Marie Hermansson har sin egen magi, som en svensk Kate Atkinson. Hennes gräns mellan verklighet och dröm är ständigt flytande. En fjäril kan ha lagt ägg i ditt lår. En liten man kan bo under trappan och göra kaos av ditt ordnade liv. Även i de mer realistiska berättelserna – som den senaste romanen Svampkungens son väl kan sägas tillhöra – sker underliga saker.
Gunnar bor i skogen med pappa Holger, som intresserar sig mer för svamp än för sin son. Till Holgers svampkurser dras kvinnor som verkar vara förtrollade av honom. När Gunnar blir förälskad i en av dessa kvinnliga kursdeltagare, som hans pappa dessutom har den dåliga smaken att gifta sig med, börjar det hända saker i deras stillsamma liv. Gunnar upptäcker att svamp rimmar både på vamp och på kramp. (Dåligt skämt, men jag kunde inte låta bli.)
Mer tänker jag inte säga – läs boken istället. Den är nämligen en välsmakande munsbit som tar mindre än två timmar att sluka och är underhållande så gott som hela tiden. Visst blir slutet ibland alltför tillrättalagt när trådarna ska tvinnas samman, men jag köper lösningarna. Detta hade kunnat bli mer, men duger gott.
Vill du läsa om surrealistisk svamp i en populärkulturell bok med skicklig språkanvändning? Läs Svampkungens son.
Jag läste hennes bok ”Mannen under trappan” och blev helt såld, hennes böcker pendlar så vackert och naturligt mellan det overkliga och det verkliga, så gränsen suddas ut för en som läsare. Blir verkligen sugen på att läsa ”Svampkungens son”, försökte ställa mig i kö på biblan, men det var så många som stod före, så det är väl bara att gå in adlibris och köpa. Jag hoppas verkligen att den är lika bra som ”Mannen under trappan”
Jag har inte läst Mannen under trappan, bara Musselstranden, Värddjuret och Ett oskrivet blad. Jag är ganska sugen nu på att läsa Mannen under trappan, särskilt som många verkar tycka att den är bättre än Svampkungens son. Jag tycker absolut att du ska läsa Svampkungens son om du gillar Marie Hermansson! Vare sig den är bättre eller sämre än Mannen under trappan så är det bra nog. Bra nog är förresten ett begrepp som används alldeles för lite, tycker jag 🙂