Ester Erikssons debut “Det finns ingenstans att fly” är en väldigt konstnärlig, tung men samtidigt vacker serieroman om hur den som hamnar i psykiatrin blir patient med allt vad det innebär – mediciner, diagnoser, tvångsvård – samtidigt som det rent mänskliga i obearbetad sorg och en osäker tillvaro inte tillmäts samma betydelse. Starkt och smärtsamt. Väldigt vältecknad. Rekommenderas för alla som orkar.