Sarah Waters är en författare som jag å ena sidan vill läsa, å andra sidan är för tillknäppt för att uppskatta. Nattvakten är en förhållandevis mogen och seriös roman, men även om den är spännande och får mig att vilja läsa vidare så blir jag aldrig fångad på det sätt som en riktigt bra bok kan åstadkomma. Jag engagerar mig inte på djupet, vare sig intellektuellt eller känslomässigt.
Det mest intressanta med Nattvakten är att den börjar 1947, till största delen utspelar sig 1944 och slutar 1941. Först på slutet avslöjas händelser som antytts genom hela boken. Vad som stör mig är att vissa saker som väcker nyfikenhet utelämnas. Det är okej att lita på läsarens fantasi, men här finns hål som i mina ögon förminskar bokens värde. Vad hände med Vivien efter att hon försvinner ut ur bild 1944? Jag vill veta!
Det som gör mig allra mest besviken är att det inte hade behövts så mycket mer för att detta skulle bli en bra bok. Tyvärr är språket klichérikt och snarare effektivt än välgjort och även det som händer lämnar en del att önska. Sexscenerna ska vi inte tala om, de är så tantsnuskpinsamma att jag inte vet om jag ska skratta, rodna, fnittra eller gråta.
Nattvakten är underhållande, men ingenting mer.
6/10
Jag hade väldigt tudelade känslor när jag läste boken, visste aldrig riktigt vad jag skulle tycka om den. Det är svårt att känna för personerna, även fast historierna är intressanta. Jag fick heller aldrig någon lust att läsa mer av henne. Samtidigt är det otroligt bra att det skrivs böcker om annan kärlek än den hetrosexuella, som annars så lätt blir normen. Men detta räckte ändå inte, tyckte jag.
Jag kände för personerna och jag kommer nog att läsa mer av henne, men jag håller med dig om att boken inte räckte. Det finns så många böcker om homosexuell kärlek som är så mycket bättre!
jag var heller inte övertygad medan många andra bara älskat den!
Ja, många verkar verkligen ha älskat den. Själv fick jag mer någon känsla av “Jaha, var det inte mer än så?” Men jag antar att det handlar om vad man förväntar sig av en bok.
Jag känner ungefär likadant för Waters. Läste hennes Ficktjuven förra sommaren, och delar av den är närmast geniala (i synnerhet det hon gör med berättelsen!), men överlag var det en tungläst bok som hade svårt att fånga mig.Och ändå är det något som gör att jag vill tycka om Sarah Waters böcker, så i våras goick jag och köpte Nattvakten i pocket. Återstår att se när jag kommer att läsa den.
Jag hoppas att du gillar Nattvakten mer än vad jag gjorde, Ika. Om du nånsin läser den, alltså. Jag har någon känsla av att jag borde läsa Ficktjuven – en av mina vänner har den som favoritbok – men jag är inte alls sugen och du gjorde mig inte mer nyfiken på vad boken bjuder. Tvärtom!