Eva Lie är fotograf och publicerade i december 2017 fotodokumentärboken Janna. Ett liv i två världar.
Kapitelboken Julia finns inte av Eva Salqvist kom ut i oktober 2017 och riktar sig till barn i åldern 9-12.
Den engelska självbiografin Tomorrow Will Be Different. Love, Loss and the Fight for Trans Equality är prick precis purfärsk och skriven av Sarah Mcbride.
Eftersom HBTQ-böcker är en så stor del av Tekoppens tankar så måste jag förstås också göra ett inlägg om HBTQ-böcker på bokrean:
Sara Lövestam – “Som eld”. En pärla om den första kärleken – i stämningsfylld skärgårdsmiljö.
Sally Rooney – “Samtal med vänner”. Fartfyllt, fräscht och välskrivet om kärlek som struntar i kön.
Anne Carson – “Röd självbiografi”. En prosalyrisk, fiktiv självbiografi som tar avstamp i antiken för att berätta något helt nytt – på ett helt nytt sätt.
William S. Burroughs är William S. Burroughs – och “Queer” är en totalgalen roman.
“Oscar Levertins vänner” är en roman om Boel (och namnet på det sällskap där hon är ordförande), en bitter och bisexuell kulturtant som har bestämt sig för att leva loss på Finlandsfärjan. Berättat med Martina Montelius oerhört egensinnigt språk.
Jag älskar allt av Patrick Modiano – men särskilt “Villa Triste”, med sin vemodiga HBTQ-tematik.
Meredith Russo – “Om jag var din tjej”. En highschool-roman om trevande kärlek – och om att börja om på nytt efter en könskorrigering.
Vilket driv, vilken röst, vilken bok! Jag blev helt knockad när jag äntligen läste Klara Krantz “Ge mig arsenik”.
Lyra Ekström Lindbäck – “Ett så starkt ljus”. Vemodigt om besvarad och obesvarad kärlek.
Edmund White – “En pojkes egen historia”. En fartfylld självbiografi om att upptäcka sin homosexuella identitet i 1940- och 1950-talets New York.
Och så några titlar som jag själv inte har läst, men som åker ner i min bokreakorg i år:
Elin Bengtsson – “Ormbunkslandet”
Sara Ohlsson – “Ingen normal står i regnet och sjunger”
Vanessa López – “Jag har ångrat mig”
Självbiografier är en av de mest livskraftiga genrerna när det handlar om transböcker. Vi har Lili Elbes självbiografi, Christine Jorgensens, och många andra. En av de senaste nytillskotten är Caitlyn Jenners “Mitt liv” som nyss kom ut på svenska.
Läs en recension av boken hos Lacrimamens
Kolla in fler självbiografier och biografier med transliv i fokus
“Doften av en man” skildrar sextio- och sjuttiotalet, decennium av stor social förändring. Agneta flyttar till Göteborg, direkt från föräldrahemmet, för att studera litteraturhistoria och etnografi. Inom sig bär hon ett enormt hål av otillräcklighet, som hon försöker täppa till med sysselsättning – och med kärlek.
När pojkvännerna inte hållit måttet och hon står ensam hamnar hon till slut i ett självdestruktivt mönster, där sex blir ett sätt att straffa sig själv. Ångesten är bedövande och barndomen spökar, med moderns ständigt dåliga mående och en idoliserad fader som inte längre bryr sig om henne.
Samtidigt blir hon kulturjournalist, kulturchef, mamma, fru, dramatiker. Först i fyrtioårsåldern ger hon ut sin första diktsamling – och sedan kommer romanen, den första av många.
Innan dess har hennes ställning som intellektuell kvinna har varit i vägen för skrivandet, för det egna språket. Känslan av att aldrig riktigt räknas – men också makens uttryckliga missnöje och vägran att ge henne ett eget rum, både bokstavligt och bildligt.
Det här är en i alla bemärkelser stor självbiografisk roman. Om att verka som kvinna i männens värld, om beroendet av att bli älskad, om relationerna som förgiftas av allting runtomkring – och samtidigt förgiftar. Om känslighet och styrka, dåligt självförtroende och jävlar anamma. Om föräldrar, vänner, älskare, kollegor. Utlämnande, men också med en rejäl näve självkritik och genomskådande av de egna drivkrafterna.
Berättarperspektivet är speciellt, med en nutida Agneta som talar om sig själv som yngre. I nutidsperspektivet finns ett jag som talar om ett hon, i imperfekt. Annars är det en hon som skildras – i presens. Och det funkar faktiskt.
Jag hade inte börjat i rätt ände, med “Spådomen”, som skildrar uppväxten. Det kommer jag definitivt att göra nu – och att på andra sätt försöka fylla igen de ganska gigantiska hålen i min läsning av Pleijels böcker.
