Radioessä om Duras och Yann Andréa Steiner

Jag har som många andra en crusch på Duras. Nyligen har hennes bok ”Yann Andréa Steiner” kommit ut på svenska. Ett måste att läsa för alla Duras-älskare. Men Elisabeth Hjorths radioessä i OBS, om relationen mellad Duras och hennes märklige partner, är också oerhört värd att ta del av. Lyssna på den!

duras_yann_andrea_steiner

"Hetta" av Ian McEwan

Bildresultat för hetta mcewan

I centrum för den här skruvade romanen står Michael Beard, en fysiker som inte gjort något av vikt sedan han vann Nobelpriset för ett par decennier sedan. När romanen börjar är han chef för ett forskningsinstitut inriktat på hållbar utveckling, men själv tror han inte ens på klimatförändringarna. Så händer ett antal dramatiska saker i hans privatliv – och plötsligt försöker han bli rik och erkänd som geni, genom ett revolutionerande sätt att tillverka solpaneler…

Det här är både fars, satir  och tragedi. Beard är inte särskilt sympatisk, snarare patetisk och jobbig. Samtidigt är det omöjligt att följa honom i drygt trehundra sidor utan att lära känna honom på djupet, särskilt som McEwan – sin vana trogen – redovisar varje led i långa tankekedjor. Så när allt till slut går käpprätt utför är det smärtsamt för läsaren. (Till och med Beards självdestruktiva matvanor är en ren plåga, vilket säger något om inlevelsen!)

Baksidesbeskrivningen lät lite tråkig, men det här en av de McEwan-romaner som jag har gillat mest hittills (förutom den allra bästa än så länge – ”På Chesil Beach”). Jag lyssnade på Reine Brynolfssons ljudboksinläsning, som var helt perfekt.

Originaltitel: ”Solar”
Publicerad: 2010, både original och översättning

 

"Uppdrag Sweet Tooth" av Ian McEwan

Bildresultat för sweet tooth mcewan

Jag fortsätter avnjuta McEwans böcker i hög fart. Efter ”Domaren”, ”Lördag”, ”På Chesil Beach” och ”Amsterdam” var det dags för ”Uppdrag Sweet Toth” som jag läste som eljudbok i Marie Richardssons uppläsning.

Det här är en fartfylld, spännande och rolig metaroman om Serena, som blir anställd på brittiska säkerhetstjänsten och får i uppdrag att erbjuda en skönlitterär författare två års försörjning för att han ska kunna satsa på sitt författarskap – och, förhoppningsvis, skriva böcker som säkerhetstjänsten gillar. Men två saker går fel direkt: Serena och Tom, författaren, inleder en relation. Och hans nya skrivprojekt är helt fel…

Serenas ångest inför att bli avslöjad löser McEwan på ett väldigt snyggt sätt. Och jag gillar att Toms noveller finns insprängda, som verk i verket.

Publicerad: 2012, både i original och översättning
Originaltitel: ”Sweet Tooth”

Intervju med Jeanette Winterson

Att få träffa Winterson, en av de mest inspirerande levande författarna, var en upplevelse.

Att koka ner 45 minuters samtal med en snabbpratande citatmaskin till fem frågor och svar var en utmaning…

Läs intervjun här

 Namnlös

Läsning i skuggan av livet

Jag är i Bryssel. Skulle ha åkt hem igår, men så blev det inte, på grund av terrordåden. Tack och lov hade jag bokat en flight vid femtiden på kvällen och inte vid åttatiden på morgonen. Nu försöker jag fördriva tiden tills jag vet något om hur, och när, jag kan komma hem. Allt är än så länge väldigt oklart.

Större delen av gårdagen kändes det osmart att gå ut, så jag följde nyhetssändningarna non-stop. Men på kvällen fick jag ro att läsa ut två böcker som jag redan var mitt uppe i. ”En underjordisk dagbok” av Dostojevskij (samma som i tidigare översättningar kallas ”Anteckningar från källarhålet”) och ”Konst: Essäer om extas och skamlöshet” av Jeanette Winterson.

Dostojevskijs korta och ganska tidiga bok om en elak och vidrig man var riktigt bra och intressant på många sätt och vis. Jag har tidigare inte läst mer än ”Brott och straff” och det var länge sedan, men nu kom jag på vad jag tyckte om med Raskolnikov: rösten som är så personlig och stark och verkligen sveper med sig berättelsen utanför alla ramar. Så är det här också. Huvudpersonen känns levande i allt sitt hat och självhat.

Wintersons konstessäer var tyvärr ganska uppblåsta och självförhärligande i tonen på ett sätt som inte gav mig samma glädje som hennes prosa. Sättet att såga allt realistiskt skrivande och alla ”vanliga romaner”. Hylla Konstnären som någon som har en Vision och direkt kunna säga vad som är (och inte är) KONST. Inte se något värde i något som inte är KONST. Samtidigt beklaga sin icke-litterära uppväxt och se ner på alla som inte kan sin litteraturhistoria utantill.

Men det fanns en del bra citat:

”Konsten kräver långa tidssträckor. I likhet med katter har böcker ingen armbandsklocka.”

”Vem som helst kan dra ner på kraften – det är inte så man skapar en mjukt rundad ton. En mjukt rundad ton som fungerar på oss är en stark ton som konstnären utsatt för väder och vind.”

”[…] författares verk är inte en kartläggning av deras kön, sexualitet, mentala och fysiska hälsa. Vi tänker ju inte värva dem till flottan – vi försöker bara bekanta oss med deras verk.”

Om Amalie Skram i Historiskan

IMG_7286IMG_7287

Har du läst Historiskan? En kvinnohistorisk tidskrift i populärvetenskaplig form. Det behövs! Jag bidrar i nummer 1/2016 med en artikel om Amalie Skram, en författare som jag sällskapat med i sju år nu (och bitvis ganska intensivt – hon var föremålet för min B-uppsats och senare för min masteruppsats.)

Duras om högern

högern1högern2högern3högern4högern5högern6högern7

(Stillbilder ur dokumentären ”Marguerite Duras århundrade” av Pierre Assouline.)

Duras om vänstern

vänstern2vänstern3vänstern4vänstern5

(Stillbilder ur dokumentären ”Marguerite Duras århundrade” av Pierre Assouline. (I och för sig tror jag inte att Duras någonsin slutade förakta, hon har ett ganska levande, dynamisk förakt även i sina sena böcker. Men är det något en inte ska kräva av Duras så är det nog konsekvens!))

Duras om skrivande

duras1duras3duras5duras6duras7duras8duras9duras10duras11duras12duras13duras15duras16duras17duras18duras19duras20duras21duras22duras23duras24

(Stillbilder ur dokumentären ”Marguerite Duras århundrade” av Pierre Assouline)