Om vi hade märkt att du var sjuk,
att du skulle dö en dag,
skulle vi slängt oss
och tagit för oss av varandra.
Men det är väl allt vi vet?
Vi lämnar det här en dag.
Så vad är det då
som gör det så svårt?
(Emil Jensen – Naken ner på knä)
Den här hemsidan använder bara nödvändiga cookies, som behövs för att säkerställa dess funktionalitet. I praktiken finns därför inga cookies att välja bort, vilket du kan kontrollera genom att fälla ut de olika kategorierna nedan.
Necessary cookies are required to enable the basic features of this site, such as providing secure log-in or adjusting your consent preferences. These cookies do not store any personally identifiable data.
Functional cookies help perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collecting feedback, and other third-party features.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics such as the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Advertisement cookies are used to provide visitors with customized advertisements based on the pages you visited previously and to analyze the effectiveness of the ad campaigns.
Om vi hade märkt att du var sjuk,
att du skulle dö en dag,
skulle vi slängt oss
och tagit för oss av varandra.
Men det är väl allt vi vet?
Vi lämnar det här en dag.
Så vad är det då
som gör det så svårt?
(Emil Jensen – Naken ner på knä)
Blir trött! En artikel i DN handlar om att det eventuellt är möjligt att i framtiden rekonstruera en penis med vävnad som tas från patientens kön och sedan odlas. Artiklar avslutas med meningen ”Eftersom man använder celler från patientens egen penis kommer tekniken inte lämpa sig för kvinnor som vill genomgå medicinsk könskorrigering.”
Jag mejlade till DN och bad dem skriva till exempel ”transsexuella män födda som kvinnor” istället för ”kvinnor”, eftersom det uppenbarligen är det de menar. De menar sådana som mig och om vi var kvinnor skulle vi inte behöva ”genomgå medicinsk könskorrigering”.
Jag fick svaret ”Könstillhörighet är ett stort och känsligt ämne, och det är självklart oerhört viktigt för de personer som korrigerar kön att bli benämnd utifrån upplevd kön, inte det man fötts med. I just det här fallet handlar artikeln om en medicinsk behandling, och termerna kvinnor och män som används i artikeln syftar till det biologiska könet.”
Jag bad dem att åtminstone skriva ”biologiska kvinnor” (och även försökte resonera vidare kring att biologiskt kön inte är en rimligt ursäkt eftersom den i princip alltid kan användas hur ”oerhört viktigt” det än är att uttrycka sig annorlunda…)
Jag fick jag inget svar och ingen ändring har gjorts. Jag blir väldigt, väldigt trött. Det är så himla trist att det ska vara så här svårt att tala och skriva när det i själva verket är väldigt lätt. Det finns en logik som inte är så svår. Att inte lyckas fatta den handlar nog snarare om nonchalans.
Snart är den här för passé för att jag ska få vara så stolt över den längre. Men innan dess: lite poser med boken, som snart har tillbringat ett helt halvår i den här världen!
Det allra finaste är att veta att även om den inte läses av så himla många och sannolikt blir hyllvärmande referensex på många av de bibliotek som köper den, så har den i alla fall använts aktivt på flera håll och gett åtminstone några personer några boktips som de faktiskt har tagit till sig!