Nya Rocky Horror

namnlos

Jag är ett fan av kultmusikalen ”Rocky Horror Picture Show” och kunde förstås inte låta bli att se nya versionen, med Lawrence Cox som Frank Further. Självklart heter den ”Rocky Horror Picture Show – Lets do the Time Warp Again”.

Visuellt väldigt välgjort, märkbart mera budget än originalversionen (duh) och roliga referenser. Bra metagrepp med att filmen spelas upp på en biograf med publik. Men den fungerar förstås bara i relation till gamla Rocky. Och låtarna – det är min största besvikelse. De tar inte ut svängarna i låtarna. Sången är för lam.

Annars kan jag varmt rekommendera alla som gillat gamla Rocky att se nya. Och alla som inte sett gamla, att se den nu genast 🙂

Each man kills the thing he loves

Apropå Oscar Wildes sista verk – jag har inte sett Fassbinders filmatisering av Jean Genets ”Matrosen och stjärnan”, så jag visste inte att den innehåller en tonsättning av ”Each man kills the thing he loves” ur ”The Ballad of Reading Gaol”. Och den finns i flera versioner. Härlig intermedialitet!

Coacherna

Miniserien ”Coacherna” på SVT Play är nog det roligaste jag sett på länge. Med Lena Endre, Cecilia Frode och Vanna Rosenberg i huvudrollerna. Samtidskommentarer blandas med en intrikat intrig – och massor av humor. Genom en välgjord dramaturgi med tydlig progression mellan avsnitten, där karaktärerna utvecklas (eller snarare invecklas) och saker går åt fanders, blir komiken en extra krydda men tar aldrig över helt.

tmldb

Dokumentär rekommenderas!

svt

Nino Ramsby är en mångsidig musik-, ord- och bildkonstnär. I ett halvtimmeslångt program följer Kobra hans vardag, skapande och framföranden. Ett respektfullt porträtt av en person att inspireras av.

Se dokumentären här

 

Måste ses!

Marguerite Duras århundrade, dokumentär av Pierre Assounline. Passa på innan den tas bort från SVT Play!

Om skrivande, nittonhundratalet, Förintelsen, politiken. Starka känslor och tankar från en oändligt spännande människa.

Kommer lägga upp stillbilder ur den framöver – citat som jag inte vill gå miste om.

/Tekoppen

I fjol i Marienbad

968full-last-year-at-marienbad-screenshot last-year-at-marienbad lastyearatmarienbad11 mar2

Originaltitel: L’Année dernière à Marienbad

Regissör: Alain Resnais

Manus: Alain Robbe-Grillet

Denna filmklassiker från 1961 är mycket bra – men mycket märklig. Den inleds med att samma text läses upp ett stort antal gånger samtidigt som vi ser olika scenerier från ett hotell. Sedan ser vi människor, som sitter mycket stilla. Länge. Och så börjar historien, lite i taget, tills den är igång och obönhörligt skrider vidare. En kvinna träffar på hotellet en man. Han påstår att de träffades för ett år sedan, men hon säger sig inte minnas detta. Han envisas, söker upp henne, berättar gång på gång mer och mer om samtal de haft. Hon kan inte sluta lyssna, dras in och till slut är det mycket oklart vad som har hänt och inte hänt, vad som är minne och fiktion.

Alain Resnais har också, bland annat, gjort ”Hiroshima mon amour” där Duras skrev manus och den här filmen har också en klar Duras-känsla.