Ibid flyttade hit till oss förra julen. Han har gjort stora framsteg under året, men är fortfarande en speciell katt. Å ena sidan oändligt uppmärksamhetstörstande, ett svart hål av kärlekshunger och stimulanssökande, å andra sidan ogärna fasthållen. Han sitter gärna på en stol vid bordet och spinner högt medan vi äter eller pratar. Men nu sitter han allt oftare i knät och kan till och med finna sig i att kramas eller lyftas. Och det går att kela med honom utan slut emellanåt. Men att försöka säga åt honom eller sjasa ut honom kan få honom att snudd på attackera. Så då gäller det att locka ut honom istället. Så länge vi låter glada så är det okej…
Nu har han alltså börjat hålla till i brevkorgen på mitt skrivbord. Lagom nära, lagom långt ifrån!
Jag har jobbat alla dagar som inte varit röda under jul och mellandagar, men de röda har å andra sidan varit ganska många. Nästa år ska jag jobba mindre och vara hemma mer. Nu njuter jag av det sista som det här året har att ge. Läser, lyssnar på musik och äter god vegansk mat (försöker återgå till den rätta matläran).
Gott nytt 2016! Förhoppningsvis ett mera mänskligt, mindre hatiskt och politiskt katastrofalt år än detta som varit.