För ett tag sedan efterlyste ett par personer, i Svensk biblioteksförenings expertnätverk för bibliotekens arbete med hbtq+, svenska affischer med olika hbtqi-flaggor. Det hade tydligen funnits via RFSU för några år sedan, men gick inte längre att få tag på.
Eftersom jag gillar att fuska med formgivning lovade jag att göra ett försök, och nu finns det faktiskt två varianter av affischer – inte bara för andra medlemmar i expertnätverket, utan för alla som i olika sammanhang vill ha en affisch med olika “regnbågsflaggor”.
Affischerna ligger i en mapp på Drive, dels som stabila pdf:er för den som bara vill skriva ut direkt, dels som redigerbara Publisher-filer för den som vill göra om affischen på något sätt innan utskrift. Den ena är liggande och den andra stående, vilket gjorde att lite olika mycket “infotext” rymdes nertill – annars är det i princip samma affisch.
Orsaken till att jag tillgängliggör även en redigerbar fil är att det kan tillkomma nya flaggor när som helst, och att det redan finns fler än som rymdes på affischen – så mitt urval är absolut inte det enda möjliga.
(Vill någon anpassa så rekommenderar jag att slå på Riktlinjer under Visa i Publisher, och att växla visningsläge då och då mellan 100 % och Hel sida – då blir det lättare att få allting jämnt och snyggt.)
Jag har inte skrivit dit någon Creative Commons-liscens eller liknande, men det är alltså fritt fram att anpassa och att sprida vidare!
81 som var ”mer än bra” 7 som jag inte alls gillade
25 som var mer än 250 sidor långa
22 klassiker
51 hbtq-böcker
116 pappersböcker 49 ljudböcker 22 eböcker
Mitt mål för i år var att läsa mindre än vanligt, och det lyckades jag med även om takten ökade mot slutet av året.
Mina favoriter under året var:
Romaner etc.
Ebba Berg – Böghög
Mikael Berglund – Ovanjorden
Oyinkan Braithwaite – Min syster, seriemördaren
Annie Ernaux – Omständigheter
Melody Farshin – Mizeria
Roy Jacobsen – Fartygets ögon
Mieko Kawakami – Bröst och ägg
Pär Lagerkvist – Barabbas
Ella-Maria Nutti – Kaffe med mjölk
Caroline Ringskog Ferrada-Noli – D e kroniskt
Elin Ruuth – Konsterna
Linn Ullmann – Flicka 1983
Elisabeth Åsbrink – Övergivenheten
Diktsamlingar
Antologi – Bländad av död och kärlek
Paul Celan – Vallmo och minne
Audre Lorde – Våra döda bakom oss
Sorin Masifi – Staten. Systrarna. Dikten
Iman Mohammed – Minnen av infraröd
Valhzyna Mort – Musik för de döda och återuppståndna
Malte Persson – Undergången
Rainer Maria Rilke – Valda dikter
Jenny Tunedal – Dröm, baby, dröm
Ocean Vuong – Tiden är en mor
Bilderböcker
Lisen Adbåge – Furan
Lina Ekdahl – Vi smular, vi härmar en gök
Teresa Glad – Farbröder
Johanna von Horn – Jag vaktar Allan
Kayo Mpoyi – Kitoko
Kristina Sigunsdotter & Clara Dackenberg – Landet som icke är
Serier
Karolina Bång – Himlastormande
Bim Eriksson – Baby Blue
Nina Hemmingsson – Vad glad du är som får titta på mig
(Själv)biografier, essäer etc.
Naja-Marie Aidt – Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka. Carls bok
Jonas Brun – Hon minns inte
Anna-Karin Palm – Jag skriver över ditt ansikte
Patrik Svensson – Den lodande människan
Elisabeth Åsbrink – Mitt stora vackra hat
Livet
För mig, som för många andra, var 2022 året då samhället öppnade upp ordentligt efter covid men också ett år av ökat oro och obehag inför utvecklingen både i Sverige, Europa och annorstädes. Om det finns mycket att säga, men inte just här.
Jag hade mina första föreläsningar IRL sedan pandemin startade, framför allt en väldigt fin föreläsningsresa till Jönköpings stadsbibliotek i början på hösten.
Queerlit gick framåt med stormsteg och jag har lärt mig indexera i Libris XL för att tillsammans med mina kollegor kunna tilldela queera ämnesord till de nästan 2000 svenska hbtqi-böcker vi hittills har identifierat. Jag har också varit i Göteborg mer än någonsin tidigare, eftersom det är vid Göteborgs universitet som Queerlit har sin geografiska hemvist, även om jag oftast jobbar på distans – och ibland har lyxen att få sitta och läsa queera klassiker i KB:s läsesal på betald arbetstid.
Utöver Queerlit och min halvtidstjänst som gymnasuebibliotekarie så har jag även hunnit med en del frilansande: bland annat ett gäng recensioner i SvD och en lyxigt lång poesirecension i Örnen & Kråkan. Årets stora texthändelse var på alla sätt och vis min personliga essä om trans i SvD – jag har aldrig fått så mycket respons på en text någonsin. Min essä om queerlitteraturhistoria åt Litteraturbanken var också väldigt rolig, men inte helt lätt att skriva.
Dessutom redaktörsläste jag två böcker och satte min första bok: Anna Nygrens När jag åker hem. En väldigt läsvärd bok, liksom Sorin Masifis Staten. Systrarna. Diktensom jag hade den stora äran att få vara redaktör år och som ju också fanns med i min lista över årets bästa böcker – (minst) så bra är den.
Nackdelen med allt detta frilansande är att jag inte har haft jättemycket tid över till eget skrivande, men under hösten har jag i alla fall kommit igång med min roman genom skrivfikor, en skrivresa till Trosa och ett försök att skriva åtminstone en kvart så gott som varje dag. Under nästa år ska jag försöka att få klart en ny version av romanen – och kanske till och med lyckas lämna ifrån mig den. Men vi får se.
En hel del av den tid jag hade kunnat ägna åt att skriva har jag istället ränt runt med någon av mina vid det här laget alldeles för många kameror, de flesta analoga. Nytt för i år var att jag kom igång med att framkalla och scanna själv, vilket är väldigt tillfredsställande och pyssligt. I slutet av året blev jag studentmedlem i CFF och hade med en bild på deras salong. Det var fint och jag ser fram emot att fortsätta fota, även om jag ska försöka hitta en bättre balans framöver – det blir lätt så att jag flyr till fotandet, som är mindre kravfyllt än skrivandet, och även om det finns betydligt värre sätt att prokrastrinera så är det ändå inte helt igenom konstruktivt.
