En bok (publicerad 1974) som sägs vara en föregångare inom svensk serieroman, och jag kan förstå varför. I textmässigt nedskalade, grafiskt enkla berättande bilder möter vi Nilsson, en nattvakt i ett köpcentrum. Han går runt i källarutrymmena varje natt, fastän det aldrig har dykt upp några tjuvar. Han berättar lite om sin barndom, om sitt liv. Det lyser igenom en stark socialistisk ådra men främst är det avskalat, tillbakalutat, stillsamt sorgset – och mycket enkelt. En serieroman väl värd att återupptäckas.
Betyg: 7/10