Jag hade skamligt nog inte alls läst Merethe Lindström, men nu har jag fallit pladask för novellsamlingen ”Arkitekt”. Det här är verkligen min kopp novellistik-te. Lagom långa så att historien verkligen utvecklas men aldrig stagnerar – och oerhört obehagliga, på ett sätt som kryper nära och tar sig in under skinnet. Svårt att glömma, lätt att drunkna i.
Nu tänker jag definitivt läsa ”Dagar i tystnadens historia”, ”Saknade” och nyss utkomna ”Ur vinterarkivet”.
Har du läst något av Merethe Lindström?