En av de bästa novellsamlingar jag läst
Jag hade skamligt nog inte alls läst Merethe Lindström, men nu har jag fallit pladask för novellsamlingen ”Arkitekt”. Det här är verkligen min kopp novellistik-te. Lagom långa så att historien verkligen utvecklas men aldrig stagnerar – och oerhört obehagliga, på ett sätt som kryper nära och tar sig in under skinnet. Svårt att glömma, lätt att drunkna i.
Nu tänker jag definitivt läsa ”Dagar i tystnadens historia”, ”Saknade” och nyss utkomna ”Ur vinterarkivet”.
Har du läst något av Merethe Lindström?
Än har blommorna inte vissnat
Blommorna jag fick på releasefesten har fortfarande inte vissnat utan är lika fina som i tisdags. Jag har ännu inte landat helt, tror jag, men börjar väl så smått förstå att boken verkligen finns, att folk kan läsa den, att vissa redan har läst den. Det är en ganska absurd känsla, lite overklig i kanterna.
Har jobbat på mitt gamla vanliga hederliga jobb fem dagar i sträck och det har varit oerhört skönt att få syssla med något helt annat än boken. Men framöver går jag ner i tid för att få tid med eventuella författarbesök och liknande. Några intervjuer och så har det redan blivit. Och recensioner!
Länkar till alltihop någon annan gång. Till dess:
Lev väl! /Tekoppen
Artikel i SvD
(Ett förbehåll dock: Ingressen, som jag inte själv skrivit, påstår att jag jobbat länge. I jämförelse med många andra har jag snarare jobbat väldigt kort tid med omsorg.)
Positivt tänkande
När ens bok har 1/5 i medelbetyg är det ju åtminstone en tröst att bara en person har röstat…
Release
Boken finns. Och att det ska vara release nästa vecka är jag också mycket väl medveten om. Men jag började ändå böla inombords när jag såg evenemangets hemsida.
Hälsar en blödig tekopp
Läsvärd analys av transtematik i svensk litteratur
Läs Maria Ramnehills artikel i SvD! För det är inte bara ett faktum att det finns oerhört få svenska transskildringar (vilket jag ofta tjatar om), utan också om att de få som finns har ett ganska trist och tveksamt innehåll i alltför många fall. Och den här sortens analyser kan sprida ljus över litterära mönster.
Obs dock att det finns fler svenska böcker med någon form av transtema än dem Ramnehill nämner här. Vårens utgivning innehåller glädjande nog Ramnehills bok ”Ett transfeministiskt manifest”. I mars. Skriv upp det.
Katt eller Instagram-maskin?
Lägg upp den här bilden på Insta:
Skriv texten ”Vadå ’är i vägen’?! Jag håller ju upp boken åt dig!”
Vänta 6 timmar.
Konstatera att du har fått 97 likes.
Börja fundera på om din katt egentligen är en katt, eller om du helt enkelt råkar vara hem åt den perfekta posören.
Gott nytt slut!
Ibid flyttade hit till oss förra julen. Han har gjort stora framsteg under året, men är fortfarande en speciell katt. Å ena sidan oändligt uppmärksamhetstörstande, ett svart hål av kärlekshunger och stimulanssökande, å andra sidan ogärna fasthållen. Han sitter gärna på en stol vid bordet och spinner högt medan vi äter eller pratar. Men nu sitter han allt oftare i knät och kan till och med finna sig i att kramas eller lyftas. Och det går att kela med honom utan slut emellanåt. Men att försöka säga åt honom eller sjasa ut honom kan få honom att snudd på attackera. Så då gäller det att locka ut honom istället. Så länge vi låter glada så är det okej…
Nu har han alltså börjat hålla till i brevkorgen på mitt skrivbord. Lagom nära, lagom långt ifrån!
Jag har jobbat alla dagar som inte varit röda under jul och mellandagar, men de röda har å andra sidan varit ganska många. Nästa år ska jag jobba mindre och vara hemma mer. Nu njuter jag av det sista som det här året har att ge. Läser, lyssnar på musik och äter god vegansk mat (försöker återgå till den rätta matläran).
Gott nytt 2016! Förhoppningsvis ett mera mänskligt, mindre hatiskt och politiskt katastrofalt år än detta som varit.
Min bok – nu finns den verkligen!
Nu är den verkligen inte abstrakt längre, utan väldigt konkret. Boken är här! Den är vacker och jag är stolt!