Bokstavskombinationen HBT uppkom för att markera en gemensam kamp för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Sedan kom ett Q till för att även få med de queera perspektiven. Och queer är ett brett begrepp, så HBTQ täcker allt – eller?
Njaej. Det gör ju inte det.
Dels har förkortningen HBTQIA börjar användas, där I står för intersexuella och A för asexuella. Sedan finns det ju andra perspektiv på könsuttryck/-identiteter och sexualiteter som går bortom normen. BDSM, till exempel. Eller polyamori.
Själv definierar jag mig som pansexuell, vilket inte finns med i någon förkortning jag sett. (Pansexuell är ett alternativt begrepp till bisexuell som inte utgår från enbart två (”bi”) möjliga könsidentiteter.)
Dessutom har fler och fler börjat vända på HBTQ och skriva QTBH, för att markera att homosexuella inte kommer först och är viktigast. Om jag håller en föreläsning kan jag prata om och problematisera detta, men när den chansen inte finns – ja, vad ska en skriva, egentligen?
Fördelen med HBTQ är ju att det är ganska inarbetat och välkänt, i jämförelse med alternativen. Men det duger ju inte i längden som argument för att inte ompröva förkortningens giltighet.
Att lägga till fler och fler bokstäver känns inte helt optimalt. Det borde gå att hitta på ett helt annat ord som inte är en förkortning. Men vilket? Det får tiden utvisa. Helt klart är att behovet finns. Och språk är inte statiska, hur mycket språkpoliser än vill tro det.