Den här helgen har jag varit på ett drygt dygnslångt besök i Umeå, som just haft sitt Pride. Det märktes överallt med olika aktiviteter och utställningar – men materialiserades också i band som färglade ett annat ganska kalt stängsel.
Jag höll ett föredrag, fick en ros. Och åkte hem igen, till vardagen. Men det var fint att göra en avstickare åt ett helt annat håll.
Moa-Lina Olbers Croalls “I mitt namn – En bok om att vara trans” är obligatorisk i varje bibliotek, skola och lärarrastrum – samt på varje ungdomsmottagning och överallt annars där den kan nå unga eller vuxna. Helst borde Teskedsorden dela ut den.Boken baseras på många intervjuer med transpersoner i olika åldrar och situationer. Dessutom finns ordlista, flera faktaavsnitt ur olika vinklar, boktips, filmtips och snygga illustrationer av Hanna Gustavsson.Väldigt härligt skriven – helt korrekt utan att det verkar en gnutta ansträngt. Bara självklart. Många korta texter genomsyrade av en enkel, klar stil utan något krångel i sikte.Trodde typ aldrig att den här dagen skulle komma, alltså en matig transfaktabok som jag av hela mitt hjärta kan rekommendera till alla och envar 🙂
Jag blir bara mer och mer förtjust i essägenren ju fler essäer jag läser. Jhumpa Lahiri skriver i “Med andra ord” kort, klart och kraftfullt om språk, exil och identitet, utifrån att hon som etablerad amerikansk författare blir besatt av italienskan – och börjar om med sitt skrivande på ett språk hon nyss lärt sig.
Jag har länge känt till Agnes von Krusenstjernas svit om Fröknarna von Pahlen, men nu när jag äntligen tar itu med att läsa den är jag chockad över hur explicit sexuellt det är – både incestuösa känslor och relationer mellan kvinnor, redan i del två – och hur mycket medicinhistoria som gömmer sig i berättelsen.
Bim Eriksson, “Det kändes lugnt när mina känslor dog”. Snyggt (men läskigt) tecknat om känslor, genus och berättande!
Svetlana Carstean och Athena Farrokhzads “Trado” innehåller tre häften, skrivna och översatta av två poeter i tätt samarbete. Spännande och välskrivet om livets och översättningens villkor.
“För Kvalia” av Hanna Riisager – skickligt skriven poesi som håller sig precis på gränsen till det alltför välgjorda.
Belize: Prophet birds, Roy. Piles of trash, but lapidary like rubies and obsidian, and diamond-colored cowspit streamers in the wind. And voting booths. And everyone in Balenciaga gowns with red corsages, and big dance palaces full of music and lights and racial impurity and gender confusion. And all the deities are creole, mulatto, brown as the mouths of rivers. Race, taste and history finally overcome. And you ain’t there.
Roy Cohn: And Heaven?
Belize: That was Heaven, Roy.
Ur kultpjäsen (och filmen!) “Angels in America: A Gay Fantasi on National Themes”, som bland annat innehåller ett fiktivt porträtt av den inte lika fiktiva advokaten Roy Cohn.
Jag gillar att åka tåg och som tur är får jag tillfälle att göra det en hel del de kommande månaderna!
7 september talar jag om HBTQ-litteratur på Värmland Pride i Karlstad.
13 september talar jag om min omsorgsbok på Karlskoga bibliotek.
2 oktober blir det antagligen en tur till Umeå Pride och lite prat där också.
13 oktober ska jag vara moderator för ett författarbesök med Lina Axelsson Kihlblom på Tullinge bibliotek (så då behöver jag inte åka längre än jag åker varje dag).
8 november talar jag om min omsorgsbok i Partille.
29-30 november när jag är ganska nybliven tjugoåttaåring ska jag föreläsa på internutbildningar i Arvika och Forshaga.
Mycket Värmland! Inte mig emot. Ser fram emot tågresorna och att möta människor som har läst eller vill läsa det jag skriver.
På Pride i förra veckan deltog jag som moderator i ett seminarium om HBTQ i ungdomslitteraturen. Stjärnorna på scen var Anna Ahlund och Sara Lövestam.
Anna Ahlund debuterade i juni med Du, bara. En bok för unga och unga vuxna om sextonårige John som blir kär i artonårige Frank, samtidigt som Johns storasyster Caroline har blicken på samma kille… Det här är en bok där frågan om kön, sexualitet, läggning helt enkelt aldrig väcks. Ingen funderar på det faktum att John och Frank är två killar. Inte de själva, inte omgivningen. Deras kärlek är helt självklar, pirrig och läskig. Sexscenerna är väldigt saftiga – jag har nog aldrig sett en ungdomsboksförfattare (och knappt en vuxenboksförfattare heller) som tar det på samma allvar. Ahlund berättade att hon haft en motbild: böcker där det står något i stil med “sedan hånglade vi hela eftermiddagen”. Det är helt enkelt oerhört dålig gestaltning.
Snyggt omslag designat av Sepidar Hosseini
Sara Lövestam har, efter debuten med Udda för sju år sedan, skrivit så många bra böcker att det är svårt att inte häpna (och bli oerhört avundsjuk). Förra året kom ungdomsboken Som eld, om romanen mellan Lollo och Anna. I september kommer Skarven, en kapitelbok för ålder 9-12 (alltså Hcg enligt SAB-systemet) om tre barn på gränsen till tonåren som löser ett brott. En av dem är Johanna, som kallas för Johan men som nu har bestämt sig för att berätta vad hon egentligen heter. Ett genomgående tema i Lövestams författarskap är nämligen, som hon konstaterade under seminariet, transpersoner som löser brott. Tidigare exempel är Liv i I havet finns så många stora fiskar och förstås den papperslöse detektiven Kouplan i Sanning med modifikation och Önska kostar ingenting.
Observera färgmatchingen mellan omslagen…!
Och här är vi i full aktion, fångade av Piratförlagets instagram-konto:
Här har Anna Ahlund bloggat om seminariet och här har Suzann Larsdotter, sexolog, gjort detsamma (med fokus på Lövestams författarskap, men hon har utlovat ett till inlägg om Du, bara)
/Homolobbyn
Abdellah Taïas “Ett land att dö i” som tyvärr var hans sämsta hittills. Enligt mig, i alla fall. Vad tycker du?
“Varför finns jag?”
Text: Karin Salmson
Bild: Lina Sandquist
Ett barn ställer frågan i titeln: “Varför finns jag?” Mamman svarar: “För att jag ville ha dig!” Sedan börjar en dialog där barnet vill ha reda på hur det kom till och varje svar från mamman väcker en fantasifull fråga som illustreras i en tankebubbla. Handlar mammor barn i affären? Nej, barn måste göras. Av lera? Nej, av ett ägg. Ett stekt ägg? Och så vidare. En enkel och fiffig bok om de stora frågorna, med utrymme för lek. Fast slutet är lite klyschigt kanske…
3-6 år
“Mix kör”
Text: Malin Lilja
Bild: Matilda Salmén
Varför finns det så få böcker om bilar och andra häftiga fordon, med en tjej i huvudrollen? Här möter vi Mix som börjar med en bil men steg för steg byter mot något större, tills hon till slut är astronaut. Bra slutscen.
0-3 år
“Jakten”
Text och bild: Sanna Borell
Den här boken kom till efter att författaren haft ett samtal med sitt barn, som hävdade att mammor inte kan vara tjuvar – för mammor är goda och tjuvar är onda. På första sidan blir några frukter stulna och de som ägde frukterna jagar tjuven genom olika miljöer. Men tjuven kommer undan och på sista sidan kommer hon hem med frukterna till sina barn. En bok som kan väcka frågor och inbjuda till samtal om varför någon stjäl.
0-3 år
Tack till Olika förlag för friexemplar.
Pocketshop har börjat med rea, vilket rent psykologiskt fungerat väldigt bra. Idag hade Centralens största Pocketshop-butik rea på “Kim och skrutten” av Karin Frimodig och Sara Berg, som jag trist nog inte läst än. Den är väldigt välkommen bland andra bilderböcker i min bokhylla!
Denna bok handlar om hur det är att vänta på ett syskon.
Vilka förväntningar kan ett barn ha när mammorna väntar på en lite person som kallas för Skrutten?
“Kims mamma och hennes tjej Cicci säger att de har något spännande att berätta.
-Är det något jag ska få?
-Ja, säger mamma.
-Är det något man kan leka med?
-Ja, men inte än, säger Cicci.
-Kan man kasta den?
-Nej, det kan man nog inte, säger mamma.”
Kim är jätteglad för att hon ska få ett syskon. Men hur länge ska man behöva vänta på Skrutten egentligen?
Mickan är elva år och blir brutalt mobbad i skolan. Hon heter Mikael i allas ögon utom sina egna, men vågar inte slåss för sig själv när hon behandlas så illa av klasskompisarna. När familjen flyttar bestämmer hon sig för att börja om på nytt. Nu ska hon vara Mickan från dag ett. Ingen ska få veta att hon ansågs vara kille när hon föddes. För då skulle de ju inte kunna tycka om henne – eller…?
Det här med flytt är verkligen världens mest tacksamma ämne i en kapitelbok för mellanstadiet. Alla kan leva sig in i att börja om. Jag byte själv skola som tioåring och vet hur hela världen tycks bytas ut på ett både skrämmande och lockande sätt. Mickan är en härlig huvudperson och hennes omgivning är lagom ljust skildrad. Aldrig alldeles för tillrättalagd, men heller aldrig för mörk och tung att läsa om. Som helhet har boken sina detaljer på helt rätt ställe – den är helt enkelt korrekt, men aldrig tråkig. Tvärtom. Det här är rolig läsning. Både för mitt vuxna jag och min inre, fnittrande elvaåring.
Jag gillar att Mickan är så öppen inför allting, så som jag tänker mig att just elvaåringar kan vara. Hon har inte kommit i puberteten, så kroppen är inget problem – och kanske behöver den inte heller bli det senare? Malin Nilsson har tagit hjälp av Vanessa Lopéz för att få till porträttet av Mickan och det applåderar jag – fråga de som vet! Tonen i boken är ganska perfekt, enkel och rak men inte fördummande eller alltför förenklad.
Min inre redaktör gråter bitvis över textens utseende, men typografi är inte det viktigaste i sammanhanget. Det viktigaste är att en bok som inte funnits och som verkligen behövs nu går att läsa – och sätta i händerna på de som kan må bra av att läsa den. “Det är jag som är Mickan!” är definitivt något att tipsa om för alla lärare och bibliotekarier och andra människor med bok- och människohjärta därute 🙂
/Tekoppen
