(Stillbilder ur dokumentären ”Marguerite Duras århundrade” av Pierre Assouline. (I och för sig tror jag inte att Duras någonsin slutade förakta, hon har ett ganska levande, dynamisk förakt även i sina sena böcker. Men är det något en inte ska kräva av Duras så är det nog konsekvens!))
Har nog glömt länka till Jessica osv.’s podd där jag var med. Lyssna gärna. Om trans, ätstörningar, skönhetsideal och liknande.
Bokstavskombinationen HBT uppkom för att markera en gemensam kamp för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Sedan kom ett Q till för att även få med de queera perspektiven. Och queer är ett brett begrepp, så HBTQ täcker allt – eller?
Njaej. Det gör ju inte det.
Dels har förkortningen HBTQIA börjar användas, där I står för intersexuella och A för asexuella. Sedan finns det ju andra perspektiv på könsuttryck/-identiteter och sexualiteter som går bortom normen. BDSM, till exempel. Eller polyamori.
Själv definierar jag mig som pansexuell, vilket inte finns med i någon förkortning jag sett. (Pansexuell är ett alternativt begrepp till bisexuell som inte utgår från enbart två (“bi”) möjliga könsidentiteter.)
Dessutom har fler och fler börjat vända på HBTQ och skriva QTBH, för att markera att homosexuella inte kommer först och är viktigast. Om jag håller en föreläsning kan jag prata om och problematisera detta, men när den chansen inte finns – ja, vad ska en skriva, egentligen?
Fördelen med HBTQ är ju att det är ganska inarbetat och välkänt, i jämförelse med alternativen. Men det duger ju inte i längden som argument för att inte ompröva förkortningens giltighet.
Att lägga till fler och fler bokstäver känns inte helt optimalt. Det borde gå att hitta på ett helt annat ord som inte är en förkortning. Men vilket? Det får tiden utvisa. Helt klart är att behovet finns. Och språk är inte statiska, hur mycket språkpoliser än vill tro det.
Min andra bok blev antagen för vad som känns som en evighet sedan. Därefter har det varit flera omarbetningar för att få den bättre och sedan ännu bättre. Under hösten som varit har jag och en underbart tålmodig, men också uppfinningsrik och engagerad, redaktör suttit och pillat och bollat i varenda liten formulering. Till sist var alla nöjda och manuset skickades till tryckeriet.
I januari är den helt och hållet Ute i världen. Inte min längre. Fritt fram för vem som helst att läsa och tolka. Jag har redan hunnit ha första intervjun. Nu andas jag ut i pausen mellan Till Tryck och Ute. Det är ganska skönt.
“Doris drar” – kanske inte Pija Lindenbaums allra bästa bilderbok, den hamnar för min del ganska mycket i skuggan av mer oväntade berättelser, men här finns en vardag som nog många kan känna igen. Om att rymma och hävda sig själv. Viktiga saker!
Bokhylla i solsken. Finns det något vackrare?!
Från i morse. Jag bara älskar när Ibid posar på perfekta Instagram-sätt. Han liksom lägger sig bredvid böcker och bara ber om att bli förevigad tillsammans med dem. Underbar katt! Och kaffe + katt + kreativt skrivande = en ganska trevlig morgon!
