4 recensioner

Felicia Mulinari – ”Det som inte kan utplånas”
En komplex och väldigt läsvärd poesidebut.
Läs recensionen här

Pernilla Berglund – ”Rätten”
Poesi om natur och minnesdjup, ett brott som har begåtts och som kanske inte går att sona.
Läs recensionen här

Daniel Yousefi – ”Den åttonde kontinenten”
En dokumentär skildring, på en blandning av poesi och prosa, av tillvaron som volontär i flyktingläger. Välskrivet och starkt!
Läs recensionen här

Maria Seisenbacher, ”Sitta lugnt med ordentliga skor”
Koncentrerade poesi om en dement mor – i en diktsamling som jag tokälskade.
Läs recensionen här

Diktsvit i Pralin #2

Pralin är en purfärsk nättidskrift, startad av Ida Mirrow. Här ryms både prosa och poesi samt video-, ljud- och bildkonst. Nummer ett, Första gången, kom tidigare i höstas och för en vecka sedan släpptes nummer två, Monster – där jag har med diktsviten ”Maskerad”. Nummer tre har tema Lekar och deadline för inskick är 20 januari.

Poesirysningar: Jila Mossaed

När jag gick på gymnasiet hängde jag lite för mycket på olika bibliotek och ägnade lite för lite tid åt mina kurser, vilket innebar att jag fick gå ett fjärde år. Men det innebar också att jag hann läsa en hel del – både HBTQ-litteratur och diktsamlingar. Jag kunde sluka åtta diktsamlingar per dag och dammsög särskilt hyllorna på Medborgarplatsens bibliotek. En av de poeter jag fastnade för redan som tonåring är Jila Mossaed. Hennes mystik och skenbara enkelhet.

Nu fick jag förmånen att recensera hennes senaste diktsamling, ”Vad jag saknades här”, vilket innebär att jag äntligen tog itu med att läsa de av hennes verk som jag hade missat – och läsa om de jag redan hade läst. Och jag kan säga så här: ”Vad jag saknades här” är Mossaeds bästa diktsamling hittills, vilket inte säger lite!

Läs recensionen här

 

Tre poesirecensioner

Tre starka diktsamlingar som jag har haft förmånen att djupläsa på sistone. Hanna Rajs är debutant, Lina Hagelbäck har hunnit till sin fjärde diktsamling, Kennet Klemets har varit poet i 21 år. Deras uttryck är helt olika, men en sak har de gemensamt: ett närmande till mörka och svåra ämnen.

Kennet Klemets – På dess naturliga plats

Lina Hagelbäck – Ambivalencia

Hanna Rajs – Armarna

"Varg" av Maria Küchen

Maria Küchen är kanske inte främst känd som poet, men hon är en väldigt läsvärd sådan, med diktsamlingar som ”Om grundämnen” (1998), ”Hos ljudmålaren” (1989), ”De försvunnas namn” (2001) och ”Rosariet, det marina” (2015).

”Varg” är rent definitionsmässigt ingen bok, utan en skrift som ingår i Trombones serie Svavel, ”en handgjord, småskalig och alltid sextonsidig skriftserie” som ofta, men inte bara, bjuder på poesi. Formatet är A6, sidorna är osprättade och det går att prenumerera. Läs mer på Trombones sida.

Nog om formatet och över till själva texten i Maria Küchens ”Varg”, som är en prosalyrisk betraktelse över människan, vargen och hunden. Det vilda och det tämjda, i oss, i djuren och i naturen. Och samtidigt en dikt om att dikta. En alldeles utmärkt poetisk munsbit i väntan på nästa diktsamling av Küchen.

Jag har tidigare läst Petra Mölstads skrift i Svavel-serien, ”Omloppstid”, som jag också varmt kan rekommendera. Och själv har jag just tecknat en prenumeration på Svavel…

/Tekoppen

Bildresultat för maria küchen ellerströmsBildresultat för svavel ellerströms