Nya Rocky Horror

Film och tv-serier Lämna en kommentar

namnlos

Jag är ett fan av kultmusikalen ”Rocky Horror Picture Show” och kunde förstås inte låta bli att se nya versionen, med Lawrence Cox som Frank Further. Självklart heter den ”Rocky Horror Picture Show – Lets do the Time Warp Again”.

Visuellt väldigt välgjort, märkbart mera budget än originalversionen (duh) och roliga referenser. Bra metagrepp med att filmen spelas upp på en biograf med publik. Men den fungerar förstås bara i relation till gamla Rocky. Och låtarna – det är min största besvikelse. De tar inte ut svängarna i låtarna. Sången är för lam.

Annars kan jag varmt rekommendera alla som gillat gamla Rocky att se nya. Och alla som inte sett gamla, att se den nu genast 🙂

https://www.youtube.com/watch?v=iZmMNUOk6bQ

https://www.youtube.com/watch?v=wzuVBxtbbl4

Coacherna

Film och tv-serier 2 kommentarer

Miniserien ”Coacherna” på SVT Play är nog det roligaste jag sett på länge. Med Lena Endre, Cecilia Frode och Vanna Rosenberg i huvudrollerna. Samtidskommentarer blandas med en intrikat intrig – och massor av humor. Genom en välgjord dramaturgi med tydlig progression mellan avsnitten, där karaktärerna utvecklas (eller snarare invecklas) och saker går åt fanders, blir komiken en extra krydda men tar aldrig över helt.

tmldb

I fjol i Marienbad

Film och tv-serier / Hyllning / Klassiker Lämna en kommentar

968full-last-year-at-marienbad-screenshot last-year-at-marienbad lastyearatmarienbad11 mar2

Originaltitel: L’Année dernière à Marienbad

Regissör: Alain Resnais

Manus: Alain Robbe-Grillet

Denna filmklassiker från 1961 är mycket bra – men mycket märklig. Den inleds med att samma text läses upp ett stort antal gånger samtidigt som vi ser olika scenerier från ett hotell. Sedan ser vi människor, som sitter mycket stilla. Länge. Och så börjar historien, lite i taget, tills den är igång och obönhörligt skrider vidare. En kvinna träffar på hotellet en man. Han påstår att de träffades för ett år sedan, men hon säger sig inte minnas detta. Han envisas, söker upp henne, berättar gång på gång mer och mer om samtal de haft. Hon kan inte sluta lyssna, dras in och till slut är det mycket oklart vad som har hänt och inte hänt, vad som är minne och fiktion.

Alain Resnais har också, bland annat, gjort ”Hiroshima mon amour” där Duras skrev manus och den här filmen har också en klar Duras-känsla.