Mickan är elva år och blir brutalt mobbad i skolan. Hon heter Mikael i allas ögon utom sina egna, men vågar inte slåss för sig själv när hon behandlas så illa av klasskompisarna. När familjen flyttar bestämmer hon sig för att börja om på nytt. Nu ska hon vara Mickan från dag ett. Ingen ska få veta att hon ansågs vara kille när hon föddes. För då skulle de ju inte kunna tycka om henne – eller…?
Det här med flytt är verkligen världens mest tacksamma ämne i en kapitelbok för mellanstadiet. Alla kan leva sig in i att börja om. Jag byte själv skola som tioåring och vet hur hela världen tycks bytas ut på ett både skrämmande och lockande sätt. Mickan är en härlig huvudperson och hennes omgivning är lagom ljust skildrad. Aldrig alldeles för tillrättalagd, men heller aldrig för mörk och tung att läsa om. Som helhet har boken sina detaljer på helt rätt ställe – den är helt enkelt korrekt, men aldrig tråkig. Tvärtom. Det här är rolig läsning. Både för mitt vuxna jag och min inre, fnittrande elvaåring.
Jag gillar att Mickan är så öppen inför allting, så som jag tänker mig att just elvaåringar kan vara. Hon har inte kommit i puberteten, så kroppen är inget problem – och kanske behöver den inte heller bli det senare? Malin Nilsson har tagit hjälp av Vanessa Lopéz för att få till porträttet av Mickan och det applåderar jag – fråga de som vet! Tonen i boken är ganska perfekt, enkel och rak men inte fördummande eller alltför förenklad.
Min inre redaktör gråter bitvis över textens utseende, men typografi är inte det viktigaste i sammanhanget. Det viktigaste är att en bok som inte funnits och som verkligen behövs nu går att läsa – och sätta i händerna på de som kan må bra av att läsa den. “Det är jag som är Mickan!” är definitivt något att tipsa om för alla lärare och bibliotekarier och andra människor med bok- och människohjärta därute 🙂
/Tekoppen
Läs Maria Ramnehills artikel i SvD! För det är inte bara ett faktum att det finns oerhört få svenska transskildringar (vilket jag ofta tjatar om), utan också om att de få som finns har ett ganska trist och tveksamt innehåll i alltför många fall. Och den här sortens analyser kan sprida ljus över litterära mönster.
Obs dock att det finns fler svenska böcker med någon form av transtema än dem Ramnehill nämner här. Vårens utgivning innehåller glädjande nog Ramnehills bok “Ett transfeministiskt manifest”. I mars. Skriv upp det.
“Jag är Jazz” har skrivits av Jessica Herthel i samarbete med Jazz Jennings och är illustrerad av Shelagh McNicholas. På svenska ger Vombat förlag ut denna bilderbok, vars illustrationer är ganska trista men budskapet är bra: det finns de som är transsexuella och det är ingen jättegrej, det går att få respekt och ett helt vardagligt liv.
Jazz har helt klar karisma och en historia att berätta. Sedan kanske inte precis alla känner igen sig, bland annat läggs väldigt stor vikt vid könsroller – men å andra sidan, någon känner säkert igen sig och varje barn som får en så här pedagogisk och enkel introduktion till trans* har helt klart lärt sig något av läsupplevelsen!
Har nog glömt länka till Jessica osv.’s podd där jag var med. Lyssna gärna. Om trans, ätstörningar, skönhetsideal och liknande.
“Superrektorn” Lina Axelsson Kihlblom, som “kom ut” i Skavlan nyligen, har också gett ut boken “Kommer du tycka om mig mig nu? En berättelse om identitet”:
“Kommer du tycka om mig nu? är en självbiografisk berättelse om fyra identiteter – La, Lina, Marjatta och Jag – en ärlig och gripande historia om uppvaknande, identitet och förändring.
La föds som pojke men känner från tidig ålder att det är något som inte stämmer. Hon är ju en flicka men det ser ingen. Lina vill vara bäst i klassen men hon kämpar med läs- och skrivsvårigheter. Marjatta är utbildad flerspråkig jurist men vantrivs i EU:s gråa korridorer. Dessa tre historier vävs samman med hur Jag vänder en skola i kris.
La, Lina, Marjatta och Jag brottas med sina känslor samtidigt som de bygger upp sina drömmar, förväntningar och destinationer. Deras önskan är att nå sina drömmars mål, sina Där framme, och en strävan efter ett bättre självförtroende, en större självkänsla – jag duger som jag är – och att en dag få slippa ställa frågan: Kommer du tycka om mig nu?”
*
För åldern 9-12 har Malin Nilsson, i samarbete med Vanessa López och illustratören Daniel Sjö, skrivit kapitelboken “Det är jag som är Mickan!”
“Boken handlar om Mickan som när hon är 10 år bestämmer sig för att leva som flicka, trots en pojkes kropp. Vissa förstår, andra ställer sig frågande, men när en människa väl tagit sitt beslut finns det både kraft och mod, egenskaper som får vänskap att växa. Boken är en varsam berättelse om ett svårt beslut. Författarna gestaltar med stor kärlek den process det innebär att våga vara sig själv.”
“Jazz visste hela tiden att hon inte var som andra barn. I den här boken berättar Jazz om sig själv och sin egen uppväxt. Hennes identitet var en flickas men kroppen en pojkes. Det kallas för att vara transsexuell. Det handlar alltså om en individs identitet. Olika människor upplever sin identitet på olika sätt. Men denna bok handlar om Jazz. Detta är hennes egen berättelse och den är sann.
Jazz Jennings är en amerikansk transsexuell tonåring som nu genom sin egen bok och historia har blivit talesperson för ungdomar med “gender dysphoria” som tidigare genom samhällets normer ignorerats.
Jazz är 14 år och numera en framträdande person i frågor om könstillhörighet och hbtq relaterade frågor.”
Både “Det är jag som är Mickan!” och “Jag är Jazz” är utgivna på Vombat förlag. Kul med ett förlag som fokuserar på trans!
Om du vill höra mig prata om HBTQ-litteratur i radio, särskilt bokstaven T, så lyssna här:
(Från minut 20, innan dess diskussion mellan Lukas Romson och Aleksa Lundberg om Caitlyn Jenners realityshow)
Kul med mer synlighet för transpersoner i stora medier.
Och fint med fler personer som inte stämmer in i stereotypen “visste det när jag var fem år”/”förstod det när jag kom in i puberteten” som någon gång i sitt liv kommer fram till en transidentitet.
Det behövs massor av olika berättelser som syns och hörs!
Här kan du ladda ner Leslie Feinbergers bok “Stone Butch Blues”, om att vara transperson i 70- och 80-talets lesbiska amerikanska subkultur.
Feinberger – som även skrev “Drag king dreams” dog, sorgligt nog, förra året.
Läs mer om denna viktiga person i HBTQ-litteraturhistorien
Filmen “Stonewall” kommer snart till Sverige. Den handlar om de historiska uppror 1969 som inledde eran av att HBTQ-personer inte bara höll sig undan och teg och tog emot, utan kämpade för sina rättigheter.
Saken är bara den att Stonewall-upproret i stor utsträckning genomfördes av hemlösa, svarta transkvinnor – men filmen presenterar en bild där vita bögar kämpar och transpersonerna mest är dekoration i marginalen.
Det är oerhört sorgligt.
Några av de som drev upproret:
Marsha P. Johnson. Bilder härifrån:
https://shotgunseamstress.blogspot.se/2012/10/pay-it-no-mind-life-and-times-of-marsha.html
https://indianatransgendernetwork.com/resources/trans-101/trans-pioneer-marsha-p-johnson/
Miss Major Griffin-Gracy (bild härifrån: https://en.wikipedia.org/wiki/Miss_Major_Griffin-Gracy)
