Finansiering till Queerlit!

Den här veckan och förra har jag hållit två föreläsningar om hbtq-litteraturhistoria: en för bibliotekspersonal och folkhögskolelärare i Västernorrland, en för bibliotekspersonal i Skåne. Årets enda två föreläsningar rev jag alltså av på en vecka – dessutom en vecka i karantän med covid och tillhörande och heshet etc. Men det gick bra och rösten höll hyfsat. Vid båda tillfällena nämnde jag förstås drömmen om databasen Queerlit, som jag brukar, men vad jag inte hade en aning om var att den drömmen höll på att slå in.

För att göra en lång historia kort: redan när jag började samla listor över hbtq-böcker på den här bloggen, och skrev min bibliografi HBTQ – Böcker bortom normen, insåg jag att en databas vore mycket bättre. Sedan träffade jag Sam Holmqvist, som också länge hade velat se en sådan databas. För några år sedan började vi prata med Jenny Bergenmar, docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och särskilt inriktad på digital humaniora. Och planerna växte till en hel liten projektgrupp, som också omfattar bibliotekarierna Linda Börjesson och Olov Kviström och Koraljka Golub, professor i biblioteks- och informationsvetenskap.

Vi har skickat iväg ett antal ansökningar om finansiering, men den här gången fick vi faktiskt napp. Riksbankens jubileumsfond har beslutat att finansiera Queerlit. Det innebär att jag ska få vara med att skapa en deldatabas till Libris, med svensk hbtqi-litteratur. Och queera ämnesord! Kan fortfarande inte riktigt fatta att det är sant, men närmre än så här har drömmen verkligen aldrig varit att bli verklighet.

Läs mer om Queerlit-planerna här

Transgender Day of Remembrance

Att jag fyller år på Transgender day of Remembrance var inget jag tänkte så mycket på innan jag hittade fram till min egen transidentitet för tio år sedan, men alltsedan dess har det känts lite märkligt. TDOR är en dag för sorg – för att minnas de som dött under året till följd av transfobi. Fast just i år, när firandet ändå blir en väldigt blek skugga av sitt vanliga jag, känns det lite mindre konstigt.

Och egentligen är det förstås inget märkligt alls. Liv och död och glädje och sorg och kamp är en del av varje dag. Och idag minns vi de vi förlorat extra mycket, men imorgon – och idag och alla andra dagar – måste vi fortsätta kämpa för de som lever 🕯

Fem bokmontage

Peter Englund skriver true crime! Och han gör det bra, som den historiker han är, med fokus inte bara på mordutredning och snaskiga detaljer. Mordet på Kickan Granell i Hökarängen 1965 blir utgångspunkt för en intressant skildring av folkhemmet, miljonprogrammet, Stockholm och 50- och 60-talets samhällsomvälvningar.

Bilden i montaget är en inscannad sida ur Fib aktuellt, nr 3 1966.

Eric Roséns debutbok “Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort” är en intressant och gripande uppväxtskildring om kärleken till en pappa som missbrukar – och som hamnar i fängelse, för ett mord han inte säger sig minnas och därför aldrig erkänner att han har begått.

Rosén skriver samtidigt varsamt och taggigt om klass och normbrott, och han har definitivt något att berätta. Men: det känns emellanåt lite långdraget. Och jämfört med t.ex. “Mig äger ingen” blir det uppenbart att Rosén skriver självbiografi på effektiv journalistprosa, snarare än livsomvälvande litteratur.

Författarfoto: Viktor Gårdsäter

Novellerna i Jonas Eikas “Efter solen” är queera, dystopiska och bitvis rejält experimentella, men med ett undantag – där en man försöker uppgå i en märklig himlakropp han hittat i öknen – motsvarade de inte mina högt ställda förväntningar.

Foto (med öppen licens): Thibault Penin, hämtat från Unsplash

Omslagsbild: Birk Horst

Anne Carson är alltid läsvärd. Så även i sin debutbok från 1986, först nu översatt till svenska av Niklas Haga. Inte min Carson-favorit, kanske, men här ryms många obändigt intressanta tankar – främst om eros och de gamla grekerna – och minst lika många underbara språkliga krumbukter.

Foto (med öppen licens): Flo Meixner, hämtat från Unsplash

Omslagsformgivning: Nina Ulmaja

Jag var inte direkt golvad av Tessa Hadleys “Syskonen”, men ändå sugen på att läsa “Sent på dagen”. Och först fängslades jag verkligen – av den akuta sorgeskildring och det dynamiska persongalleriet. Sedan gled det alltför mycket över i en otrohetsintrig jag redan läst för många gånger. Så: nja.

Foto (med öppen licens): Deanna J, hämtat från Unsplash