Tre nya transböcker

Janna - ett liv i två världar

Eva Lie är fotograf och publicerade i december 2017 fotodokumentärboken Janna. Ett liv i två världar.

Julia finns inte

Kapitelboken Julia finns inte av Eva Salqvist kom ut i oktober 2017 och riktar sig till barn i åldern 9-12.

Tomorrow Will Be Different

Den engelska självbiografin Tomorrow Will Be Different. Love, Loss and the Fight for Trans Equality är prick precis purfärsk och skriven av Sarah Mcbride.

”Grattis, Svea Fors!”

När jag häromdagen gjorde en lista med 2017 års transböcker så glömde jag minst en – nämligen ”Grattis, Svea Fors!”, en lättläst kapitelbok med text av Ebba Berg och bild av Carl Flint. Jag har inte läst de tidigare delarna i serien ”Barnen i Lyckeskolan”, men det här är en vardaglig berättelse om Svea som ska fylla år och vill bjuda in hela klassen. Tyvärr tycker hennes pappa att hon bara får bjuda några stycken, men hon kommer på ett knep…

Det faktum att Svea tidigare har hetat Simon är en bisak i boken och när det behandlas så är det med självklarhet. Därför är det lite tråkigt att förlaget har missat en liten detalj: på bokens första uppslag ser vi ett klassfoto och i texten under bilden står det fortfarande ”Simon Fors”. I övrigt är detta en fin liten bok för den som just håller på att lära sig läsa på egen hand och texten är därefter – kort och okomplicerad, med helt okej illustrationer.

 

Tack till Olika förlag för friex!

"Snygg fint, Therese!" av Anja Gatu

therese2_3d.png

Förra sommaren skrev jag om Anja Gatus bok ”Värsta målet, Krille!”, en av böckerna i serien om Krille, inspirerad av fotbollsspelaren Kosovare Asllani. En annan serie som Anja Gatu skriver på samma tema handlar om Therese och är inspirerad av en annan svensk fotbollsspelare, Therese Sjögren.

Jag har nu läst ”Snygg fint, Therese!” som också är en förhållandevis lättläst kapitelbok. Den har korta kapitel där meningarna aldrig löper över till nästa sida och är rikligt illustrerad av Maria Borgelöv. (Och ”fint” i titeln är alltså en fotbollsterm – min sambo såg boken och förstod inte varför både ordet snygg och fin användes, dessutom med så konstig böjning…)

Själva handlingen kretsar kring Thereses flytt från Harlösa till Veberöd, som innebär att hon måste byta fotbollslag. Precis innan flytten har hennes förra lag förlorat stort mot Torn, som hon nu får chans att göra revansch mot. Det nya laget har en proffsig tränare som peppar Therese att inte bara passa vidare, utan också ta målet själv. Och, sist men inte minst: i en avgörande stund får Therese användning för den fint hon sett Marta använda och övat in under sommaren.

Therese spelar i ett blandat lag, könsmässigt. Många av karaktärerna har namn som tyder på olika bakgrunder och de är tecknade med en variation av hudfärger. Flytten beror på att Thereses föräldrar har skilt sig och mamman har gått från ett olikkönat till ett samkönat förhållande, men det är ingenting som berättelsen dröjer vid.

Boken är humoristisk, lättsam men också medryckande. Själva sporten står för spänningen, men är en integrerad del av vardagen, vilket gör Anja Gatus böcker till väldigt bra läsintroduktion för fotbollsintresserade. Den första boken om Therese heter ”Rött kort, Therese!”, men det går också bra att läsa denna andra del fristående.

Tack till Olika förlag för fri-ex!

therese_1_rott_kort_therese_3d-1.png

Fotbollsbok med tjejer i fokus

Värsta målet, Kosse! (inbunden)

”Värsta målet, Kosse!” av Anja Gatu (text) och Maria Källström (bild) är en kapitelbok för åldern 6-9, inspirerad av landslagsspelaren Kosovare Asllanis barndom. Det finns en tidigare bok om Kosse, men uppföljaren går utmärkt att läsa fristående.

Kosse och bästa kompisen Emma börjar spela i ett lag och Kosse åker på cup med de andra, som hon inte känner. Det här är en vardaglig och enkel bok om att våga ta kliv utanför sin komfortzon. Men främst är det en fartfylld och realistisk berättelse om att älska fotboll. Det är lätt att känna igen sig i och tycka om Kosse.

En fotbollsbok med tjejer i samtliga huvudroller är tyvärr inte så vanligt, än. ”Värsta målet, Kosse!” är välskriven och fint formgiven. Rekommenderas som läsning för alla barn som redan gillar, eller är nyfikna på att spela, fotboll.

Olika förlag har också givit ut andra barnböcker om fotboll – sju hittills, om jag räknar rätt.

Tack till Olika förlag för friexemplar.

Kapitelbok om trans: Det är jag som är Mickan!

18800-45-9789186589547

Mickan är elva år och blir brutalt mobbad i skolan. Hon heter Mikael i allas ögon utom sina egna, men vågar inte slåss för sig själv när hon behandlas så illa av klasskompisarna. När familjen flyttar bestämmer hon sig för att börja om på nytt. Nu ska hon vara Mickan från dag ett. Ingen ska få veta att hon ansågs vara kille när hon föddes. För då skulle de ju inte kunna tycka om henne – eller…?

Det här med flytt är verkligen världens mest tacksamma ämne i en kapitelbok för mellanstadiet. Alla kan leva sig in i att börja om. Jag byte själv skola som tioåring och vet hur hela världen tycks bytas ut på ett både skrämmande och lockande sätt. Mickan är en härlig huvudperson och hennes omgivning är lagom ljust skildrad. Aldrig alldeles för tillrättalagd, men heller aldrig för mörk och tung att läsa om. Som helhet har boken sina detaljer på helt rätt ställe – den är helt enkelt korrekt, men aldrig tråkig. Tvärtom. Det här är rolig läsning. Både för mitt vuxna jag och min inre, fnittrande elvaåring.

Jag gillar att Mickan är så öppen inför allting, så som jag tänker mig att just elvaåringar kan vara. Hon har inte kommit i puberteten, så kroppen är inget problem – och kanske behöver den inte heller bli det senare? Malin Nilsson har tagit hjälp av Vanessa Lopéz för att få till porträttet av Mickan och det applåderar jag – fråga de som vet! Tonen i boken är ganska perfekt, enkel och rak men inte fördummande eller alltför förenklad.

Min inre redaktör gråter bitvis över textens utseende, men typografi är inte det viktigaste i sammanhanget. Det viktigaste är att en bok som inte funnits och som verkligen behövs nu går att läsa – och sätta i händerna på de som kan må bra av att läsa den. ”Det är jag som är Mickan!” är definitivt något att tipsa om för alla lärare och bibliotekarier och andra människor med bok- och människohjärta därute 🙂

/Tekoppen