Romanprojektet jag jobbar med växer fram väldigt långsamt. Just nu famlar jag med att få fart på andra delen, efter att ha blivit i princip klar med den första – men jag ger det inte alls nog med tid och blir bitvis galen både på texten och mig själv.
Just därför är jag glad över att ett utdrag ur bokens inledande del har publicerats i senaste numret av Tidskrift för genusvetenskap. Det faktum att åtminstone några sidor går att läsa ute i världen gör hela projektet lite mer verkligt.
Jag är också glad över att jag går en skrivkurs på distans och deltid, med deadlines och handledningssamtal och massvis med bra kommentarer och input. Jag har haft skrivkursuppehåll ett tag, men planen är att fortsätta med skrivkurser nästa år, för att skapa ramar och sammanhang.
Vem vet – kanske blir den här romanen till och med klar en vacker dag…
Jenny Damberg, journalist och författare till – bland annat – den fantastiskt intressanta ”Nu äter vi! De moderna favoriträtternas okända historia” (2014) har just kommit med en ny bok: ”Fett. En historia om smak, skräck och starka begär”. Jag träffade henne för att äta fett och det blev en härligt nördig intervju, som går att läsa här.
Kiese Laymon – Tung En fruktansvärt läsvärd självbiografi om uppväxt, rasism, författarskap, ätstörningar och destruktivitet – tyvärr alldeles omöjlig att göra rättvisa i en recension på tretusen tecken.
Jag är berättaren är ett treårigt projekt, finansierat av Allmänna arvsfonden, där hbtq-personer som bor i gruppbostad eller jobbar på daglig verksamhet får skriva ner sina berättelser.
Projektet kommer att leda till tre lättlästa böcker, fritt tillgängliga både som tryckta böcker, eböcker och talböcker. Förra året kom den första, ”Min verklighet”, och alldeles nyss den andra ”Min stolthet”. Båda är väldigt läsvärda och rymmer berättelser om att vara hbtq-funkis som inte funnits i bokform förut.
Jag har besökt författarna för att prata om hbtq-böcker och är väldigt glad över att deras berättelser finns – dessutom fritt tillgängliga. Hjälp gärna till att sprida dem till alla därute som behöver läsa dem – antingen som spegling av egna erfarenheter eller som fönster in i andra sorters liv än det egna.
Jag upptäckte den danska författarinnan Tove Ditlevsen (1917-1976) när jag som sömnlös tolvåring sökte förströelse i mina föräldrars bokhylla. Där fanns flera av Ditlevsens böcker, utgivna i Trends pocketserie: ”Tove Ditlevsen om sig själv”, ”Tidigt på våren”, ”Gift”, ”Man har gjort ett barn illa”. Jag fängslades av hennes liv, men kanske framför allt av dikterna som glimtade till här och var i prosan.
Och Ditlevsen är en sådan författare som jag aldrig riktigt har kunnat släppa. Jag har skaffat fler och fler av hennes böcker, läst en del av dem, översatt hennes dikter på lediga stunder, känt mig lite besatt och förälskad och många gånger önskat att hon skulle få en svensk renässans.
Nu har det hänt! Ninni Holmqivst har nyöversatt ”Gift”, sista delen i Ditlevsens självbiografiska trilogi. Och till skillnad från många andra utgåvor av moderna klassiker så har Ditlevsen fått ett enormt genomslag, både på kultursidorna och i bloggosfären. Det är uppenbart att ”Gift” slår an något i samtiden, samtidigt som Ditlevsens språk och berättande charmar, rakt genom de nästan fyra decennier som gått sedan den skrevs.
Jag hoppas att många också hittar till Ditlevsens övriga författarskap – så gott som alla hennes romaner har tidigare översatts till svenska och de är ganska lätta att hitta på den antikvariska marknaden. Särskilt de första två delarna i den självbiografiska trilogin hoppas jag att många läser. De är egentligen nödvändiga för att verkligen förstå ”Gift” och finns samlade i volymen ”Tidigt på våren” (1974), i Vanja Lantz översättning.
Om min omläsning av ”Gift”, i Holmqvists svenska språkdräkt, går det att läsa i Svenska dagbladet. Och här är några få andra exempel ur den rika floden av rapportering:
Under en av sommarens varmaste dagar hade jag förmånen att få träffa Beate Grimsrud för ett samtal i Tantolunden, om Hornsgatan, existensen och en hel del däremellan. Läs intervjun här, men läs framför allt Grimsruds nya roman ”Jag föreslår att vi vaknar” – och läs hennes förra, ”Evighetsbarnen”, ifall du inte redan har gjort det.
20 juli deltar jag i panelsamtalet ”Queer erotisk litteratur”, anordnat av Queernördarna, på Etowns queera fest i Eskilstuna. Ser verkligen fram emot!
Vad finns det för erotisk HBTQ-litteratur? Hur vanligt vanligt/ovanligt är det? Hur är det att skriva sexskildringar som ligger utanför hetero/cis normen, vad finns det för fallgropar? Detta och mycket mer kommer att diskuteras under ett panelsamtal lett av QueerNördarna.
Felicia Mulinari – ”Det som inte kan utplånas” En komplex och väldigt läsvärd poesidebut. Läs recensionen här
Pernilla Berglund – ”Rätten” Poesi om natur och minnesdjup, ett brott som har begåtts och som kanske inte går att sona. Läs recensionen här
Daniel Yousefi – ”Den åttonde kontinenten” En dokumentär skildring, på en blandning av poesi och prosa, av tillvaron som volontär i flyktingläger. Välskrivet och starkt! Läs recensionen här
Maria Seisenbacher, ”Sitta lugnt med ordentliga skor” Koncentrerade poesi om en dement mor – i en diktsamling som jag tokälskade. Läs recensionen här
