Jag såg Ang Lees filmatisering av Sense and Sensibility och kände att detta vill jag läsa. När jag började läsa boken på engelska gav jag upp redan innan jag hunnit bläddra bortom förstasidan, så svensk översättning verkade klokt.
Två systrar som tillhör den lägre överklassen står i centrum. De har aldrig kommit i närheten av kroppsarbete, men är inte förmögna nog för att vara attraktiva på äktenskapsmarknaden. Trots detta förälskar de sig i förmögna män och det är upplagt för många missförstånd som sjävklart slutar lyckligt. Titeln härrör från det faktum att Ellinor styrs av sitt tänkande, den yngre Marianne lever ut sina känslor. Båda systrarna går till överdrift, de är varandras motpoler. Världen ses genom Ellinors ögon även om hon inte för ordet.
Jag njuter av språket, av ironin och de humoristiskt tecknade karaktärerna, även om jag stör mig på det ständiga värderandet av människor utifrån bildningsnivå. Bara överklass och medelklass figurerar i boken, men det är tydligt att Austen bryr sig mer om intelligens än om pengar. De fåfänga, stolta och självupptagna blir blodigt slaktade av knivskarpa formuleringar.
Ännu ett Lilldjuret-citat: ”Man kan läsa den för dialogen och språket, för tidsskildringen, för kärlekshistorierna.” Själv läser jag Austen av alla dessa anledningar. Medan Sarah Waters framstår som oläsbart simpel är Austen sofistikerad. Här finns inte ens kyssar, men romanserna är betydligt mer fängslande än moderna kärleksskildringar.
Jag fick blodad tand och läste Övertalning – som var snäppet sämre men okej. Nu har jag påbörjat Pride and Prejudice, originalspråk denna gång. Jag har sett Ang Lees filmatisering en gång till och tittar för tillfället på BBCs rykande färska tv-serie. Emma verkar lockande tjock, ryggens bredd ger ett saftigt intryck. Det artar sig till att bli en Austen-vår.
Enligt mig så är Pride and Prejudice det bästa av Jane Austens verk… Fast jag dock bara läst P&P och Sense and Sensibilty, så jag kanske inte ska uttala mig riktigt ännu :)Enligt min åsikt så är i alla fall Pride and Prejudice bland de bästa klassikerna.
Vet du vad, boktoken, jag har letat som en galning efter din blogg den senaste veckan. Minns att jag läst den och tyckt att den var läsvärd, men kunde absolut inte hitta den. Så kul att du tittade in, nu slipper jag försöka googla mig fram!P&P och S&S är ju de mest kända Austen-böckerna, men har man inte läst alla en författares böcker är det kanske svårt att säga vilken som är bäst 🙂 Fortsätt läsa Austen så får du dina fördomar antingen överträffade eller bekräftade!
Jag har läst det mesta av kära Jane Austen och dyrkar henne. Hon har förgyllt många timmar i mitt liv. Visst är P&P den bästa, det tycker jag men Emma är en riktigt bra bok. Jag tycker om alla hennes böcker, hennes språk är så underbart. Så läs allt av henne.Jag älskar såklart även BBC gjord på P&P, såg den när den kom för sisådär tretton år sedan och var helt fast och sedan dess har det blivit många omtitningar av den.
Härligt att du är så förtjust i Jane Austen, Lena! Det gör mig glad att höra att du gillar Emma eftersom jag snart ska läsa den. Hennes språk är verkligen något helt annat än i många motsvarande böcker från vår tid. Jag har inte sett BBCs tv-serie gjord på P&P men det ska jag göra. Jag har sett filmen med Keira Knightly men den var väldigt simpel.
Roligt att höra att någon tycker det!Måste bara säga att BBC’s P&P är så mycket bättre än filmen!
Jo, alla säger det, och jag tror er 🙂
Jag måste ändå säga att jag tyckte om filmen P&P, den tyckte jag var vacker och fick mig ändå att känna samma sak som när jag läste boken. Dom gjorde filmen riktigt bra på den korta tid dom hade.Serien från BBC är ju så mycket längre så den följer ju boken till punkt och pricka, såklart att den är ännu bättre. Deras casting är ju fantastisk. Den serien tröttnar jag aldrig på.
Filmen var inte dålig men den lämnade inga bestående intryck, ingen vilja alls att läsa Austen, och det ser jag som ett stort minus hos en film baserad på en bok. Kul att du gillar filmen, Lena!
Jane Austens romaner er en sann glede å holde mellom hendene. BBC serien av P&P er helt fantastisk. Man blir tatt med inn i tiden, for ikke å snakke om Pemberley. Mr.Darcy sitt gods. – Ja til Austenvår 🙂 Astrid
JajaJA, jag SKA se BBCs P&P ;-)Har just läst min tredje Austen – Mansfield park – och är fullt upptagen med P&P. Synd att det inte finns så mycket kvar sedan 🙁
Läste S&S för ett tag sedan, på svenska och jag höll på att somna för jag fann den väldigt seg. Har svårt att förstå varför Marianne slutligen gifter sig med Brandon, samt vad Margret eller vad hon nu hete har för funktion i berättelsen. Min kompis sa att Austen förmodligen är bäst på original så nu läser jag P&P på original och finner det mycket bättre. Fast Fanny Dashwood är klockren, övertalnings scenen tillsammans med maken John (tror jag att han hete) är bra.(en annan sak jag alltid undrat över är varför bokmalar ofta tycks vara älskare av te…)
Tack för dina tankar! Visst är den lite seg men jag tyckte att den tog sig i senare delen. Själv köper jag helt att Marianne gifter sig med Brandon, det är så självklart på något sätt. Men du har rätt om Margaret, alla filmatiseringar ger henne större utrymme. Bokmalar och te – det KAN vara en slump, men jag tror att det har att göra med stämningen. Läsandet känns helt enkelt lite mer fullkomligt med en kopp varmt te. Eller om det är tedrickandet som känns mer fullkomligt ackompanjerat av en bok… sen är det väl så att de flesta bokmalar inte är mer te-entusiastiska än tedrickare i allmänhet.
Jag älskar att läsa böcker, men jag har aldrig druckit té till, man kanske ska börja med det? 😉