"Ett litet hål i mörkret" av Ingrid Olsson

Calles farmor hamnar på sjukhus och visar sig ha lungcancer. Det påverkar hela hans liv, särskilt eftersom sorgen över pappans plötsliga död kommer upp till ytan igen. Samtidigt pågår livet som vanligt – gymnasiet, fotandet, det nyväckta intresset för en granne, lillebrorsans besatthet av att kunna allt, verkligen allt om marsvin.

”Ett litet hål i mörkret” är skriven i korta stycken, med poetisk täthet och inte ett enda onödigt ord. En bok som fick mig att läsa långsamt, att uppskatta språket och att gå genom de svåra händelserna tillsammans med Calle, att gråta när det var som värst.

En oerhört väl utförd ungdomsroman. Ett konstverk och en angelägen berättelse.

Bildresultat för ingrid olsson hål i mörkret

Titta havet!

titta_hav_3d

Jag har tidigare skrivit om Titta skogen, första delen i en svit om fyra småbarnsböcker som utforskar naturen – och årstiderna. ”Titta skogen” handlade om ett skogsbesök om våren, ”Titta havet” handlar om ett strandbesök på sommaren – och släpps därför nu när sommaren är här. Senare kommer ”Titta parken” (höst) och ”Titta natten” (vinter).

”Titta havet” följer samma mönster som ”Titta skogen”. Genom sinnena syn, hörsel, känsel och lukt utforskas saker på stranden: mås, våg, sten, tång. Sedan kommer en mer aktiv handling, ”Suga tån”, som mynnar ut i ett expressivt ”USCH!” Tån var nämligen väldigt sandig…

Efter denna sinnenas genomgång kommer ett lite större barn, Nanna, in i bilden och boken genom en lika expressiv ”KRAM!”. Boken avslutas sedan med ett par uppslag som i en nästan bildordbokslik form visar olika saker på stranden och vad de heter. Här syns också barnets mammor som sitter och solar.

Illustrationerna av Maija Hurme är oerhört fina, på ett mjukt sätt, medan Åse Mandel-Hartvigs text är så pass mättad som en bok på den här nivån måste vara. Ett eller två ord ska kunna säga allt.

”Titta havet” är utmärkt att peka i, tillsammans med ett litet barn. Förhoppningsvis håller parken och natten samma klass – syftet att utforska naturen, årstiderna och språket med läsningen till hjälp är både bra tänkt och mysigt genomfört.

titta_havet_5

titta_havet_uppslag2titta_havet_uppslag

Tack till Olika förlag för friexemplar!

"Oväder" av Tuvalisa Rangström & Clara Dackenberg

 

Tuvalisa Rangström debuterar som bilderboksförfattare i och med ”Oväder”, som är illustratören Clara Dackenbergs andra bilderbok. Illustrationerna är också den största behållningen med boken – konstnärliga, uttrycksfulla, detaljerade och med en känsla av såväl fart som fläkt. Huvudpersonen Tussen, liksom bokens andra personer, framstår som olika små knytt, mer eller mindre lika katter, björnar eller människor.

Tussens vante blåser bort, vilket gör Tussen arg. Hen klättrar upp i himlen på en stege och börjar bråka med ovädersmolnen, men träffas av blixten och slungas till en gigantisk hittegodsavdelning. Till slut kan Tussen gå därifrån med sin vante – men strax utanför dörren dyker det upp andra som fryser. Eftersom ”Tussen vet hur det känns” lånas vanten direkt ut och på sista bilden vinkar Tussen hejdå till ett litet knytt som krupit ner i vanten. Sensmoralen står på baksidan: ”Ibland måste man själv blåsa bort för att hitta det som är försvunnet.”

Den språkliga nivån växlar: från inledande ”Småsnår skälver. Morrhår darrar” till fraser som kastas runt av vinden, till exempel ”Ta in utemöblerna!” Här finns också onomatopoetiska drag, som när ovädret ylar ”Moouuuiii!!!” – ovädret är förresten ett moln med ansiktsdrag. Och rena fantasiord: ”Hupp foff? Nipp nipp! Nån har lapprat min foff!”

Jag kan inte bedöma hur ett barn hanterar språknivån och dess olika lager, men å andra sidan är jag övertygad om att barn inte har samma behov som vuxna av att behöva förstå precis allt – och en högläsare som gör ett ordentligt jobb kan ladda den här texten med mycket spänning, eftersom den med sina olika röster inbjuder till innovationer. Tack vare sin komplexitet tror jag att ”Oväder” kan bli betydligt bättre läsning än många mer endimensionella böcker.

Tack till Mirando för friex!

Omslag_Ovader_web

Fin småbarnsbok om delaktighet

”Vi tvättar bilen”, med text av Sarah Vegna och bild av Astrid Tolke, är en småbarnsbok som känns fin och ljus i såväl text som illustrationer. Meningarna är oftast två till tre ord långa, ibland hela fyra. Huvudpersonen är ett litet barn som tillsammans med sina mammor och en grå katt tvättar familjens bil. Barnet är delaktigt i tvätten – och i att busa med vattenslangen…

Men, min sambo påpekar att det inte är självklart att en kan tvätta sin bil på uppfarten utan det kan behöva göras på t.ex. en mack. Så kolla upp det innan ni omsätter boken i praktiken 🙂

Tack till Olika förlag för friex!

vi_tvattar_bilenvi-tvattar-bilen

Kickstarta Bladen brinner!

bladen_brinner_kickstarter

Jag har just lämnat ett litet kickstart-bidrag så att Bladen brinner ska kunna fortsätta producera sin podd, som jag börjat lyssna på den senaste tiden och verkligen fastnat för. Du kan också startsparka på Bladen brinner, om du vill 🙂

"Snygg fint, Therese!" av Anja Gatu

therese2_3d.png

Förra sommaren skrev jag om Anja Gatus bok ”Värsta målet, Krille!”, en av böckerna i serien om Krille, inspirerad av fotbollsspelaren Kosovare Asllani. En annan serie som Anja Gatu skriver på samma tema handlar om Therese och är inspirerad av en annan svensk fotbollsspelare, Therese Sjögren.

Jag har nu läst ”Snygg fint, Therese!” som också är en förhållandevis lättläst kapitelbok. Den har korta kapitel där meningarna aldrig löper över till nästa sida och är rikligt illustrerad av Maria Borgelöv. (Och ”fint” i titeln är alltså en fotbollsterm – min sambo såg boken och förstod inte varför både ordet snygg och fin användes, dessutom med så konstig böjning…)

Själva handlingen kretsar kring Thereses flytt från Harlösa till Veberöd, som innebär att hon måste byta fotbollslag. Precis innan flytten har hennes förra lag förlorat stort mot Torn, som hon nu får chans att göra revansch mot. Det nya laget har en proffsig tränare som peppar Therese att inte bara passa vidare, utan också ta målet själv. Och, sist men inte minst: i en avgörande stund får Therese användning för den fint hon sett Marta använda och övat in under sommaren.

Therese spelar i ett blandat lag, könsmässigt. Många av karaktärerna har namn som tyder på olika bakgrunder och de är tecknade med en variation av hudfärger. Flytten beror på att Thereses föräldrar har skilt sig och mamman har gått från ett olikkönat till ett samkönat förhållande, men det är ingenting som berättelsen dröjer vid.

Boken är humoristisk, lättsam men också medryckande. Själva sporten står för spänningen, men är en integrerad del av vardagen, vilket gör Anja Gatus böcker till väldigt bra läsintroduktion för fotbollsintresserade. Den första boken om Therese heter ”Rött kort, Therese!”, men det går också bra att läsa denna andra del fristående.

Tack till Olika förlag för fri-ex!

therese_1_rott_kort_therese_3d-1.png

Titta skogen

Titta skogen! (inbunden)

”Titta skogen”, med text av Åsa Mendel-Hartvig och bild av Maija Hurme, är en mossmjukt illustrerade småbarnsbok om föräldraskap och skogspromenad. De enkla orden handlar om närhet och natur: ”Lyssna humlan”, ”Titta myran”, ”Pussa pappa”.

I samma serie finns också ”Titta havet”, ”Titta parken”, ”Titta natten”.

Tack till Olika förlag för friexemplar.

Fotbollsbok med tjejer i fokus

Värsta målet, Kosse! (inbunden)

”Värsta målet, Kosse!” av Anja Gatu (text) och Maria Källström (bild) är en kapitelbok för åldern 6-9, inspirerad av landslagsspelaren Kosovare Asllanis barndom. Det finns en tidigare bok om Kosse, men uppföljaren går utmärkt att läsa fristående.

Kosse och bästa kompisen Emma börjar spela i ett lag och Kosse åker på cup med de andra, som hon inte känner. Det här är en vardaglig och enkel bok om att våga ta kliv utanför sin komfortzon. Men främst är det en fartfylld och realistisk berättelse om att älska fotboll. Det är lätt att känna igen sig i och tycka om Kosse.

En fotbollsbok med tjejer i samtliga huvudroller är tyvärr inte så vanligt, än. ”Värsta målet, Kosse!” är välskriven och fint formgiven. Rekommenderas som läsning för alla barn som redan gillar, eller är nyfikna på att spela, fotboll.

Olika förlag har också givit ut andra barnböcker om fotboll – sju hittills, om jag räknar rätt.

Tack till Olika förlag för friexemplar.

Kapitelbok om trans: Det är jag som är Mickan!

18800-45-9789186589547

Mickan är elva år och blir brutalt mobbad i skolan. Hon heter Mikael i allas ögon utom sina egna, men vågar inte slåss för sig själv när hon behandlas så illa av klasskompisarna. När familjen flyttar bestämmer hon sig för att börja om på nytt. Nu ska hon vara Mickan från dag ett. Ingen ska få veta att hon ansågs vara kille när hon föddes. För då skulle de ju inte kunna tycka om henne – eller…?

Det här med flytt är verkligen världens mest tacksamma ämne i en kapitelbok för mellanstadiet. Alla kan leva sig in i att börja om. Jag byte själv skola som tioåring och vet hur hela världen tycks bytas ut på ett både skrämmande och lockande sätt. Mickan är en härlig huvudperson och hennes omgivning är lagom ljust skildrad. Aldrig alldeles för tillrättalagd, men heller aldrig för mörk och tung att läsa om. Som helhet har boken sina detaljer på helt rätt ställe – den är helt enkelt korrekt, men aldrig tråkig. Tvärtom. Det här är rolig läsning. Både för mitt vuxna jag och min inre, fnittrande elvaåring.

Jag gillar att Mickan är så öppen inför allting, så som jag tänker mig att just elvaåringar kan vara. Hon har inte kommit i puberteten, så kroppen är inget problem – och kanske behöver den inte heller bli det senare? Malin Nilsson har tagit hjälp av Vanessa Lopéz för att få till porträttet av Mickan och det applåderar jag – fråga de som vet! Tonen i boken är ganska perfekt, enkel och rak men inte fördummande eller alltför förenklad.

Min inre redaktör gråter bitvis över textens utseende, men typografi är inte det viktigaste i sammanhanget. Det viktigaste är att en bok som inte funnits och som verkligen behövs nu går att läsa – och sätta i händerna på de som kan må bra av att läsa den. ”Det är jag som är Mickan!” är definitivt något att tipsa om för alla lärare och bibliotekarier och andra människor med bok- och människohjärta därute 🙂

/Tekoppen

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

Är det bara jag som hittar en melodi i titeln till Gunnar Ardelius debut? Hela dagen har jag gått runt och nynnat som om det vore en popsång jag fått på hjärnan.

En annorlunda ungdomsbok. 120 sidor, men sällan särskilt mycket text på sidorna. Ingen intrig, bara spridda scener ur ett förhållande. Två blir ihop. Två älskar varandra över allt annat. Kärleksschlagern börjar skorra. Två gör slut. Det är sött på ett icke-sliskigt sätt. Det är sorgset, mot slutet. Fint är ett ord som jag försöker undvika, men här är mest av allt just: fint.

Helt enkelt: Hjärtevärmande. Pluspoäng utdelas för fnitterväckande, nyskapande metaforer.

”Kom hit jag måste kontrollera en sak.” Hon sträcker ut armarna mot honom. ”Jag ska räkna alla dina leverfläckar och skriva upp resultatet i min blåa bok. Jag räknar dem varje dag fortsättningsvis, det kan vi väl vara överens om?”