturlighet runt cispersoner som gör mig galen.”
“Det måste finnas ett sätt att skaka av sig rollen som den som, genom sitt varande och skrivande, utgör en spännande tillflyktsort som har som enda uppgift att få cispersoner att, under kortare eller längre tid, ifrågasätta sig själva (för att sedan alltid landa i att de ju, trots allt, har en essens). De strider vi utkämpar längs könstillhörigheternas och sexualiteternas gränser får inte tjäna till att befästa dem. Men hur fan ska det gå till? Hur ska jag kunna tala inifrån mig själv utan att bli avbruten?”
“Och jag tänker att det får ta tid att spränga ut ett utrymme som inte går ut på att vi ska kläs av inför andras ögon, våra kroppar slitas i stycken, våra berättelser ständigt bli avbrutna. Tiden är på vår sida.”
Världen vi lämnar
Föreningen Arbetarskrivare ger ungefär vartannat år ut en antologi. Årets – den tolfte i ordningen – heter Världen vi lämnar. Jag deltar med en diktsvit är väldigt glad över sällskapet från fyrtiotvå andra skribenter, mer eller mindre etablerade:
Anna Arvidsdotter, Emil Boss, Jenny Wrangborg, Micke Evhammar, Linnea Garli, Erik Haking, Camila Alexandra Hidalgo, Marie Hållander, Henrik Johansson, Stina Künstlicher, Nino Mick, Karin Nilsson, Ellen Nordmark, Freke Räihä, Jan Samuelsson, Mija Åhlander, Vanessa Leontina Allerth, Elliot Baron, Jihye Brissman, Christine Bylund, Johanna Carshall, Johan Hannu Fagervall, Johanna Gustafsson-Ahlzén, Tomas Herngren, Marie-Louise Hugmark, Jonna Joro, Martin Joviken, Ylva Emel Karlsson, Carl Krantz, Sanna My Lodin, Jesper Lundby, Helle Milegård, Kajsa Paulsson, Marcus Regnander, Emma Rolén, Mats Runvall, Stellan Sandberg, Ranjani Srinivasan, Petra Thorgren, Frank Jimmy Vulovic, Mika Wiborgh och Emlan Wolke.
På grund av coronan och inställd bokmässa m.m. så är det oklart om antologin kan publiceras nu i höst, men den som vill kan hjälpa till att säkerställa publiceringen genom att förköpa boken.
Läs mer om antologin på Föreningen Arbetarskrivares hemsida
4 – och 100! – recensioner
Under juni har både min hundrade och hundraförsta recension i Svenska Dagbladet hunnit publiceras. Och de här fyra texterna är de senaste, men förhoppningsvis inte de sista:
Leif Holmstrand – Herrarna och djuren (poesi)
Kroppslighet, nakenhet, hårdhänthet, djuriskhet och kroppar som skaver mot varandra. Leif Holmstrand är en av de intressanta poeter som – utan att överge sin särprägel – lyckas befinna sig i ständig utveckling.
Jila Mossaed – Åttonde landet (poesi)
Hon ammar döden – och liknar sig själv vid en gravid sjöhäst. Jila Mossaed skriver både djupt klassiskt och mycket modernt. Den som träder in i hennes säregna diktvärld kommer knappast att längta ut igen.
Johan Hilton – Vi är Orlando. En amerikansk tragedi (sakprosa)
Med sin tredje bok bekräftar Johan Hilton att han är en sakprosaförfattare som går sin egen väg – och som skriver hbtq-historia. Sebastian Lönnlöv läser en bok som förtjänar många läsare, såväl i Sverige som i USA.
Malin Isaksson – Jag är Istanbul (prosa)
Malin bor tillfälligt i Istanbul, och upptäckter att hon älskar den skräniga storstaden ofattbart mycket. Tyvärr dränks Malin Isakssons autofiktion om författarskap, föräldraskap och plats i för många och till synes ovidkommande detaljer.
En stund är vi vackra på jorden
Det är väldigt sällan jag lägger upp några boktips på bloggen numera – men nu så! Kungsholms gymnasiebibliotek bad om ett boktips till sin regnbågsvecka och jag vill passa på att slå ett rungande, klingande slag för den senaste boken jag läste ut: Ocean Vuongs “En stund är vi vackra på jorden” (“On Earth We’re Briefly Gorgeous”).
En helt fantastisk och väldigt poetisk roman med självbiografisk klangbotten, formad som ett långt brev till huvudpersonens mor, trots att hon aldrig kommer att kunna läsa det. Om språk, skönhet, arbete, fattigdom, familj, minne, krig, (im)migration, död, glömska, kropp, exil, sex, sorg – och en hel massa annat. Ett ganska så långt utdrag kan läsas här.
Översättare är poeten Andreas Lundberg, som tidigare har översatt Vuongs väldigt läsvärda diktsamling “Natthimmel med kulhål” (“Night Sky with Exit Wounds”).
Ps. På Youtube finns klipp där Vuong läser högt ur sina dikter och pratar om romanen, t.ex dessa. Ds.
Romanutdrag – nu fritt tillgängligt!
I slutet på förra året publicerades ett utdrag “Låt mig bli”, min roman-under-arbete, i Tidskrift för genusvetenskap. Nu har det numret blivit digitalt tillgängligt – och så även min text. Det känns jättenervöst att vem som helst kan läsa, men så är det alltså! Och förhoppningsvis blir själva boken klar någon vacker dag…
Intervju med Annika Norlin
Jag kan skvallra om att Annika Norlins novellsamling “Jag ser allt du gör” är riktigt bra. Det var en ynnest att få intervjua henne om skrivande och annat – intervjun går att läsa här.
En poesiexposé & 4 recensioner
Som avslutning på 2019 skrev jag en artikel om poesiåret 2019, med fokus på de guldkorn som inte tidigare omnämnts i SvD. Här finns hela artikeln, med både originalsvenskt, översatt och återutgivningar värda att uppmärksamma – och läsa!
Fyra recensioner har det också blivit sedan sist:
Elin Persson – “De afghanska sönerna”
En oerhört bra crossoverbok som både är en arbetslivsskildring och ett porträtt av tre ensamkommande.
Läs recensionen här: Läsvärd debut om arbetet på ett HVB-hem
Athena Farrokhzad & Kjell Folkhammar (red.) – “Berör och förstör”
En väldigt samtida poesiantologi för både unga och vuxna.
Läs recensionen här: Befriande att slippa läskigt leende vuxna
Kjell Espmark – “En sky av vittnen”
Tredje delen i en löst hållen trilogi med historiska rolldikter. Välskrivet, som alltid när Espmark hållit i pennan.
Läs recensionen här: Svindlande besök i samtidens dödsrike
Karl Daniel Törnkvist – “Himlen”
En intressant debut, med fokus på vården, arbetarklassen, finskhet – med mera.
Läs recensionen här: Han fångar vårdens kris läskigt väl
