Kapitelbok om trans: Det är jag som är Mickan!

18800-45-9789186589547

Mickan är elva år och blir brutalt mobbad i skolan. Hon heter Mikael i allas ögon utom sina egna, men vågar inte slåss för sig själv när hon behandlas så illa av klasskompisarna. När familjen flyttar bestämmer hon sig för att börja om på nytt. Nu ska hon vara Mickan från dag ett. Ingen ska få veta att hon ansågs vara kille när hon föddes. För då skulle de ju inte kunna tycka om henne – eller…?

Det här med flytt är verkligen världens mest tacksamma ämne i en kapitelbok för mellanstadiet. Alla kan leva sig in i att börja om. Jag byte själv skola som tioåring och vet hur hela världen tycks bytas ut på ett både skrämmande och lockande sätt. Mickan är en härlig huvudperson och hennes omgivning är lagom ljust skildrad. Aldrig alldeles för tillrättalagd, men heller aldrig för mörk och tung att läsa om. Som helhet har boken sina detaljer på helt rätt ställe – den är helt enkelt korrekt, men aldrig tråkig. Tvärtom. Det här är rolig läsning. Både för mitt vuxna jag och min inre, fnittrande elvaåring.

Jag gillar att Mickan är så öppen inför allting, så som jag tänker mig att just elvaåringar kan vara. Hon har inte kommit i puberteten, så kroppen är inget problem – och kanske behöver den inte heller bli det senare? Malin Nilsson har tagit hjälp av Vanessa Lopéz för att få till porträttet av Mickan och det applåderar jag – fråga de som vet! Tonen i boken är ganska perfekt, enkel och rak men inte fördummande eller alltför förenklad.

Min inre redaktör gråter bitvis över textens utseende, men typografi är inte det viktigaste i sammanhanget. Det viktigaste är att en bok som inte funnits och som verkligen behövs nu går att läsa – och sätta i händerna på de som kan må bra av att läsa den. ”Det är jag som är Mickan!” är definitivt något att tipsa om för alla lärare och bibliotekarier och andra människor med bok- och människohjärta därute 🙂

/Tekoppen

Läsvärd analys av transtematik i svensk litteratur

Läs Maria Ramnehills artikel i SvD! För det är inte bara ett faktum att det finns oerhört få svenska transskildringar (vilket jag ofta tjatar om), utan också om att de få som finns har ett ganska trist och tveksamt innehåll i alltför många fall. Och den här sortens analyser kan sprida ljus över litterära mönster.

Obs dock att det finns fler svenska böcker med någon form av transtema än dem Ramnehill nämner här. Vårens utgivning innehåller glädjande nog Ramnehills bok ”Ett transfeministiskt manifest”. I mars. Skriv upp det.

ramnehill

Bilderbok om trans

newcover-jazz-vombat0317_Proof

”Jag är Jazz” har skrivits av Jessica Herthel i samarbete med Jazz Jennings och är illustrerad av Shelagh McNicholas. På svenska ger Vombat förlag ut denna bilderbok, vars illustrationer är ganska trista men budskapet är bra: det finns de som är transsexuella och det är ingen jättegrej, det går att få respekt och ett helt vardagligt liv.

Jazz har helt klar karisma och en historia att berätta. Sedan kanske inte precis alla känner igen sig, bland annat läggs väldigt stor vikt vid könsroller – men å andra sidan, någon känner säkert igen sig och varje barn som får en så här pedagogisk och enkel introduktion till trans* har helt klart lärt sig något av läsupplevelsen!

Radiodebut

Om du vill höra mig prata om HBTQ-litteratur i radio, särskilt bokstaven T, så lyssna här:

OBS Magasin 23 september

(Från minut 20, innan dess diskussion mellan Lukas Romson och Aleksa Lundberg om Caitlyn Jenners realityshow)