Jag har fortfarande inte läst “The Argonauts”, men på Shakespeare & Company köpte jag både den och en annan av Nelsons essäistiska verk, “Bluets”, som var så pass tunn att jag läste ut den under flygresan hem.
130. We cannot read the darkness. We cannot read it. It is a form of madness, albeit a common one, that we try.
“Bluets” utgår från färgen blå och består av 240 stycken numrerade fragment, skrivna under åren 2003-2006. Nelson beskriver hur hon under många år har varit helt besatt av färgen blå och även upplevt sig se den mycket starkare än andra färger, med en intensitet som nästan gör ont.
2. And so I fell in love with a color – in this case, the color blue – as if falling under a spell, a spell I fought to stay under and get out from under, in turns.
Självklart har färgen blå även kopplingar till sinnestillståndet blues, särskilt som författaren skriver i sorgen efter en havererad relation. Nelson använder gärna ordet “fucking” och betonar sexualitetens råa kraft, men också bottnarna i att bli lämnad, att älska, att begära.
I slutet av boken citeras några rader ur Emily Lou Harris “Red Dirt Girl” som jag alltid dröjt mig kvar vid när jag hört den låten:
One thing they don’t tell you ’bout the blues, when you got em,
you keep on falling cause there ain’t no bottom, there ain’t no end
Men självklart har hon också en hel del eget att säga om nedstämdhet:
73. Mostly I have felt myself becoming a servant of sadness. I am still looking for the beauty in that.
Nelsons hennes speciella skrivsätt – att sömlöst glida mellan olika aspekter, att strunta i kronologin, att stundvis låta stilen vara det viktigaste – fungerar ovanligt väl. Jämfört med Rebecca Solnits bok om färgen blå, “Gå vilse. En fälthandbok” så är det här något helt annat, över huvud taget inte jämförbart. Mer poetiskt, mer mediterande, mindre intellektuellt utforskande.
Jag vet inte om jag kommer att minnas särskilt mycket av “Bluets” framöver, mer än kanske en stämning, ett sinnestillstånd. Vilket i och för sig är precis vad boken i sig beskriver – och består av.
Modernista ger ut “Bluets” i oktober, översatt av Viola Bao och med titeln “Blått”. Att översätta titeln “Bluets” på något annat sätt vore svårt, eftersom den är en medveten felstavning av franskans ord för blåklint, “bleuets”.
