Erik Sjöbergs ensliga sång

Jag stötte på poeten Erik Sjöberg – Vitalis kallad – för ett antal år sedan. Närmare bestämt en särskild dikt: “Enslingens sång i den stora öknen.” Hur jag stötte på dikten minns jag inte, men det hade antagligen att göra med den homoerotiska tematiken – för den är verkligen stark här. Och även om 1800-talets romantiska diktning kanske kan vara lite svårsmält idag, så är jag personligen både drabbad och hänförd av “Enslingens sång”. Fortfarande.

Erik Sjöberg föddes 1794 och dog redan 1828, i folksjukdomen tuberkulos. Han levde relativt fattigt och även om hans dikter uppskattades då så har de alltmer fallit i glömska. Det finns helt enkelt ingen plats på den romantiska parnassen när Stagnelius, som skrev i samma melankoliska stil och också hade ett ganska miserabelt liv, redan står där.

Sjöbergs produktion var betydligt mindre än Stagnelius, men går att läsa på Litteraturbanken, Runeberg eller Wikipedia. Själv har jag just beställt hem en utgåva från 1837, tillsammans med Sven Cederblads biografiska verk “Erik Sjöberg (Vitalis) före debuten” (1959) – ett intressant utdrag ur den går att läsa hos Jan Magnusson.

Enslingens sång i den stora öknen

Allt skönt, som uppblommar på jordens rund,
Skall i dag eller morgon dö,
Och der rosen rodnar i denna stund,
Snart tumlar sig stormen i snö.

Hvad med kärlek jag slutit tätt till mitt bröst,
Derfrån, som en bölja, flytt hän,
Eller liksom löfven i stormig höst
Uti gula hvirflar från trän.

En vän jag hade: jag gjutit mitt blod,
Om hans blick det begärt af mig;
Men mitt hjertas värma han ej utstod:
Måste bort för att svalka sig.

Då gret jag högt och ropte hans namn:
Min hade han varit en gång.
Hans minne jag endast slöt i min famn
Och då blef all verlden i mig trång.

Då kom jag till Sirenernas kust,
Till kärlekens rosenlund.
Der var en blomma min ögonlust,
Men endast en liten stund.

Så härlig blommade upp min ros,
Och doftet blott kärlek var,
Men en röfvare bladen tog sin kos
Och lät mig taggarna qvar.

Och min varelse blef så stum och kall,
Som om döden lagt handen derpå,
Dock försmår jag trösten af tårars svall:
Nog gråts det på jorden ändå.

Men mitt öga ler matt, som höstsoln ler
Öfver öknens ensamhet.
Ny vår man ofta på jorden ser:
Min själ ej af vår mer vet.

Men när stormen himmel och jord upprör,
Har jag än åt lifvet min lust.
Den, som ingenting på jorden tillhör,
Han lider ock ingen förlust.

Nu går jag på verldens marknadstorg,
Der hvar vara en leksak är.
Jag kan ej få Solen på himlens borg,
Och jag derför intet begär.

Äntligen: svensk Ditlevsen-renässans!

Jag upptäckte den danska författarinnan Tove Ditlevsen (1917-1976) när jag som sömnlös tolvåring sökte förströelse i mina föräldrars bokhylla. Där fanns flera av Ditlevsens böcker, utgivna i Trends pocketserie: “Tove Ditlevsen om sig själv”, “Tidigt på våren”, “Gift”, “Man har gjort ett barn illa”. Jag fängslades av hennes liv, men kanske framför allt av dikterna som glimtade till här och var i prosan.

Och Ditlevsen är en sådan författare som jag aldrig riktigt har kunnat släppa. Jag har skaffat fler och fler av hennes böcker, läst en del av dem, översatt hennes dikter på lediga stunder, känt mig lite besatt och förälskad och många gånger önskat att hon skulle få en svensk renässans.

Nu har det hänt! Ninni Holmqivst har nyöversatt “Gift”, sista delen i Ditlevsens självbiografiska trilogi. Och till skillnad från många andra utgåvor av moderna klassiker så har Ditlevsen fått ett enormt genomslag, både på kultursidorna och i bloggosfären. Det är uppenbart att “Gift” slår an något i samtiden, samtidigt som Ditlevsens språk och berättande charmar, rakt genom de nästan fyra decennier som gått sedan den skrevs.

Jag hoppas att många också hittar till Ditlevsens övriga författarskap – så gott som alla hennes romaner har tidigare översatts till svenska och de är ganska lätta att hitta på den antikvariska marknaden. Särskilt de första två delarna i den självbiografiska trilogin hoppas jag att många läser. De är egentligen nödvändiga för att verkligen förstå “Gift” och finns samlade i volymen “Tidigt på våren” (1974), i Vanja Lantz översättning.

Om min omläsning av “Gift”, i Holmqvists svenska språkdräkt, går det att läsa i Svenska dagbladet. Och här är några få andra exempel ur den rika floden av rapportering:

Boktips: Erotiska HBTQ-klassiker

I somras anordnade Lesbisk makt Århundradenas fest, där ett av många inslag var Kvalitetsteaterns högläsning av erotiska HBTQ-texter. Jag blev ombedd att tipsa om texter och blandade sådant jag själv redan läst med annat som jag grävde fram eller fick tips om av andra, bland annat Sam Holmqvist. Nu finns listan ute för allmänläsning på Lesbiskt arkiv: HBTQ-erotik-klassiker

John Donne, klämtande klockor och icke-öar

Jag har njutit av John Donnes poesi, både på engelska och i Gunnar Hardings svenska översättning (i “Skabrösa elegier och heliga sonetter”). Särskilt gillar jag de riktigt skabrösa/skamlösa ungdomsdikterna om älskog, kroppsvätskor och loppor.

Men jag hade inte förstått att det är John Donne som ligger bakom både uttrycket “ingen människa är en ö” och Hemingways romantitel “For Whom the Bell Tolls” (“Klockan klämtar för dig”). Bägge i ett enda svep:

No man is an island, entire of itself; every man is a piece of the continent, a part of the main; if a clod be washed away by the sea, Europe is the less, as well as if a promontory were, as well as if a manor of thy friend’s or of thine own were; any man’s death diminishes me, because I am involved in mankind, and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee.

Eller, i den översättning som finns på Wikipedia (vems?):

Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.

Ur “Meditation XVII”, i “Devotions upon Emergent Occasions” från 1623.

STR17POET_331045k

Bilder ur ett litteraturliv

Mitt litteraturliv är rikt och varierat! Jag gallrar böcker med skumma omslag, på arbetstid.

Dagens gallringsoffer - och dagens omslag! #biblioteksböcker #gallringsfynd #bedagadeomslag

Plockar upp böcker ur readcycling-tunnor: den enda Celan-samlingen på svenska som jag inte läst, Sonnevis överättningar, Zola, HBTQ-kult av Denis Belloc samt Jessica Mitfords journalistiska texter.

Slutade på mitt biblioteksjobb vid 12 idag. Tack, Nacka kommun! Gick vidare till ett annat bibliotek för att skriva. Gjorde ovanligt lyckade readcyclingfynd: Paul Celan, Sonnevis översättningar, Zola, Bellocs moderna hbtq-klassiker "Neonljus" och Jessica Mitfords journalism. #readcycling #bokhög #poesi #klassiker #hbtqböcker

Köper pixi-böcker till sambon som skrivit klart sin b-uppsats i arkivvetenskap. Fler pixi-böcker för vuxna behövs, men de här av Nina Hemmingsson är en alldeles utmärkt början!

Sambon har lämnat in sin b-uppsats i akrivvetenskap. Så han är helt klart värd lite pixiböcker! #pixiböcker #ninahemmingsson #serier #pixiböckerförvuxna #precisvadenmänniskabehöver

Sist, men inte minst: jämför Horatius-översättningar inför en recension.

Sånt jag också jobbar med: jämföra översättningar #litteraturliv #horatius #plockadindag #gamlaromare #viktenavettvarieratarbetsliv #bokhög

För den som av en händelse vill se fler bilder än de jag lägger upp här – och videor, mestadels på fyrfota varelser med morrhår – så heter jag mitt vanliga internetnamn på Instagram: @tekoppenstankar

Stockholm läser Bengt Martin

Sååå glad att Bengt Martins "Sodomsäpplet" blev årets bok i Stockholm läser - och att den kommer i lättläst!! #bengtmartin #stockholmläser #hbtqböcker #sodomsäpplet #lättläst

2017 års Stockholm läser-bok är “Sodomsäpplet”, Bengt Martins moderna klassiker från 1968. Glädjande nog kommer den även i lättläst!

Jag föreläser på Farsta bibliotek den 29 mars om arvet efter “Sodomsäpplet”. Det ordnas också en massa annat bra utifrån boken.

Jag läste Bengt Martin första gången när jag gick på gymnasiet. Som litteraturvetarstudent skrev jag min magisteruppsats om några av hans böcker – eller rättare sagt om hur han återberättar samma scener i flera olika böcker, och aldrig på riktigt samma sätt…

Martin är en klart underskattad poet, hans självbiografi är väldigt händelserik och hans romaner är alldeles för bortglömda, så jag är väldigt stolt över Stockholm läser som lyfter hans verk igen, fem år efter hans död.

Några bokrapporter

Daria Bogdanskas debut "Wage slaves" är en serieroman om att jobba svart som papperslös och om facklig organisering, men också om hur komplicerat livet och kärleken kan vara. Om var en egentligen hör hemma. Och om punk! #serier #serieroman #wageslaves #dariabogdanska @galago_forlag

Daria Bogdanskas debut “Wage slaves” är en serieroman om att jobba svart som papperslös och om facklig organisering, men också om hur komplicerat livet och kärleken kan vara. Om var en egentligen hör hemma. Och om punk!Tone Schunnessons "Tripprapporter" är poetisk, patetisk, häftig, tröttsam och läsvärd. Allt på samma gång #böcker #litteratur #tripprapporter

Tone Schunnessons “Tripprapporter” är poetisk, patetisk, häftig, tröttsam och läsvärd. Allt på samma gång. Hennes egeninlästa ljudboksversion rekommenderas varmt!"För lite" är den sista av Boyes fem romaner som jag läser. Spännande och tänkvärd i hur den gestaltar de stora livsfrågorna genom vardagen. Inte lika stor roman som "Kris" eller "Kallocain", men betydligt bättre än "Merit vaknar" och kanske t.o.m. bättre än "Astarte"... #klassiker #läsning #böcker #karinboye

“För lite” är den sista av Boyes fem romaner som jag läser. Spännande och tänkvärd i hur den gestaltar de stora livsfrågorna genom vardagen, genom porträttet av en författare som tvingas skriva för sin försörjning snarare än att vara konstnär. Inte lika stor roman som “Kris” eller “Kallocain”, men betydligt bättre än “Merit vaknar” och kanske t.o.m. bättre än “Astarte”…Skulle bara kolla första sidorna men plötsligt vaknar jag upp, har läst 70 sidor och fattar inte riktigt vad som hände :O #böcker #bokslukning #vibaralyder #rolandpaulsenRoland Paulsens “Vi bara lyder” var en riktig bladvändare om absurditeten i system som tjänstemännen själva genomskådar.

Jag var inte så förtjust i slutet på "Amsterdam". Men jag måste erkänna att jag har en rejäl läskrush på McEwan just nu. Läst fyra stycken på raken, lånat minst lika många till och skulle lånat ännu fler om inte en låntagare smittats och dammsugit magasinet. Så går det när en ger bra boktips 😣 #ianmcewan #böcker #litteratur #läsning #bibliotekarie

Jag var inte så förtjust i slutet på “Amsterdam”. Men jag måste erkänna att jag har en rejäl läscrush på McEwan just nu. Läst fyra stycken på raken, lånat minst lika många till och skulle lånat ännu fler om inte en låntagare smittats och dammsugit magasinet. Så går det när en ger bra boktips 😣