Det här är en sådan bok som jag med brinnande ögon kommer att försöka övertala min omgivning att läsa. Det är en saga, men den passar sig minst lika bra för vuxna som för barn. Jag njuter av det repetativa språket som är perfekt nästan jämt. Det är så vackert, så ömsint, så sorgset och modigt och stort. Jag gråter för att sårbarhet och litenhet skildras så naket och lyhört. Jag bestämmer mig för att läsa Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter, Spelar min lind sjunger min näktergal, Allra käraste Syster.
Vad kan jag säga mer? Mio min Mio är en av de bästa böckerna jag läst i år.
L
Ä
S
Jag läste Mio min mio mycket när jag var liten, tyckte den var den bästa av Astrid Lindgrens böcker. Den gick även som pjäs på TV, mina föräldrar spelade in den och jag såg den hur många gånger som helst. Kan förstå att du verkligen tycker om den, har du läst den som barn?
Jag minns bara Mio min Mio väldigt vagt från barndomen men visst fanns den där. Men jag uppskattar den tveklöst mer som vuxen.
Åh, min omläsning av Mio min Mio i vuxen ålder var också fantastisk, jag var så tagen av dagoelementen. Annars är Ronja Rövardotter en storfavorit. tycker att den går att läsa som så många berättelser i en. Skulle läsa den i syfte att hitta övernaturliga väsen för en kurs förrförra hästen, men istället fann jag mig absorberad av relationerna.
… och ”dagoelementen” är förstås kod för ”sagoelementen”. I en perfekt värld stavningskontrollerar firefox även på svenska, för att göra livet lättare för undertecknad som sällan orkar korrläsa saker som inte ska gå i tryck.
Du gör mig verkligen sugen på att läsa Ronja Rövardotter! Allitererande titlar ger plugpoäng i Tekoppens värld. Ps. Jag undrade om dagolandet var en felstavning eller bara något som Sverigesvenskar inte har i sitt ordförråd. Tack för förtydligandet 🙂