Kreativt (?) skrivande

Det senaste året har jag gått kursen “Kreativt skrivande II”, på distans från Linnéuniversitet. Att få respons på vad jag skriver och vara “tvungen” att lämna in ett antal sidor med jämna mellanrum verkade vara precis det jag behövde och i början flöt allt på. Jag läste kurslitteraturen och alla andra böcker om skrivande som jag kunde komma över, bubblade av inspiration och klottrade i olika anteckningsblock så fort jag hade en hand ledig.

Sedan har det stagnerat. Senaste inlämningen á 15 sidor skrev jag på två dagar. Gissa om den blev genomarbetad…? Jag har mest känt mig less på hela projektet jag valt och intalat mig att det går så trögt för att jag egentligen vill pyssla med ett helt annat manus – men har jag gjort det? Inte direkt. Jag har skyllt på tidsbrist, men jag är ganska bra på att skaffa mig tidsbrist för att slippa ta itu med till exempel skrivande.

Jag har tvivlat på om jag ska gå fortsättningskursen, tänkt att jag bara ska ge upp. Om det kommer någon mer bok så får den väl komma, men jag orkar inte dra fram den. Igår hade jag bestämt mig för att börja skriva på terminens sista inlämning och fick tvinga mig att sitta ner vid skrivbordet istället för att göra något roligt, som att rensa avloppet.

Sedan lossnade det. Hela gårdagen var jag ett geni som skrev på världens bästa bok som snart är klar. Idag ser jag att det här stackars manuset har extremt långt kvar till något slags skick över huvud taget, men jag har åtminstone kommit en bra bit längre än för ett år sedan…

I höst ska jag ha det andra manuset som mitt “projekt”, men redan i sommar hoppas jag komma loss med någon av dem. Åka bort och bara sitta ensam med texten.

Hur läskigt det än känns.

En oerhört fin recension

Det är skumt att ge ut en bok. Någonting du har suttit med i flera år hamnar i allas händer. Och de som läser, läser sällan den bok du tror att du har skrivit. Åtminstone inte fullt ut. Då kan det bli svårt att ens själv veta vad en har skrivit. Om ens egen bild av boken är skum. Därför är det oerhört skönt när det dyker upp en läsning där en känner: ja, precis, det vad det jag ville! När recensionen i fråga dessutom går på djupet är det en stor ynnest. En sådan recension har jag fått i Ny tid, signerad Elin Rosén.

Ytterligare en pusselbit i att greppa vad boken egentligen är – och blir i mötet med andra. Men en pusselbit som föll på plats. Det går att läsa så här. Och på helt andra sätt också. Men det går att läsa boken så här. Det var inte bara jag som trodde att det var den här boken jag hade skrivit.

Inspirerande bok om att skriva

Bodil Malmstens “Så gör jag – Konsten att skriva” från 2012 är svår att lägga ifrån sig. Sidorna flyter, flyger förbi i ilfart. Mycket luft, korta texter, men också ett personligt och roligt innehåll. Allvar saknas inte heller. Jag håller inte med Malmsten om allt – men jag roas och får perspektiv på skrivandet! Rekommenderas betydligt varmare än många andra av alla de böcker som finns om skrivande.