Läsning i skuggan av livet

Jag är i Bryssel. Skulle ha åkt hem igår, men så blev det inte, på grund av terrordåden. Tack och lov hade jag bokat en flight vid femtiden på kvällen och inte vid åttatiden på morgonen. Nu försöker jag fördriva tiden tills jag vet något om hur, och när, jag kan komma hem. Allt är än så länge väldigt oklart.

Större delen av gårdagen kändes det osmart att gå ut, så jag följde nyhetssändningarna non-stop. Men på kvällen fick jag ro att läsa ut två böcker som jag redan var mitt uppe i. ”En underjordisk dagbok” av Dostojevskij (samma som i tidigare översättningar kallas ”Anteckningar från källarhålet”) och ”Konst: Essäer om extas och skamlöshet” av Jeanette Winterson.

Dostojevskijs korta och ganska tidiga bok om en elak och vidrig man var riktigt bra och intressant på många sätt och vis. Jag har tidigare inte läst mer än ”Brott och straff” och det var länge sedan, men nu kom jag på vad jag tyckte om med Raskolnikov: rösten som är så personlig och stark och verkligen sveper med sig berättelsen utanför alla ramar. Så är det här också. Huvudpersonen känns levande i allt sitt hat och självhat.

Wintersons konstessäer var tyvärr ganska uppblåsta och självförhärligande i tonen på ett sätt som inte gav mig samma glädje som hennes prosa. Sättet att såga allt realistiskt skrivande och alla ”vanliga romaner”. Hylla Konstnären som någon som har en Vision och direkt kunna säga vad som är (och inte är) KONST. Inte se något värde i något som inte är KONST. Samtidigt beklaga sin icke-litterära uppväxt och se ner på alla som inte kan sin litteraturhistoria utantill.

Men det fanns en del bra citat:

”Konsten kräver långa tidssträckor. I likhet med katter har böcker ingen armbandsklocka.”

”Vem som helst kan dra ner på kraften – det är inte så man skapar en mjukt rundad ton. En mjukt rundad ton som fungerar på oss är en stark ton som konstnären utsatt för väder och vind.”

”[…] författares verk är inte en kartläggning av deras kön, sexualitet, mentala och fysiska hälsa. Vi tänker ju inte värva dem till flottan – vi försöker bara bekanta oss med deras verk.”

Snart bär det av

Nästa vecka åker jag till Bryssel för att sitta i ett arkiv i en vecka. Sortera och digitalisera. Nu har jag börjat förbereda packningen och insåg att mitt favoritpackproblem helt uteblir: vilka böcker jag ska välja. För nu har jag en läsplatta med 150 böcker på. Väger nästan ingenting.

Både snopet och skönt!

Slalomliv

Det brukar kallas slalomläsning att inte läsa en bok i taget, utan växla. Där är jag en riktigt mästerlig skidåkare. Jag har alltid 10-30 böcker på gång parallellt. En i köket, några i sovrummet, någon i ryggsäcken, några i läshörnan i vardagsrummet, och så vidare.

Men jag är också en slalomskrivare. Lyckas aldrig fokusera på enbart ett projekt, utan jobbar lite med något, lägger det åt sidan, jobbar lite med något annat.

Jag är nog helt enkelt en slalomlevare. Jag fokuserar hellre på tio saker än på en enda. Jag fokuserar nästan sämre om jag ska fokusera på bara en enda sak.

Så jag jobbar, skriver, pluggar, läser och har alltid massor av järn i elden/hjärnan. Det kan bli lite mycket ibland – men jag får nog acceptera att det är så jag fungerar.

Är du en slalomläsare, -skrivare och/eller -levare?

Undrar Tekoppen

(Det här spelet är förresten riktig 90-tals-nostalgitripp!)

Än har blommorna inte vissnat

IMG_6981.JPG

Blommorna jag fick på releasefesten har fortfarande inte vissnat utan är lika fina som i tisdags. Jag har ännu inte landat helt, tror jag, men börjar väl så smått förstå att boken verkligen finns, att folk kan läsa den, att vissa redan har läst den. Det är en ganska absurd känsla, lite overklig i kanterna.

Har jobbat på mitt gamla vanliga hederliga jobb fem dagar i sträck och det har varit oerhört skönt att få syssla med något helt annat än boken. Men framöver går jag ner i tid för att få tid med eventuella författarbesök och liknande. Några intervjuer och så har det redan blivit. Och recensioner!

Länkar till alltihop någon annan gång. Till dess:

Lev väl! /Tekoppen

God helg!

Förra julen flyttade Ibid in. Nu, efter ett helt år tillsammans med oss och två andra katter, vilar han ut och knarkar kattmynta. Han gillade sin julklapp (tygfisk på långt snöre).

Själv köpte jag en egenklapp: ”Allt jag inte minns”, årets omtalade Khemiri. Och jag har fått presentkort på nätbokhandel. Lär få användning för det snart…

God helg!