Lou Reed och trans

Insåg igår att en av Lou Reeds sololåtar och en Velvet Underground-låt kretsar kring transpersoner. Jag menar ”Take a Walk on the Wild Side” och ”Candy Says”, där Candy även är med i den förra. Candy och Holly, den andra transpersonen i ”Take a Walk…” var personer i kretsen kring Andy Warhol, där ju även Lou Reed och de andra i Velvet Underground minst sagt befann sig.

”Holly came from Miami F.L.A.
Hitch-hiked her way across the U.S.A.
Plucked her eyebrows on the way
Shaved her legs and then he was a she
She said, hey babe, take a walk on the wild side,
Said, hey honey, take a walk on the wild side.

Candy came from out on the island,
In the backroom she was everybody’s darling,
But she never lost her head
Even when she was giving head
She sayes, hey baby, take a walk on the wild side
Said, hey babe, take a walk on the wild side”

Medan texten ovan är ganska explicit är det i ”Candy Says” snarare lätt att läsa in känslan av kroppsdysfori och att vilja något annat än det medfödda:

”Candy says I’ve come to hate my body
And all that it requires in this world
Candy says I’d like to know completely
What others so discretely talk about

I’m gonna watch the blue birds fly over my shoulder
I’m gonna watch them pass me by
Maybe when I’m older
What do you think I’d see
If I could walk away from me”

Obehagligt bra bok

Obehagligaste boken någonsin. Om Malte som far illa och som vuxna utnyttjar. Och så Iakttagaren, som ser och förstår, men inser att hon aldrig själv har vågat leva. En gång i tiden svek hon sin enda vän. Nu vill hon inte svika. En femtonårig hackare har också förstått vad som försiggår, men människor är svårare att förstå sig på än datorer…

Många nivåer vävs samman skickligt och spännande. En eloge till Sara Lövestams andra bok, från 2011. Tur att jag har 3 titlar kvar från hennes hand, de ska jag snart sluka!

Viktig bok

Vi har ”Sexualpolitiska nyckeltexter” på köksbordet, vilket innebär att såväl steriliseringslagen som 1700-talets porrpoesi finns nära till hands – liksom sexköp, aids, lesbisk front, oäkta barn och mycket annat. Sexualitet har alltid varit ett område där samhället synliggörs.

Väntrumsläsning

Satt ett par timmar idag i väntrummet på djursjukhuset. Andra vändan med katten Tom denna veckan. Inte kul för någon alls eftersom han måste sövas ner för att kunna undersökas. Nu verkar det i alla fall som att vi vet ungefär vad som är fel och ungefär hur det kan bli bättre. Skönt!

I väntrummet läste jag ”Udda” av Sara Lövestam. Helt fel lektyr! Jag fnittrade så mycket att sambon blev störd i sin läsning (av Terry Pratchetts ”Maskerade”). Som tur var kunde jag plocka fram en annan, lika bra men mindre fnitterframkallande bok:

Uppföljning till ”Röd dagbok”. Som jag har längtat efter att få läsa mer om Geryon, denne queere pojke med röda vingar. Och som jag saknat Carsons briljanta språk och hisnande fantasi!

I fjol i Marienbad

968full-last-year-at-marienbad-screenshot last-year-at-marienbad lastyearatmarienbad11 mar2

Originaltitel: L’Année dernière à Marienbad

Regissör: Alain Resnais

Manus: Alain Robbe-Grillet

Denna filmklassiker från 1961 är mycket bra – men mycket märklig. Den inleds med att samma text läses upp ett stort antal gånger samtidigt som vi ser olika scenerier från ett hotell. Sedan ser vi människor, som sitter mycket stilla. Länge. Och så börjar historien, lite i taget, tills den är igång och obönhörligt skrider vidare. En kvinna träffar på hotellet en man. Han påstår att de träffades för ett år sedan, men hon säger sig inte minnas detta. Han envisas, söker upp henne, berättar gång på gång mer och mer om samtal de haft. Hon kan inte sluta lyssna, dras in och till slut är det mycket oklart vad som har hänt och inte hänt, vad som är minne och fiktion.

Alain Resnais har också, bland annat, gjort ”Hiroshima mon amour” där Duras skrev manus och den här filmen har också en klar Duras-känsla.

Obligatorisk läsning

Instagram media by litteraturmagazinet - Har just läst ut Shailja Patels "Migritude" på en solbelyst parkbänk. Kan verka mysigt, men "Migritude" är inte alla mysig. Det är en bok om kolonialism och rasism. Om kvinnors villkor. Om att växa upp som indiskättad minoritet i ett Kenya märkt av brittisk ockupation. Om att migrera till ogästvänliga vidder. Starkt. Obligatorisk läsning! #hyllning #boktips #politik #antirasism / #seb_lm

Har just läst ut Shailja Patels ”Migritude” på en solbelyst parkbänk. Kan verka mysigt, men ”Migritude” är inte alla mysig. Det är en bok om kolonialism och rasism. Om kvinnors villkor. Om att växa upp som indiskättad minoritet i ett Kenya märkt av brittisk ockupation. Om att migrera till ogästvänliga vidder. Starkt. Obligatorisk läsning!

Musik med transtema

När jag har talat om regnbågsmärkningen vi gjort på jobbet har jag framhållit musik som ett av få undantag. För vilken musik har egentligen HBTQ-tema?

Den enda musiken med uttalat transtema som jag känt till har varit, typ, soundtracket till ”Hedwig and the Angry Inch”. Men så dök Against Me! upp. Deras skiva ”Transgender Dysphoria Blues” har, som titeln antyder, verkligen transtema.

Your tells are so obvious
Shoulders too broad for a girl
Keeps you reminded
Helps you to remember where
You come from

You want them to notice
The ragged ends of your summer dress
You want them to see you
Like they see any other girl
They just see a faggot
They hold their breath not to catch the sick
Rough surf on the coast,
Wish I could have spent the
Whole day alone with you