Är det bara jag som hittar en melodi i titeln till Gunnar Ardelius debut? Hela dagen har jag gått runt och nynnat som om det vore en popsång jag fått på hjärnan.
En annorlunda ungdomsbok. 120 sidor, men sällan särskilt mycket text på sidorna. Ingen intrig, bara spridda scener ur ett förhållande. Två blir ihop. Två älskar varandra över allt annat. Kärleksschlagern börjar skorra. Två gör slut. Det är sött på ett icke-sliskigt sätt. Det är sorgset, mot slutet. Fint är ett ord som jag försöker undvika, men här är mest av allt just: fint.
Helt enkelt: Hjärtevärmande. Pluspoäng utdelas för fnitterväckande, nyskapande metaforer.
”Kom hit jag måste kontrollera en sak.” Hon sträcker ut armarna mot honom. ”Jag ska räkna alla dina leverfläckar och skriva upp resultatet i min blåa bok. Jag räknar dem varje dag fortsättningsvis, det kan vi väl vara överens om?”
Lyssna på första raden i låten Waiting, sjungen av Alice Boman. Intressant.
Roligt med en kommentar på ett 9 år gammalt inlägg
Japp, Bomans rader är väldigt lika Ardelius titel, så en kan undra om Boman är influerad av den, eller om de har en gemensam influens, eller om det helt enkelt är en vanlig tanke för någon som är förälskad.
Jag fick 51 mail av din blogg igår. Samtliga var gamla inlägg från ungefär den här tiden. Oväntat, men det gav en del trevlig läsning
Haha, då förstår jag
Jag gjorde dem synliga igen, vilket de inte varit på ett tag, men jag trodde inte att det skulle gå ut en massa mejl om saken. Ursäkta för spammandet, men jag är glad om det gav trevlig läsning! Jag hade ganska roligt åt att läsa igenom dem…