Sedan sist har jag publicerat tre recensioner och en översikt över poesiåret 2020.
På recensionsfronten rör det sig om:
Två romaner, en biografi och en diktsamling har jag skrivit om sedan sist:
Felicia Stenroth – Handens rörelser
Tone Schunnesson – Dagarna, dagarna, dagarna
Christina Carlsson Wetterberg – Jag saknar fruntimmer här. En biografi över Anna Bugge Wicksell
Nachla Libre – Tiden har sett allt
Jag har skrivit tre recensioner på sistone, om dessa böcker:
Anna Hallbergs nya diktsamling Under tiden
Hanna Johanssons debutroman Antiken
Marie Lundströms debutroman Sanningens kalas
I somras skrev jag också den här listan med fem läsvärda diktsamlingar, som förstås är precis lika läsvärda nu när hösten redan är här.
Under juni har både min hundrade och hundraförsta recension i Svenska Dagbladet hunnit publiceras. Och de här fyra texterna är de senaste, men förhoppningsvis inte de sista:
Leif Holmstrand – Herrarna och djuren (poesi)
Kroppslighet, nakenhet, hårdhänthet, djuriskhet och kroppar som skaver mot varandra. Leif Holmstrand är en av de intressanta poeter som – utan att överge sin särprägel – lyckas befinna sig i ständig utveckling.
Jila Mossaed – Åttonde landet (poesi)
Hon ammar döden – och liknar sig själv vid en gravid sjöhäst. Jila Mossaed skriver både djupt klassiskt och mycket modernt. Den som träder in i hennes säregna diktvärld kommer knappast att längta ut igen.
Johan Hilton – Vi är Orlando. En amerikansk tragedi (sakprosa)
Med sin tredje bok bekräftar Johan Hilton att han är en sakprosaförfattare som går sin egen väg – och som skriver hbtq-historia. Sebastian Lönnlöv läser en bok som förtjänar många läsare, såväl i Sverige som i USA.
Malin Isaksson – Jag är Istanbul (prosa)
Malin bor tillfälligt i Istanbul, och upptäckter att hon älskar den skräniga storstaden ofattbart mycket. Tyvärr dränks Malin Isakssons autofiktion om författarskap, föräldraskap och plats i för många och till synes ovidkommande detaljer.
Göran Greider – En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande. Självbiografiska sviter
Ett poesiurval som gärna hade fått baseras på kvalitet istället för självbiografiskt innehåll.
Susanna Alakoski – Bomullsängeln
Första delen i en episkt historisk romankvartett, som bara delvis infriade mina ganska högt ställda förväntningar.
Eva-Stina Byggmästar – Fåglarna sover i luften & Nattmusik för dagsländor
Två diktsamlingar som tillhör det bästa Byggmästar har skrivit – och det mest mystiska.
Kiese Laymon – Tung
En fruktansvärt läsvärd självbiografi om uppväxt, rasism, författarskap, ätstörningar och destruktivitet – tyvärr alldeles omöjlig att göra rättvisa i en recension på tretusen tecken.
Johannes Heldén – First contact
Dystopiskt rymdepos med mycket botanik – och en bortsprungen rymdskeppskatt!
Matilda Södergran – Överlevorna
En dubbelt prisbelönt och bitvis alldeles fantastisk diktsamling.
Alba Mogensen – Hon den roliga
En poetisk romandebut som tyvärr inte föll mig i smaken.
Judith Kiros – O
Kiros debutdiktsamling är lekfull, intellektuell och spretig på ett givande sätt.
Felicia Mulinari – “Det som inte kan utplånas”
En komplex och väldigt läsvärd poesidebut.
Läs recensionen här
Pernilla Berglund – “Rätten”
Poesi om natur och minnesdjup, ett brott som har begåtts och som kanske inte går att sona.
Läs recensionen här
Daniel Yousefi – “Den åttonde kontinenten”
En dokumentär skildring, på en blandning av poesi och prosa, av tillvaron som volontär i flyktingläger. Välskrivet och starkt!
Läs recensionen här
Maria Seisenbacher, “Sitta lugnt med ordentliga skor”
Koncentrerade poesi om en dement mor – i en diktsamling som jag tokälskade.
Läs recensionen här
I slutet av förra året skrev jag en grupprecension av tre böcker som kommit ut på Pequod Press – Hanna Hallgrens “Ett paradis fastän förtorkat”, Eva Ribichs “Om ingenting annat innan” och Kerro Holmbergs “Morgonen efter valet”. Jag var besviken på Holmberg, förtjust i Ribich och golvad av Hallgren. Läs recensionen här
För det mesta skriver jag om poesi, men det händer att jag får en roman i knäet också. Henrik Bromanders kortroman “Högspänning” är en intressant och välskriven skildring av elallergi och utanförskap. Läs recensionen här
Första boken på nystartade Nirstedt/Litteratur, Lina Rydén Reynols diktsamling “Läs mina läppar”, föll mig inte alls på läppen. Läs recensionen här
Kalle Gustavsson Hedströms debut “Mormorordning, hägringsöar” hade däremot något utöver det vanliga. Läs recensionen här
Nu har det gått ett bra tag sedan jag länkade till min litteraturkritik här – och under den tiden har jag hunnit skriva fem recensioner. Tre diktsamlingar, men också en roman och en trilogi med fantasy-kapitelböcker:
Mats Kempe – Havet
En biografisk, och självbiografisk, roman om Kempes besatthet av sångerskan Sandy Denny och hennes tragiska öde.
Albin & Karin Alvtegen – trilogin om Hinsides
(Nyckeln till Hinsides, Hinsides brinner, Hinsides väktare)
En lättillgänglig, spännande och finurlig fantasytrilogi för de lite yngre.
Lina Ekdahl – Fyrahundrafyrtio år
Poesi som tar humorn på stort allvar. Liksom livet.
Iman Mohammed – Bakom trädet ryggar
En ovanligt intressant debutdiktsamling.
Burcu Sahin – Broderier
En debutdiktsamling med stark tematik men spretigare form. Om mödrar, sömmar och arv.
När jag gick på gymnasiet hängde jag lite för mycket på olika bibliotek och ägnade lite för lite tid åt mina kurser, vilket innebar att jag fick gå ett fjärde år. Men det innebar också att jag hann läsa en hel del – både HBTQ-litteratur och diktsamlingar. Jag kunde sluka åtta diktsamlingar per dag och dammsög särskilt hyllorna på Medborgarplatsens bibliotek. En av de poeter jag fastnade för redan som tonåring är Jila Mossaed. Hennes mystik och skenbara enkelhet.
Nu fick jag förmånen att recensera hennes senaste diktsamling, “Vad jag saknades här”, vilket innebär att jag äntligen tog itu med att läsa de av hennes verk som jag hade missat – och läsa om de jag redan hade läst. Och jag kan säga så här: “Vad jag saknades här” är Mossaeds bästa diktsamling hittills, vilket inte säger lite!
