I “Moral disorder” (2006) skildras en kvinnas liv genom tolv noveller. Alla är egna, avslutade berättelser och kan läsas i sin egen rätt. De har dessutom ganska olika ton – en del är mer humoristiska, andra djupt sorgsna. Precis som livet går upp och ner. Samtidigt tecknar de ett livsöde, från barndom till medelålder. På så sätt kompletterar de varandra väl.
Och Atwoods språk är, som alltid, ren magi:
“At such times my mouth filled with words, too many of them, a glutinous pudding of syllables I would have to mould into speech […]”
“We can’t really travel to the past, no matter how we try. If we do, it’s as tourists.”
“another, more secret life spread out before me, unrolling like dark fabric”
Sällan är engelskan riktigt lika vacker. Texter flyter fram, oavsett mängden säregna ord som Atwood späckat dem med.
