Mai Van Phan fick Cikadapriset 2017 – och det är lätt att förstå varför. Diktsamlingen “Höstens hastighet”, med ett urval ur hans produktion, kan varmt rekommenderas! Läs recensionen här
Recension: "Röda dagar" av Elis Burrau
Elis Burraus nya diktsamling var svårbedömd, men ingen direkt hit. Läs recensionen här
"Varg" av Maria Küchen
Maria Küchen är kanske inte främst känd som poet, men hon är en väldigt läsvärd sådan, med diktsamlingar som “Om grundämnen” (1998), “Hos ljudmålaren” (1989), “De försvunnas namn” (2001) och “Rosariet, det marina” (2015).
“Varg” är rent definitionsmässigt ingen bok, utan en skrift som ingår i Trombones serie Svavel, “en handgjord, småskalig och alltid sextonsidig skriftserie” som ofta, men inte bara, bjuder på poesi. Formatet är A6, sidorna är osprättade och det går att prenumerera. Läs mer på Trombones sida.
Nog om formatet och över till själva texten i Maria Küchens “Varg”, som är en prosalyrisk betraktelse över människan, vargen och hunden. Det vilda och det tämjda, i oss, i djuren och i naturen. Och samtidigt en dikt om att dikta. En alldeles utmärkt poetisk munsbit i väntan på nästa diktsamling av Küchen.
Jag har tidigare läst Petra Mölstads skrift i Svavel-serien, “Omloppstid”, som jag också varmt kan rekommendera. Och själv har jag just tecknat en prenumeration på Svavel…
/Tekoppen
"Plocka din dag" – Horatius i nyöversättning
Jag är svag för Horatius. Odena är ett läsmåste, gärna i Gunnar Hardings och Tore Janssons nyöversättning. (Fast satirerna är ännu bättre!)
Recension: "Lyrik och röster" av Knuts Skujenieks
Det finns mycket av värde i Knuts Skujenieks debutdiktsamling “Lyrik och röster” från 1978, som nu har översatts till svenska av Juris Kronbergs. Vissa metaforer är rent av svindlande. Men: den är lite för lång…
Recension: "Averno" av Louise Glück
“Averno” är en ovanlig och väldigt läsvärd diktsamling. Läs recensionen här
Bilder ur ett litteraturliv
Mitt litteraturliv är rikt och varierat! Jag gallrar böcker med skumma omslag, på arbetstid.
Plockar upp böcker ur readcycling-tunnor: den enda Celan-samlingen på svenska som jag inte läst, Sonnevis överättningar, Zola, HBTQ-kult av Denis Belloc samt Jessica Mitfords journalistiska texter.
Köper pixi-böcker till sambon som skrivit klart sin b-uppsats i arkivvetenskap. Fler pixi-böcker för vuxna behövs, men de här av Nina Hemmingsson är en alldeles utmärkt början!
Sist, men inte minst: jämför Horatius-översättningar inför en recension.
För den som av en händelse vill se fler bilder än de jag lägger upp här – och videor, mestadels på fyrfota varelser med morrhår – så heter jag mitt vanliga internetnamn på Instagram: @tekoppenstankar
Återfunnen olycklig kärleksdikt
Fick nyss en skräckupplevelse när jag kom att tänka på Erin Blixs dikt till Klara Johanson, men inte hittade den någonstans. Inte på nätet, inte i min dator. Till slut, efter många olika sökord, hittade jag den på en arkiverad sida för att hemsidan den funnits på inte längre fanns kvar. Nu publicerar jag den här, för att snabbt kunna hitta den:
Flyg du min dröm, flyg öfver frusna slätter,
flyg öfver vinterskogars döda trän.
Sväfva mot fjärran i stjärnförgyllda nätter,
stanna ej, sväfva ständigt högre hän!
Brinn, du min längtan, som en evig låga,
brinn i ett mörker der allting synes släckt!
Längta beständigt är att lefva, våga,
eld som slår upp, fast aska glöder täckt.
Se, för den som aldrig ett mål har hunnit,
aldrig hvilat slappnad vid uppnådd strand,
finns ingen död, för den heta eld som brunnit,
finns intet mått för hans längtans blåa land.
Erin Blix (1860–1923) är idag mest ihågkommen för sin olyckliga kärlek till Klara Johanson – och knappt ens för den. Jag har tidigare instagrammat ur Greger Emans eminenta bok “Nya himlar över ny jord. Klara Johanson, Lydia Wahlström och den feministiska vänskapskärleken”, slutorden i ett av Erins desperata kärleksbrev:
När jag sökte hittade jag också den här annonsen, i ett digitaliserat nummer av “Idun” från 1905:
Erin, du var säkert skitjobbig, men jag <3 dig!
Hälsar Tekoppen
Tranströmer – "I arbetets utkanter"
Jag har stött på “I arbetets utkanter”, av och med Tomas i Tranströmer, många gånger. I nätbokhandeln har jag hoppat över den under bokrean, men när jag stod i en fysisk bokhandel och hade den framför mig kunde jag inte gå hem utan den. Andra bokreaböcker från i år samlar damm ännu. Den här, däremot, blev snabbt genomslukad – och uppskattad.
För det är en rik och diger bok som Magnus Halldin har satt ihop tillsammans med Tranströmer, utifrån material från hans skafferi och andra källor, innan han gick bort. Volymen är fylld med vackra bilder, och så förstås texter om och av Tranströmer. Opublicerade dikter – och utkast till sedan publicerade dikter, så att det går att följa diktens tillkomst.
Ett poetporträtt med flera bottnar, som ger en verkligt fördjupad bild av människan och diktaren Tranströmer.