För sisådär femton år sedan hade jag en väska som det stod ”crazy” på. Det hade jag själv glömt bort, tills jag såg den på en gammal bild häromsistens.
För nästan exakt tio år sedan kom jag till Pride house i sista stund inför ett panelsamtal jag skulle delta i – rejält uppstressad, och inte bara på grund av min tidspessimism. Pendeltågstrafiken hade stannat upp helt, jag hade fått slänga mig i en taxi, och chauffören hade (apropå något då aktuellt dåd som det talades om på radion) sagt att man borde skjuta alla psykiskt sjuka.
För ett par veckor sedan gick jag, återigen på väg till Pride House, förbi ett elskåp med klottret ”galen” på och var tvungen att stanna upp och fota av det.
För några dagar sedan publicerades en understreckare jag skrivit på i sommar. Jag skrev den för att få brottas ordentligt med ett stycke jag fastnat för i Kaberi Mitras prosalyriska debut ”Jag är gud”, men också för att få citera John Donne – och göra upp en smula med min egen relation till galenskapen.
(Författarfotot utsuddat av upphovsrättsskäl.)
