Det romantiska och normkreativa förlaget Queerlequin har en kickstarter-kampanj. Stötta med 300 kronor och få 6 fina böcker!
Här kan du läsa en intervju om Queerlequin hos Bokhora. Till exempel framgår det att de söker manus. Kanske något för just dig?
Fick en läsplatta i julklapp och har redan hunnit läsa två (korta) böcker på den. Det är en Letto från Adlibris, men jag tänker inte köpa några eböcker utan ladda över låneböcker samt en massa inte längre upphovsrättsskyddade verk från Litteraturbanken.
Letton är lite speciell men funkar bättre att läsa eböcker på än min iPhone, som har fått tjäna detta ändamål hittills. Stör mig dock redan något enormt på att den inte kommer med någon form av ställ, utan fodralet är rent skydd, så den kan bara ligga ner. Men det ska nog gå att hitta på nåt…
Har du Letto? Hur trivs nu ihop?
”Jag är Jazz” har skrivits av Jessica Herthel i samarbete med Jazz Jennings och är illustrerad av Shelagh McNicholas. På svenska ger Vombat förlag ut denna bilderbok, vars illustrationer är ganska trista men budskapet är bra: det finns de som är transsexuella och det är ingen jättegrej, det går att få respekt och ett helt vardagligt liv.
Jazz har helt klar karisma och en historia att berätta. Sedan kanske inte precis alla känner igen sig, bland annat läggs väldigt stor vikt vid könsroller – men å andra sidan, någon känner säkert igen sig och varje barn som får en så här pedagogisk och enkel introduktion till trans* har helt klart lärt sig något av läsupplevelsen!
”Pyret och pingvinpapporna” av Sara Berg, Karin Frimodig och Johanna Aripiainen (Vombat förlag) är snyggt illustrerad, enkelt och ledigt rimmad, vardaglig och fin – utan att någonsin bli FÖR fin. Vi får följa Pyret och Pyrets två pappor under en födelsedag.
Äntligen fyller lilla Pyret år.
Papporna smyger så tyst det går.
Frukost på sängen och prassel-paket,
är ju det bästa som Pyret vet.
”Värsta prutten, Lolly!” av Åsa Karsin och Frida Arvidsson (Olika förlag) är ganska annorlunda illustrerad, mycket färgglatt och fartfyllt. En berättelse att bli glad av. Om Lolly som lärt sig prutta med armhålan. Hennes pappor tycker det är kul, men kanske inte just på bussen… och när hon ska följa med sin mamma på en fest är det ju inte alls lämpligt. Eller?
Jag har inte läst ”Konrads klänning”, men ”Konrad lussar” av Åsa Mendel-Hartvig och Caroline Röstlund blev bra nu i juletider. Här handlar det om olika genusuttryck som inte dramatiseras alls utan Konrad och hans syster leker glatt med klänningar, glitter och annat. En enkel bok som nog fyller sitt syfte helt perfekt.
Och alla dessa tre är kanske inte några odödliga klassiker för vuxna att gråta över, men de gör sitt jobb och det med bravur. De är glada, roliga och fina – men aldrig söta, gulliga eller sockriga. De har både bild och text på rätt ställe. Och de är härligt befriande läsning!
Förra julen flyttade Ibid in. Nu, efter ett helt år tillsammans med oss och två andra katter, vilar han ut och knarkar kattmynta. Han gillade sin julklapp (tygfisk på långt snöre).
Själv köpte jag en egenklapp: ”Allt jag inte minns”, årets omtalade Khemiri. Och jag har fått presentkort på nätbokhandel. Lär få användning för det snart…
God helg!
(Titeln på detta inlägg är rubriken för dagens lucka i LitteraturMagazinets julkalender på Instagram.)
Eftersom jag älskar denna genre fanns det flera värdiga kandidater, men valet föll på Henrik Bromanders ”Smålands mörker”. Litteratur kan få oss att uppleva och förstå något vi annars inte skulle ha lyckats sätta oss in i. Denna episkt tjocka roman låter oss följa Erik, en ung man med fascistisk ideologi. Läsning du aldrig glömmer.
(Stillbilder ur dokumentären ”Marguerite Duras århundrade” av Pierre Assouline. (I och för sig tror jag inte att Duras någonsin slutade förakta, hon har ett ganska levande, dynamisk förakt även i sina sena böcker. Men är det något en inte ska kräva av Duras så är det nog konsekvens!))
