…ägnar jag mig åt pluggning, tedrickning och läsning. Som vanligt. Men vad kan passa bättre på självaste Världsbokdagen än att med ett lyckligt leende läsa Baudelaire och med en salig suck lägga ifrån sig pocketen när den sista dikten sorgligt nog är läst? Det ondas blommor kommer jag att återvända till gång på gång tills 99 % av raderna är understruckna med rött bläck. Det finns inte en enda dålig dikt i hela boken, trots att den innehåller mer än hundra dikter. Inte ens i de dikter som täcker flera sidor finns svaga verser.
Jag tror inte att kvaliteten beror enbart på Baudelaire i egen hög person – även översättaren Ingvar Björkesson måste ha åstadkommit ett mästerverk, för när jag läser engelska översättningar som knappt lyckas rimma förundras jag än mer över att jag hittar cirka 3 nödrim i hela boken. Han är i gott sällskap dessutom, för såväl Gunnar Ekelöf som Hjalmar Gullberg, Dan Andersson och åtskilliga andra har tolkat Baudelaire.
Allting stämmer. 10 poäng av tio, 100 poäng av hundra. Ingen besvikelse, bara sötma och extas. Jag har sällan stött på så fulländade upplevelser och nästan enbart inom poesin: Tuija Nieminen Kristoferssons dikt i D:ets mage, Tranströmers Den halvfärdiga himlen, Sonja Åkessons Hästens öga, Marie Lundquists Astrakanerna, Bei Daos Färdskrivaren. Men det är länge sedan nu och därför är jag än mer överväldigad över att få en ny favorit att sälla till de gamla utslitna. Snart kommer pocketen att vara sönderläst. Köp! Själv ska jag surfa runt en stund på Fleurs’ Du Mal och förbanna mig själv för att jag inte kan franska.
À la pâle clarté des lampes languissantes,
Sur de profonds coussins tout imprégnés d’odeur
Hippolyte rêvait aux caresses puissantes
Qui levaient le rideau de sa jeune candeur.
Ingvar Björkeson är en helt otrolig översättare… Jag menar, karln har ju tagit sig an enorma klassiker som bl.a. Odysséen, Iliaden, Den gudomliga komedin och De ondas blommor – samtliga på olika språk. Imponerande!
Ja, då måste han sannerligen vara ett geni! Tack för påpekandet, snabb titt i bokhyllan visade att jag redan har Odysséen i hans översättning. Har aldrig varit sådär värst vidare sugen på att läsa Homeros men nu kliar det i fingrarna…
Blir man så litterär´av te?Behövs kanske skolning,förfining och eleganta fasoner?Denna dag som i dag är´är snart till ända-alla har lagt sig och släckta äro de tusentals ljusen.Känner mej lite frusen och te´skulle kanske tina även min själ?Ha det´som vi säger här!MVH Gladiatan
Te tinar fint, får det ömma att töa. Te är förfinat som vinkännande och elegant som en elefant som lyckas dansa balett i porslinsbutiken utan att ens nudda någonting.