Bengt Martin – första etappen

I förrgår var jag med om en ganska ovanlig upplevelse: litterär after work på restaurang Norrport, tillsammans med Håkan Lindquist och Anna Ahlund (som ledde samtalet). Det var väldigt trevligt och stämningen i rummet var faktiskt lyssnande. Fint med en publik som satt avslappnat, istället för föreläsningskänsla.

På onsdag 29 mars är det dags för mitt föredrag på Fanfaren i Farsta – och sedan blir det nog en liten podd också…

Mer om det senare! Nu ska jag fila på min powerpoint.

17265560_282784205476399_7370644156063940608_n

"Markusversionen" av Péter Esterházy

16908947_1827553543996700_2097521448791834624_n

Jag hade inte läst Péter Esterházy förut, men “Markusversionen” var en väldigt annorlunda läsupplevelse!

Boken handlar om en familj i kommunismens Ungern, där den ene brodern betraktar och berättar men inte talar utan tros vara dövstum, medan den andre skriver sin egen version av Markusevangeliet.

En speciell berättelse, som också är speciellt berättad och som därför inte riktigt liknar något annat.

Esterházy är mest känd för “Harmonia Caelestis” från 2000, som också har en sorglig uppföljare: “Rättad utgåva”, skriven efter att författaren fått veta att hans pappa angav närstående – även honom själv – till säkerhetspolisen.

Tranströmer – "I arbetets utkanter"

I arbetets utkanter

Jag har stött på “I arbetets utkanter”, av och med Tomas i Tranströmer, många gånger. I nätbokhandeln har jag hoppat över den under bokrean, men när jag stod i en fysisk bokhandel och hade den framför mig kunde jag inte gå hem utan den. Andra bokreaböcker från i år samlar damm ännu. Den här, däremot, blev snabbt genomslukad – och uppskattad.

För det är en rik och diger bok som Magnus Halldin har satt ihop tillsammans med Tranströmer, utifrån material från hans skafferi och andra källor, innan han gick bort. Volymen är fylld med vackra bilder, och så förstås texter om och av Tranströmer. Opublicerade dikter – och utkast till sedan publicerade dikter, så att det går att följa diktens tillkomst.

Ett poetporträtt med flera bottnar, som ger en verkligt fördjupad bild av människan och diktaren Tranströmer.

"Aftonland" av Therese Bohman

Omslagsbild: Aftonland

Den första av Bohmans böcker som jag läste var “Den andra kvinnan”, som jag kände mig måttligt förtjust i – de långa resonerande partierna drog ner intrycket av själva handlingen. Sedan läste jag ändå “Den drunknade”, som var en total käftsmäll. Och nu kastade jag mig över “Aftonland” när jag insåg att den fanns på Storytel.

Ett par dagar senare hade jag och Karolina genomlevt en spännande historia mitt i all vardaglighet – dessutom med en finurlig upplösning. Jag gillar Bohmans avslappnade sätt att skriva, det korta formatet, hur hon ser både ledan och magin i ett vanligt och bitvis lite tråkigt liv. Karolina är inte särskilt sympatisk som person, men inte heller så dramatiskt osympatisk. En bra balans.

Att konstvetenskapen så totalt får genomsyra – liksom i “Den drunknade” – är riktigt lyckat. Jag har kul åt Bohmans beskrivningar av akademi och kulturvärld, även om jag inte känner igen mig helt.

Och med tanke på att Karolina fascineras av symbolismen så är det passande att boken om henne är så symbolmättad. För att inte tala om ap-experimenten hon läser om på kvällarna, som blir en egen bihistoria…

Väldigt läsvärt!

Litterär after work!

Jag har aldrig tidigare varit på – eller ens hört talas om – konceptet litterär after work, men på onsdag 22 mars ska jag, Anna Ahlund och Håkan Lindquist prata om Bengt Martin och “Sodomsäpplet” på restaurang Norrport, inom ramen för Stockholm läser.

Så här fin insta-reklam har Anna Ahlund gjort för evenemanget:

17267458_129307880931662_9113594352101228544_n

Själv ägnar jag mig åt väldigt rolig research – att läsa trilogin om Joakim Manders på nytt, att kolla igenom min gamla magisteruppsats om Bengt Martin – och att se filmen “Farlig frihet” från 1954, där en söt tjugoettårig Bengt Martin spelar homosexuelle Tommy.

Inspelningen skildras i “Finnas till”, sista delen av trilogin som inleds med “Sodomsäpplet”. Och i Martins självbiografi, där han berättar att scenen vid Humlegårdens pissoar kryddades av att inte bara regissören Arne Ragneborn utan också parkens klientel skrek regianvisningar.

17265840_1866161136933232_8564285360840900608_n

"Hausfrau" av Jill Alexander Essbaum

17266050_1277220399022996_1702423069315825664_n

En modern version av “Anna Karenina” eller “Madame Bovary”. En deprimerad hemmafru som vältrar sig i sin leda, söker tillfällig tröst i otrohet – och går under, i enlighet med den litterära rättvisans utmätta straff.

Det borde verkligen inte bli bra. Inte ens med psykoanalys som extra krydda. Men “Hausfrau” är riktigt bra. Den är svindlande skriven, den kommer nära och berör. Ledan blandas ut med inte bara frustration, utan också sorg och ett existentiellt sökande som inte finner något utlopp.

Även exilen – den rent fysiska, i ett kallt Schweiz och den rent mentala, i en självvald ensamhet – framträder i all sin skarpa nakenhet.

En läsupplevelse som tog andan ur mig!

 

Ett skrivbord fyllt med böcker

Jag försöker hålla nere antalet bokhögar på mitt skrivbord, men det är alltid ett arbete i motvind. När en del av ens liv är att skriva om litteratur behövs de där bokhögarna – och just nu ser det ut så här på mitt skrivbord:

  • Ett recex, som jag ska recensera nu i helgen.
  • En biblioteksbok som jag har lånat om max antal gånger, men skulle vilja skriva om innan jag lämnar ifrån mig den…
  • Ett antal anteckningsböcker där jag ska renskriva anteckningar.
  • Ett mer inofficiellt recex, som jag eventuellt ska blogga om.
  • En massiv hög med böcker om skrivande, eftersom jag jobbar med en bok om böcker om skrivande (meta-meta).
  • En hög med 13 böcker av Bengt Martin, samt hans filmdebut på DVD.

17126596_140972746425867_8348269027205840896_n

Det blir väldigt mycket Bengt Martin nu i mars: litterär after work med Anna Ahlund och Håkan Lindquist 22 mars, eget föredrag 29 mars, samt medverkan i en podd om Martin. Jag skrev min magisteruppsats om ett antal av hans böcker för sex år sedan, så jag är hyfsat inläst, men måste självklart fräscha upp kunskaperna.

Och, roligt nog: “Sodomsäpplet” är faktiskt ännu bättre, häftigare skriven och mer drabbande än jag minns den!

Atwoods magi i novellform

I “Moral disorder” (2006) skildras en kvinnas liv genom tolv noveller. Alla är egna, avslutade berättelser och kan läsas i sin egen rätt. De har dessutom ganska olika ton – en del är mer humoristiska, andra djupt sorgsna. Precis som livet går upp och ner. Samtidigt tecknar de ett livsöde, från barndom till medelålder. På så sätt kompletterar de varandra väl.

Och Atwoods språk är, som alltid, ren magi:

“At such times my mouth filled with words, too many of them, a glutinous pudding of syllables I would have to mould into speech […]”

“We can’t really travel to the past, no matter how we try. If we do, it’s as tourists.”

“another, more secret life spread out before me, unrolling like dark fabric”

Sällan är engelskan riktigt lika vacker. Texter flyter fram, oavsett mängden säregna ord som Atwood späckat dem med.

Nytt jobb!

16906242_229688130771935_1818212123440840704_n16906305_120884598437810_9064376633934217216_n

Är på plats i ett nytt sammanhang: Nacka gymnasiums bibliotek. Ska bli roligt att få jobba mer riktat mot en enda ålder, att få jobba mer med informationssökning/källkritik/MIK*, att få vara ute och ha lektioner.

Än så länge går jag bredvid mina två kollegor och lär mig, idag var första dagen med elever på plats – förra veckan kunde jag mjukstarta ett par dagar mitt i sportlovstomheten. Svårt att inte trivas som fisken i en så inspirerande miljö!

*Medie- och informationskunnighet