Har återvänt till “Aniara” flera år efter att jag inte, alltför impad, läste detta rymdepos för första gången. Nu angår det mig mycket mer. Det behövde nog växa inpå mig. Och Knut Larssons mästerliga serietolkning gjorde nog sitt till. “Aniara” rekommenderas både som dikt och serie. Och Helen Sjöbergs insatser i en av flera operatolkningar! /Tekoppen
Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.
*
Vår själ förnöts av drömmar, ständigt gnider
vi dröm mot dröm av brist på verklighet,
och varje ny förkonstling blir en stege
mot nästa drömbesatta lufttomhet.
*
Försök till räddning genom tankeflykt
och överglidningar från dröm till dröm
blev ofta vår metod.
Med ena benet dränkt i känslosvall
det andra med sitt stöd i känslodöd
vi ofta stod.
Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltet runt men glömde fara –
ty jag satt fånge här i Aniara.