När jag gick på gymnasiet hängde jag lite för mycket på olika bibliotek och ägnade lite för lite tid åt mina kurser, vilket innebar att jag fick gå ett fjärde år. Men det innebar också att jag hann läsa en hel del – både HBTQ-litteratur och diktsamlingar. Jag kunde sluka åtta diktsamlingar per dag och dammsög särskilt hyllorna på Medborgarplatsens bibliotek. En av de poeter jag fastnade för redan som tonåring är Jila Mossaed. Hennes mystik och skenbara enkelhet.

Nu fick jag förmånen att recensera hennes senaste diktsamling, ”Vad jag saknades här”, vilket innebär att jag äntligen tog itu med att läsa de av hennes verk som jag hade missat – och läsa om de jag redan hade läst. Och jag kan säga så här: ”Vad jag saknades här” är Mossaeds bästa diktsamling hittills, vilket inte säger lite!

Läs recensionen här

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo − 9 =