Dags att göra bokslut över 2022!
Läsningen
Jag läste 187 böcker, varav:
60 diktsamlingar
37 romaner
20 fackböcker
17 bilderböcker
11 grafiska romaner
11 biografier/självbiografier
10 essäsamlingar
9 lättlästa
6 kapitelböcker
3 novellsamlingar
3 ungdomsböcker
81 som var ”mer än bra”
7 som jag inte alls gillade
25 som var mer än 250 sidor långa
22 klassiker
51 hbtq-böcker
116 pappersböcker
49 ljudböcker
22 eböcker
Mitt mål för i år var att läsa mindre än vanligt, och det lyckades jag med även om takten ökade mot slutet av året.
Mina favoriter under året var:
Romaner etc.
- Ebba Berg – Böghög
- Mikael Berglund – Ovanjorden
- Oyinkan Braithwaite – Min syster, seriemördaren
- Annie Ernaux – Omständigheter
- Melody Farshin – Mizeria
- Roy Jacobsen – Fartygets ögon
- Mieko Kawakami – Bröst och ägg
- Pär Lagerkvist – Barabbas
- Ella-Maria Nutti – Kaffe med mjölk
- Caroline Ringskog Ferrada-Noli – D e kroniskt
- Elin Ruuth – Konsterna
- Linn Ullmann – Flicka 1983
- Elisabeth Åsbrink – Övergivenheten
Diktsamlingar
- Antologi – Bländad av död och kärlek
- Paul Celan – Vallmo och minne
- Audre Lorde – Våra döda bakom oss
- Sorin Masifi – Staten. Systrarna. Dikten
- Iman Mohammed – Minnen av infraröd
- Valhzyna Mort – Musik för de döda och återuppståndna
- Malte Persson – Undergången
- Rainer Maria Rilke – Valda dikter
- Jenny Tunedal – Dröm, baby, dröm
- Ocean Vuong – Tiden är en mor
Bilderböcker
- Lisen Adbåge – Furan
- Lina Ekdahl – Vi smular, vi härmar en gök
- Teresa Glad – Farbröder
- Johanna von Horn – Jag vaktar Allan
- Kayo Mpoyi – Kitoko
- Kristina Sigunsdotter & Clara Dackenberg – Landet som icke är
Serier
- Karolina Bång – Himlastormande
- Bim Eriksson – Baby Blue
- Nina Hemmingsson – Vad glad du är som får titta på mig
(Själv)biografier, essäer etc.
- Naja-Marie Aidt – Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka. Carls bok
- Jonas Brun – Hon minns inte
- Anna-Karin Palm – Jag skriver över ditt ansikte
- Patrik Svensson – Den lodande människan
- Elisabeth Åsbrink – Mitt stora vackra hat
Livet
För mig, som för många andra, var 2022 året då samhället öppnade upp ordentligt efter covid men också ett år av ökat oro och obehag inför utvecklingen både i Sverige, Europa och annorstädes. Om det finns mycket att säga, men inte just här.
Jag hade mina första föreläsningar IRL sedan pandemin startade, framför allt en väldigt fin föreläsningsresa till Jönköpings stadsbibliotek i början på hösten.
Queerlit gick framåt med stormsteg och jag har lärt mig indexera i Libris XL för att tillsammans med mina kollegor kunna tilldela queera ämnesord till de nästan 2000 svenska hbtqi-böcker vi hittills har identifierat. Jag har också varit i Göteborg mer än någonsin tidigare, eftersom det är vid Göteborgs universitet som Queerlit har sin geografiska hemvist, även om jag oftast jobbar på distans – och ibland har lyxen att få sitta och läsa queera klassiker i KB:s läsesal på betald arbetstid.
Utöver Queerlit och min halvtidstjänst som gymnasuebibliotekarie så har jag även hunnit med en del frilansande: bland annat ett gäng recensioner i SvD och en lyxigt lång poesirecension i Örnen & Kråkan. Årets stora texthändelse var på alla sätt och vis min personliga essä om trans i SvD – jag har aldrig fått så mycket respons på en text någonsin. Min essä om queerlitteraturhistoria åt Litteraturbanken var också väldigt rolig, men inte helt lätt att skriva.
Dessutom redaktörsläste jag två böcker och satte min första bok: Anna Nygrens När jag åker hem. En väldigt läsvärd bok, liksom Sorin Masifis Staten. Systrarna. Dikten som jag hade den stora äran att få vara redaktör år och som ju också fanns med i min lista över årets bästa böcker – (minst) så bra är den.
Nackdelen med allt detta frilansande är att jag inte har haft jättemycket tid över till eget skrivande, men under hösten har jag i alla fall kommit igång med min roman genom skrivfikor, en skrivresa till Trosa och ett försök att skriva åtminstone en kvart så gott som varje dag. Under nästa år ska jag försöka att få klart en ny version av romanen – och kanske till och med lyckas lämna ifrån mig den. Men vi får se.
En hel del av den tid jag hade kunnat ägna åt att skriva har jag istället ränt runt med någon av mina vid det här laget alldeles för många kameror, de flesta analoga. Nytt för i år var att jag kom igång med att framkalla och scanna själv, vilket är väldigt tillfredsställande och pyssligt. I slutet av året blev jag studentmedlem i CFF och hade med en bild på deras salong. Det var fint och jag ser fram emot att fortsätta fota, även om jag ska försöka hitta en bättre balans framöver – det blir lätt så att jag flyr till fotandet, som är mindre kravfyllt än skrivandet, och även om det finns betydligt värre sätt att prokrastrinera så är det ändå inte helt igenom konstruktivt.