"Gruppen" av Mary McCarthy

I korthet: en av mina häftigaste läsupplevelser på väldigt länge! Sådär att jag inte kan sluta tänka på den, mentalt vistas i den. En stor, rik och hemsk roman som gör sig väldigt bra i Lo Kauppis ljudboksinläsning.

Vad jag gillar med ”Gruppen”:

Att berättarperspektivet är så splittrat, att det samtidigt beskriver de åtta karaktärerna (Kay, Libby, Lakey, Pokey, Dottie, Priss, Noreen, Helena) inifrån och utifrån. Hur de själva ser sig och hur andra ser dem – dömande, alltid dömande. Och därmed: att ingen framställs som helt igenom sympatisk. Att alla blottas med sina svagheter.

Att den är så välskriven och väl komponerad. Från den övergripande strukturen, med alla olika personer och så lång tidsperiod, ner på meningarnas och detaljernas nivå. Jag är förvånad över att det går så smidigt att läsa, trots storleken på persongalleriet.

Aspekterna av kön och klass. Privilegierade unga kvinnor på 1930-talet som tar examen från Vassar, en privatskola med hög status. På grund av depressionen behöver vissa av dem jobba – och ser det som en frihet. Men yrkeslivet är inte gjort för dem och välkomnar dem inte så som de har trott. De flesta fastnar i samma mönster som sina mammor, tänker kanske inte likadant, men lever i stort sett samma liv.

Scenen när Dottie bestämmer sig för att bli av med oskulden, som åtminstone delvis ska ha förklarat bokens försäljningssiffror – det var en explicit scen för sin tid. Och fortfarande en ovanligt rak, detaljerad sexscen.

Tiden – alla detaljer. Allt om barnuppfostran, design, preventivmedel… allt som då var nytt och fräscht och banbrytande, men som när boken kom ut 1963 redan var skåpmat, eller föråldrat.

Mentalsjukhusskildringen!

Den lesbiska twisten i slutet…

Bildresultat för gruppen mccarthy

Fin småbarnsbok om delaktighet

”Vi tvättar bilen”, med text av Sarah Vegna och bild av Astrid Tolke, är en småbarnsbok som känns fin och ljus i såväl text som illustrationer. Meningarna är oftast två till tre ord långa, ibland hela fyra. Huvudpersonen är ett litet barn som tillsammans med sina mammor och en grå katt tvättar familjens bil. Barnet är delaktigt i tvätten – och i att busa med vattenslangen…

Men, min sambo påpekar att det inte är självklart att en kan tvätta sin bil på uppfarten utan det kan behöva göras på t.ex. en mack. Så kolla upp det innan ni omsätter boken i praktiken 🙂

Tack till Olika förlag för friex!

vi_tvattar_bilenvi-tvattar-bilen

The Gaysi Zine #4

”The Gaysi Zine #4” är mer än ett zine – det är en tjock antologi i häftad bokform med olika indiska serieskapare som utifrån olika vinklar skildrar HBTQ-liv.

Inspirationen till serien är alltifrån samtida till mytisk. Seriestilarna växlar mellan det detaljerade, snabbt linjerade och det inte särskilt serieaktiga, utan snarare rent illustrerande.

Resultatet är spretigt, både i tema och kvalitet, men definitivt intressant för alla serieälskare och/eller HBTQ-litteraturnördar.

gaysi_zine

Återfunnen olycklig kärleksdikt

Fick nyss en skräckupplevelse när jag kom att tänka på Erin Blixs dikt till Klara Johanson, men inte hittade den någonstans. Inte på nätet, inte i min dator. Till slut, efter många olika sökord, hittade jag den på en arkiverad sida för att hemsidan den funnits på inte längre fanns kvar. Nu publicerar jag den här, för att snabbt kunna hitta den:

Flyg du min dröm, flyg öfver frusna slätter,
flyg öfver vinterskogars döda trän.
Sväfva mot fjärran i stjärnförgyllda nätter,
stanna ej, sväfva ständigt högre hän!
Brinn, du min längtan, som en evig låga,
brinn i ett mörker der allting synes släckt!
Längta beständigt är att lefva, våga,
eld som slår upp, fast aska glöder täckt.
Se, för den som aldrig ett mål har hunnit,
aldrig hvilat slappnad vid uppnådd strand,
finns ingen död, för den heta eld som brunnit,
finns intet mått för hans längtans blåa land.

Erin Blix (1860–1923) är idag mest ihågkommen för sin olyckliga kärlek till Klara Johanson – och knappt ens för den. Jag har tidigare instagrammat ur Greger Emans eminenta bok ”Nya himlar över ny jord. Klara Johanson, Lydia Wahlström och den feministiska vänskapskärleken”, slutorden i ett av Erins desperata kärleksbrev:

När jag sökte hittade jag också den här annonsen, i ett digitaliserat nummer av ”Idun” från 1905:

erin_blix_annons

Erin, du var säkert skitjobbig, men jag <3 dig!

Hälsar Tekoppen

Litterär after work!

Jag har aldrig tidigare varit på – eller ens hört talas om – konceptet litterär after work, men på onsdag 22 mars ska jag, Anna Ahlund och Håkan Lindquist prata om Bengt Martin och ”Sodomsäpplet” på restaurang Norrport, inom ramen för Stockholm läser.

Så här fin insta-reklam har Anna Ahlund gjort för evenemanget:

17267458_129307880931662_9113594352101228544_n

Själv ägnar jag mig åt väldigt rolig research – att läsa trilogin om Joakim Manders på nytt, att kolla igenom min gamla magisteruppsats om Bengt Martin – och att se filmen ”Farlig frihet” från 1954, där en söt tjugoettårig Bengt Martin spelar homosexuelle Tommy.

Inspelningen skildras i ”Finnas till”, sista delen av trilogin som inleds med ”Sodomsäpplet”. Och i Martins självbiografi, där han berättar att scenen vid Humlegårdens pissoar kryddades av att inte bara regissören Arne Ragneborn utan också parkens klientel skrek regianvisningar.

17265840_1866161136933232_8564285360840900608_n

Podd om lesbisk litteratur

För några veckor sedan fick jag äran att vara med i podden ”En lesbisk söker sitt språk”, producerad av Anna Giertz, för att tala om lesbisk litteratur med de litterära snillena Karin Lindeqvist och Alle Eriksson.

Lyssna på podden (och läs alla boktipsen!)

De tidigare avsnitten av podden:

Avsnitt 1, om lesbisk landsbygd

Avsnitt 2, fäboland och queert kulturarv

Avsnitt 3, om nattklubbar och salonger

Avsnitt 4, om förebilder

Lesbisk makt har också andra spännande projekt.

lesbiskmakt_delabild.jpg