Jag har inte läst Ian McEwan förut, men har tänkt göra det och köpt en del på second hand. Nu skaffade jag provperiod på Storytel och skulle hitta böcker att testa. “Domaren” (The Children Act) dök upp, så jag började lyssna. Handlingen var spännande och språket flöt oftast på bra, åtminstone i översättning och uppläsning – textoriginalet kan jag inte uttala mig om.
Intrigen: en överrättsdomare i Storbritannien som har en kris i sitt äktenskap får dessutom ett knivigt fall på sitt bord. En nästan myndig pojke vägrar blodtransfusioner, för att han är uppväxt i Jehovas Vittnen. Sjukhuset vill rädda hans liv, vilket inte är möjligt utan att ge honom blod. När kan en människa egentligen förstå sin situation? Vem ska bedöma och bestämma över liv och död?
Domaren Fiona gör det ödesdigra misstaget att träffa den unge Adam Henry, innan hon avgör hans öde. Svallvågorna efter det mötet färgar resten av handlingen. En tankeväckande bok som kanske inte välter världen över ända för mig som läsare, men är bra och tämligen djup underhållning. Dessutom fick den mig att läsa på om Storbritanniens rättssystem, vilket var väldigt lärorikt.
