4 – och 100! – recensioner

Under juni har både min hundrade och hundraförsta recension i Svenska Dagbladet hunnit publiceras. Och de här fyra texterna är de senaste, men förhoppningsvis inte de sista:

Leif Holmstrand – Herrarna och djuren (poesi)

Kroppslighet, nakenhet, hårdhänthet, djuriskhet och kroppar som skaver mot varandra. Leif Holmstrand är en av de intressanta poeter som – utan att överge sin särprägel – lyckas befinna sig i ständig utveckling.

Läs recensionen här

Jila Mossaed – Åttonde landet (poesi)

Hon ammar döden – och liknar sig själv vid en gravid sjöhäst. Jila Mossaed skriver både djupt klassiskt och mycket modernt. Den som träder in i hennes säregna diktvärld kommer knappast att längta ut igen.

Läs recensionen här

Johan Hilton – Vi är Orlando. En amerikansk tragedi (sakprosa)

Med sin tredje bok bekräftar Johan Hilton att han är en sakprosaförfattare som går sin egen väg – och som skriver hbtq-historia. Sebastian Lönnlöv läser en bok som förtjänar många läsare, såväl i Sverige som i USA.

Läs recensionen här

Malin Isaksson – Jag är Istanbul (prosa)

Malin bor tillfälligt i Istanbul, och upptäckter att hon älskar den skräniga storstaden ofattbart mycket. Tyvärr dränks Malin Isakssons autofiktion om författarskap, föräldraskap och plats i för många och till synes ovidkommande detaljer.

Läs recensionen här

En stund är vi vackra på jorden

Det är väldigt sällan jag lägger upp några boktips på bloggen numera – men nu så! Kungsholms gymnasiebibliotek bad om ett boktips till sin regnbågsvecka och jag vill passa på att slå ett rungande, klingande slag för den senaste boken jag läste ut: Ocean Vuongs ”En stund är vi vackra på jorden” (”On Earth We’re Briefly Gorgeous”).

En helt fantastisk och väldigt poetisk roman med självbiografisk klangbotten, formad som ett långt brev till huvudpersonens mor, trots att hon aldrig kommer att kunna läsa det. Om språk, skönhet, arbete, fattigdom, familj, minne, krig, (im)migration, död, glömska, kropp, exil, sex, sorg – och en hel massa annat. Ett ganska så långt utdrag kan läsas här.

Översättare är poeten Andreas Lundberg, som tidigare har översatt Vuongs väldigt läsvärda diktsamling ”Natthimmel med kulhål” (”Night Sky with Exit Wounds”).

Ps. På Youtube finns klipp där Vuong läser högt ur sina dikter och pratar om romanen, t.ex dessa. Ds.

Romanutdrag – nu fritt tillgängligt!

I slutet på förra året publicerades ett utdrag ”Låt mig bli”, min roman-under-arbete, i Tidskrift för genusvetenskap. Nu har det numret blivit digitalt tillgängligt – och så även min text. Det känns jättenervöst att vem som helst kan läsa, men så är det alltså! Och förhoppningsvis blir själva boken klar någon vacker dag…

En poesiexposé & 4 recensioner

Som avslutning på 2019 skrev jag en artikel om poesiåret 2019, med fokus på de guldkorn som inte tidigare omnämnts i SvD. Här finns hela artikeln, med både originalsvenskt, översatt och återutgivningar värda att uppmärksamma – och läsa!

Fyra recensioner har det också blivit sedan sist:

Elin Persson – ”De afghanska sönerna”
En oerhört bra crossoverbok som både är en arbetslivsskildring och ett porträtt av tre ensamkommande.
Läs recensionen här: Läsvärd debut om arbetet på ett HVB-hem

Athena Farrokhzad & Kjell Folkhammar (red.) – ”Berör och förstör”
En väldigt samtida poesiantologi för både unga och vuxna.
Läs recensionen här: Befriande att slippa läskigt leende vuxna

Kjell Espmark – ”En sky av vittnen”
Tredje delen i en löst hållen trilogi med historiska rolldikter. Välskrivet, som alltid när Espmark hållit i pennan.
Läs recensionen här: Svindlande besök i samtidens dödsrike

Karl Daniel Törnkvist – ”Himlen”
En intressant debut, med fokus på vården, arbetarklassen, finskhet – med mera.
Läs recensionen här: Han fångar vårdens kris läskigt väl

Bokslut över 2019

Jag läste 240 böcker under 2019, varav:

  • 105 diktsamlingar
  • 54 romaner
  • 22 faktaböcker
  • 15 serier
  • 12 bilderböcker
  • 12 essäistiska verk
  • 7 lättlästa
  • 6 biografier
  • 3 ungdomsböcker
  • 3 novellsamlingar
  • 1 kapitelbok

Eller, med andra mått mätt:

  • 50 som var längre än 250 sidor
  • 79 som jag tyckte var riktigt bra
  • 40 med HBTQ-tematik
  • 40 eböcker
  • 35 klassiker
  • 33 ljudböcker

Förutom att läsa hann jag med en hel del, bland annat att redaktörsläsa två böcker, korrekturläsa en, hålla sex föreläsningar, intervjua tre författare och skriva 18 recensioner. Jag fick två noveller publicerade, plus en diktsvit och ett utdrag ur mitt pågående romanprojekt.

Nästa år hoppas jag hitta tid till både lugn, skrivande och en massa annat!

Här är några av läsfavoriterna:

Erik Sjöbergs ensliga sång

Jag stötte på poeten Erik Sjöberg – Vitalis kallad – för ett antal år sedan. Närmare bestämt en särskild dikt: ”Enslingens sång i den stora öknen.” Hur jag stötte på dikten minns jag inte, men det hade antagligen att göra med den homoerotiska tematiken – för den är verkligen stark här. Och även om 1800-talets romantiska diktning kanske kan vara lite svårsmält idag, så är jag personligen både drabbad och hänförd av ”Enslingens sång”. Fortfarande.

Erik Sjöberg föddes 1794 och dog redan 1828, i folksjukdomen tuberkulos. Han levde relativt fattigt och även om hans dikter uppskattades då så har de alltmer fallit i glömska. Det finns helt enkelt ingen plats på den romantiska parnassen när Stagnelius, som skrev i samma melankoliska stil och också hade ett ganska miserabelt liv, redan står där.

Sjöbergs produktion var betydligt mindre än Stagnelius, men går att läsa på Litteraturbanken, Runeberg eller Wikipedia. Själv har jag just beställt hem en utgåva från 1837, tillsammans med Sven Cederblads biografiska verk ”Erik Sjöberg (Vitalis) före debuten” (1959) – ett intressant utdrag ur den går att läsa hos Jan Magnusson.

Enslingens sång i den stora öknen

Allt skönt, som uppblommar på jordens rund,
Skall i dag eller morgon dö,
Och der rosen rodnar i denna stund,
Snart tumlar sig stormen i snö.

Hvad med kärlek jag slutit tätt till mitt bröst,
Derfrån, som en bölja, flytt hän,
Eller liksom löfven i stormig höst
Uti gula hvirflar från trän.

En vän jag hade: jag gjutit mitt blod,
Om hans blick det begärt af mig;
Men mitt hjertas värma han ej utstod:
Måste bort för att svalka sig.

Då gret jag högt och ropte hans namn:
Min hade han varit en gång.
Hans minne jag endast slöt i min famn
Och då blef all verlden i mig trång.

Då kom jag till Sirenernas kust,
Till kärlekens rosenlund.
Der var en blomma min ögonlust,
Men endast en liten stund.

Så härlig blommade upp min ros,
Och doftet blott kärlek var,
Men en röfvare bladen tog sin kos
Och lät mig taggarna qvar.

Och min varelse blef så stum och kall,
Som om döden lagt handen derpå,
Dock försmår jag trösten af tårars svall:
Nog gråts det på jorden ändå.

Men mitt öga ler matt, som höstsoln ler
Öfver öknens ensamhet.
Ny vår man ofta på jorden ser:
Min själ ej af vår mer vet.

Men när stormen himmel och jord upprör,
Har jag än åt lifvet min lust.
Den, som ingenting på jorden tillhör,
Han lider ock ingen förlust.

Nu går jag på verldens marknadstorg,
Der hvar vara en leksak är.
Jag kan ej få Solen på himlens borg,
Och jag derför intet begär.

Foton i Ordkonst

Förutom att skriva så fotograferar jag sedan många år tillbaka, men det är tyvärr ett intresse som hamnat i skymundan av allt annat – jag ägnar det aldrig så mycket tid som jag skulle vilja, helt enkelt, även om det alltid står högt upp på prioriteringslistan.

Därför blir jag alldeles extra glad över att det den här gången inte är en text som jag fått tryckt, utan foton. Ganska gamla sådana; det här är från min farfars dödsbo för ungefär tretton år sedan, så de har legat till sig i den digitala skrivbordslådan ett bra tag.

Ordkonst nr 3-4 2019 har tema Arv, så där passade just de här bilderna väldigt bra: