Korrektur

Kvällskorr #skrivabok #skrivetomskrivande #korrektur

Jag är mitt uppe i korrekturläsningens fröjder – eller rättare sagt så har jag sedan sist hunnit glömma känslan av att vara vansinnigt trött på sin text och samtidigt vara tvungen att läsa den. Flera gånger på raken. Med vaken blick. Visst är det givande också, när jag upptäcker saker jag vill ändra, men hälften av gångerna är jag för hjärndöd för att komma på vad det borde stå istället…

Nu närmar jag mig slutet av den här korr-rundan i alla fall, men har ett femtiotal sidor kvar (av tvåhundrafemtio) att traggla mig igenom. Den här helgen är jag hundvakt åt mina föräldrar under helgen, så jag och den nioåriga blandrasdamen Diva varvar manuset med blöta ruskpromenader.

I vanliga fall korrläser jag hemma vid skrivbordet, intensivt uppvaktad av en katt som i bästa fall vill ligga bredvid mig på skrivbordet, men ännu hellre mellan mig och skrivbordet vilket inte är så ergonomiskt – och när han börjar borra in sina klor i min arm av ren kärlek så är det inte jättetrevligt… Men det gör sig bra på Instagram i alla fall:

Läser korrektur med en snarkande katt mellan mig och tangentbordet 😽 #katter #korrektur #caturday

Här kan du se en liten video där Ibid hjälper till att peka ut förbättringsområden i manuset…

Att göra: döda mina älsklingar

De senaste dagarna har jag jobbat ganska intensivt med mitt manus – är ensam hemma sedan i måndags och har till och med drömt om boken på nätterna… Jag har kommit en bra bit, men problemet har blivit att texten börjar svämma över sina teckenbräddar trots att en hel del finns kvar att skriva, så nu har jag fått börja “döda mina älsklingar” (eller mörda, som citatet löd från början, innan någon mildrade det) samtidigt som jag skriver nytt.

Fast idag har jag tagit det lite lugnare med skrivandet och gjort annat istället. Städat köket med en ljudbok i bakgrunden, lagat svamprisotto, gått en långpromenad och svängt förbi en loppis där jag förstås köpte några böcker också… Jag har skrivit en hel del också. Men jag kände att jag klev in i texten lite väl mycket. Får se vad jag drömmer om inatt…

Manuset har blivit för bångstyrigt och hotar att svämma över sina bräddar, så idag blir det en blandning: nyskriv och döda älsklingar #skrivande #skrivetomskrivande #bokpågång #dödadinaälsklingar #textdisciplin

Kreativt (?) skrivande

Det senaste året har jag gått kursen “Kreativt skrivande II”, på distans från Linnéuniversitet. Att få respons på vad jag skriver och vara “tvungen” att lämna in ett antal sidor med jämna mellanrum verkade vara precis det jag behövde och i början flöt allt på. Jag läste kurslitteraturen och alla andra böcker om skrivande som jag kunde komma över, bubblade av inspiration och klottrade i olika anteckningsblock så fort jag hade en hand ledig.

Sedan har det stagnerat. Senaste inlämningen á 15 sidor skrev jag på två dagar. Gissa om den blev genomarbetad…? Jag har mest känt mig less på hela projektet jag valt och intalat mig att det går så trögt för att jag egentligen vill pyssla med ett helt annat manus – men har jag gjort det? Inte direkt. Jag har skyllt på tidsbrist, men jag är ganska bra på att skaffa mig tidsbrist för att slippa ta itu med till exempel skrivande.

Jag har tvivlat på om jag ska gå fortsättningskursen, tänkt att jag bara ska ge upp. Om det kommer någon mer bok så får den väl komma, men jag orkar inte dra fram den. Igår hade jag bestämt mig för att börja skriva på terminens sista inlämning och fick tvinga mig att sitta ner vid skrivbordet istället för att göra något roligt, som att rensa avloppet.

Sedan lossnade det. Hela gårdagen var jag ett geni som skrev på världens bästa bok som snart är klar. Idag ser jag att det här stackars manuset har extremt långt kvar till något slags skick över huvud taget, men jag har åtminstone kommit en bra bit längre än för ett år sedan…

I höst ska jag ha det andra manuset som mitt “projekt”, men redan i sommar hoppas jag komma loss med någon av dem. Åka bort och bara sitta ensam med texten.

Hur läskigt det än känns.