Några intervjuer:
Kommunalarbetaren (text)
Studio Ett (ljud)
Kulturnyheterna (film)
Två till artiklar som jag har skrivit i samband med utgivningen av ”Varje dag är en vårdskandal”:
En sällsam debut
Jag har läst så många hyllningar av Stoors novellsamling ”Bli som folk”. När jag börjar läsa är jag först lite skeptisk, tycker att språkets alla dialektala återgivningar står i vägen. Känns konstlat. Men så dyker några oerhört poetiska passager upp. Och själva berättelserna – de tillåter inget annat än att läsa och uppleva annorlundaheten. Utanförskapets vackra sidor, men också dess fula vinklar. Tankesätt som bitvis befinner sig långtifrån de stockholmska som jag själv är van vid.
Jag gillar hur novellerna hänger ihop med varandra utan att det blir alltför uttalat. Jag gillar de öppna sluten. Jag gillar att något har hänt som jag aldrig riktigt får fatt i och därför föreställer mig allt starkare. Jag är kort sagt precis lika impad av Stoors debut som alla andra.
Några recensioner
Dagens Nyheter (Lotta Olsson)
Svenska Dagbladet (Ida Therén)
Aftonbladet (Pia Bergström)
Expressen (Sven Olov Karlsson, påstår en del saker som inte stämmer – jag jobbade inte i flera år och slutade februari 2012, d.v.s. ungefär samtidigt som den vårdskandal som då pågått sedan november ebbade ut)
Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan (Elisabeth Hjorth)
Ystads Allehanda m.fl. (Felicia Stenroth)
Norrbottens Kuriren (Sven Nyberg)
Norrköpings tidningar (Alexandra Kronqvist)
Hallandsposten (Eva Dandenelle)
Dala-Demokraten (Maria Hamberg)
En av de bästa novellsamlingar jag läst
Jag hade skamligt nog inte alls läst Merethe Lindström, men nu har jag fallit pladask för novellsamlingen ”Arkitekt”. Det här är verkligen min kopp novellistik-te. Lagom långa så att historien verkligen utvecklas men aldrig stagnerar – och oerhört obehagliga, på ett sätt som kryper nära och tar sig in under skinnet. Svårt att glömma, lätt att drunkna i.
Nu tänker jag definitivt läsa ”Dagar i tystnadens historia”, ”Saknade” och nyss utkomna ”Ur vinterarkivet”.
Har du läst något av Merethe Lindström?
Än har blommorna inte vissnat
Blommorna jag fick på releasefesten har fortfarande inte vissnat utan är lika fina som i tisdags. Jag har ännu inte landat helt, tror jag, men börjar väl så smått förstå att boken verkligen finns, att folk kan läsa den, att vissa redan har läst den. Det är en ganska absurd känsla, lite overklig i kanterna.
Har jobbat på mitt gamla vanliga hederliga jobb fem dagar i sträck och det har varit oerhört skönt att få syssla med något helt annat än boken. Men framöver går jag ner i tid för att få tid med eventuella författarbesök och liknande. Några intervjuer och så har det redan blivit. Och recensioner!
Länkar till alltihop någon annan gång. Till dess:
Lev väl! /Tekoppen
Artikel i SvD
(Ett förbehåll dock: Ingressen, som jag inte själv skrivit, påstår att jag jobbat länge. I jämförelse med många andra har jag snarare jobbat väldigt kort tid med omsorg.)
Positivt tänkande
När ens bok har 1/5 i medelbetyg är det ju åtminstone en tröst att bara en person har röstat…
Release
Boken finns. Och att det ska vara release nästa vecka är jag också mycket väl medveten om. Men jag började ändå böla inombords när jag såg evenemangets hemsida.
Hälsar en blödig tekopp
Läsvärd analys av transtematik i svensk litteratur
Läs Maria Ramnehills artikel i SvD! För det är inte bara ett faktum att det finns oerhört få svenska transskildringar (vilket jag ofta tjatar om), utan också om att de få som finns har ett ganska trist och tveksamt innehåll i alltför många fall. Och den här sortens analyser kan sprida ljus över litterära mönster.
Obs dock att det finns fler svenska böcker med någon form av transtema än dem Ramnehill nämner här. Vårens utgivning innehåller glädjande nog Ramnehills bok ”Ett transfeministiskt manifest”. I mars. Skriv upp det.
